Första oktober gick Region Jämtland Härjedalen ner i normalläge. Efter flera år med extrema händelser och problem är det en ovanlig situation.
– Vi har haft mer eller mindre höjt beredskapsläge sedan pandemin började av en mix av orsaker. Det är egentligen bara korta perioder som vi inte har haft minst stabsläge i vår regionala krisledning, säger regionöverläkaren Lisbet Gibson.
Hon ingår i hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp och har varit medicinskt ansvarig i den särskilda regionala krisledningen under pandemin.
Regionen aktiverade exempelvis stabsläge när säkerhetsläget i Europa försämrades i och med kriget i Ukraina, liksom i somras på grund av akut personalbrist.
– Inför sommaren såg vi att covid började öka. Vi visste att sommaren skulle bli svår att klara av, samtidigt som vi hade det osäkra läget i Europa. Då bestämde vi oss för att gå upp i stabsläge, säger Lisbet Gibson som har varit tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör under sommaren.
Historiskt sett är det ovanligt att befinna sig i beredskapsläge under så lång period, enligt henne.
– Det är exceptionellt. Jag har jobbat här väldigt länge och inte varit med om det tidigare. Då har det varit mer enskilda kritiska händelser och bara under kortare perioder.
Har det varit motiverat att gå upp i beredskapsläge så ofta och länge?
– Ja, vi har tyckt att det varit ett funktionellt sätt att arbeta på. Sedan har vi inte träffats jätteofta hela tiden, eftersom det böljat lite fram och tillbaka. Men det har pågått saker hela tiden och har egentligen bara varit korta stunder däremellan när det inte har funnits behov av samverkan.
Tror du att ni kommer att aktivera beredskapslägen oftare även framöver?
– Det är svårt att säga. Jag tror inte det. Man kan ju också rigga bredare regional samverkan utan att höja beredskapen. Det är när man har bråttom som man behöver göra det, tänker jag.
Bör det finnas tydligare nationella riktlinjer och mer samordning?
– Jag tycker inte att det är ett problem att det görs lite olika bedömningar – huvudsaken är att man löser uppgiften. Alla har olika förutsättningar. Att vi bara har ett sjukhus och stora avstånd präglar säkert hur vi gör till exempel. Sedan är det säkert lite olika kulturer och personliga erfarenheter som påverkar hur man gör.
Hur har det personligen varit att arbeta under den här perioden?
– Det har varit fantastiskt lärorikt. Samarbetet har varit jättebra och funktionellt hela tiden. Vi har lärt oss när man behöver vara mer snabbfotad, hittat modeller för att lösa bekymmer och sett vilka arbetssätt som är effektiva när man har ett komplext problem med många inblandade. Det har nästan blivit en vana att träffas. Jag kommer kanske sakna det!
Nu ska problem och utmaningar hanteras inom ordinarie linjeorganisation i stället. Hur känns det?
– Jag har inte hunnit känna efter än. Och än går det inte att slappna av. Jag är hela tiden beredd på att vi får gå upp i beredskap igen. Det kan komma nya smittvågor med muterade virus med covid till exempel. Det har jag i bakhuvudet. Säkerhetsläget i Europa kan också förvärras.
TRE BEREDSKAPSLÄGEN
Inom hälso- och sjukvården finns tre så kallade beredskapslägen:
- Stabsläge innebär att en särskild sjukvårdsledning håller sig underrättad om läget, följer händelsutvecklingen och vidtar nödvändiga åtgärder.
- Förstärkningsläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av vissa viktiga funktioner.
- Katastrofläge innebär att den särskilda sjukvårdsledningen vidtar åtgärder för förstärkning av alla viktiga funktioner.
Källa: Socialstyrelsen
(uppdaterad 2022-10-13)