Att säkra rätten och tillgången till fortbildning för våra medlemmar har länge varit en prioriterad fråga för förbundet. Frågan har även följt mig under mina många år inom förbundet, och därför ligger den mig lite extra varmt om hjärtat. Det är en väldigt viktig fråga – både för oss som profession och för dem vi finns till för: patienterna. Fortbildning är kritisk för läkarkårens kompetens, och i förlängningen avgör den sjukvårdens kvalitet och säkerhet. Tyvärr utgör Sverige ett pinsamt undantag i EU. Endast vi, Malta och Portugal har oreglerad fortbildning för läkare.

Sedan 2004 mäter Läkarförbundet i vilken omfattning läkare ges möjlighet att fortbilda sig. Tyvärr ser vi en oroväckande negativ utveckling. Antalet dagar för extern fortbildning har sjunkit betydligt sedan 2004 – från 8,5 till endast 5,3 dagar 2019. Det ska jämföras med 9,1 dagar år 2005. Antalet dagar för extern fortbildning är nu nere på nästan hälften av de rekommenderade tio dagarna. En av sex specialistläkare uppger dessutom att de inte ägnat sig åt någon extern fortbildning alls under 2019.

Förbundet har under lång tid bedrivit ett aktivt på­verkansarbete gentemot politiker, beslutsfattare och arbetsgivare för att få dem att förstå vikten av att vi fortbildar oss. Tyvärr ser många arbetsgivare fortbildning som en utgift i stället för att se det som en investering i personalen och vårdkvaliteten. Personligen förstår jag inte hur man enbart kan se det som en utgift. Det torde ligga i allas intresse att uppdatering och fördjupning av kunskaper, färdigheter och förhållningssätt sker fortlöpande under hela läkarens yrkesliv.

Mot bakgrund av detta skickade Läkarförbundet i oktober 2021 ett öppet brev till ledamöterna i riksdagens socialutskott där vi uppmanade riksdagspartierna att gemensamt försöka enas kring följande tre punkter:

  1. Reglera läkares fortbildning i föreskrift. Det borde gå att hitta en gyllene medelväg mellan riktlinjer för fortbildning som Miljöpartiet föreslår, och rätt till fortbildning i lag som de gamla allianspartierna föreslår. Läkarförbundet tycker att man kan uppdra åt Socialstyrelsen att reglera fortbildningen för läkare i föreskrift. Även när det gäller föreskriftens innehåll tror vi att samsyn är möjlig att nå.
  2. Individuell fortbildningsplan. Flera av partierna som genom åren har motionerat om fortbildning har lyft speci­fika problemområden där de skulle vilja se mer fortbildning, exempelvis inom digitalisering, läkemedel och psykisk ohälsa. Det är kunskapsområden som också lyfts fram av våra medlemmar. Andra partier förordar en mer neutral reglering. Det förslag som vi tror att dessa partier kan enas om är att varje läkare ska ha en individuell fortbildningsplan som följs upp och revideras regelbundet. Då kan både vårdgivare och anställd påverka innehållet.
  3. Uppföljning. Vänsterpartiet föreslår att fortbildningen redovisas i vårdgivarnas verksamhetsberättelse och följs upp externt. Detta är ett centralt förslag för att säkerställa kvalitet och följsamhet som vi tror att även övriga partier skulle kunna ställa sig bakom.

Detta var våra krav, och lite drygt ett halvår senare, våren 2022, fattade riksdagen beslut om en uppmaning – ett tillkännagivande till regeringen – som handlar om att se över
frågan om att införa krav på och rätt till kontinuerlig fort­bildning för anställda inom vård och omsorg. Äntligen – en stor framgång för Läkarförbundet och våra medlemmar!

Det är ingen slump att riksdagen fattar detta beslut, utan ett direkt resultat av Läkarförbundets och andra organisationers trägna påverkansarbete. Det lönar sig att hålla ut och hålla i. Nu ligger bollen hos den kommande regeringen. Den nya socialministern kan vänta sig att Läkarförbundet så snart som möjligt tar kontakt i frågan. Det är dags att gå från ord till handling och säkerställa en kontinuerlig fortbildning för Sveriges läkare.