Enligt Svenska läkaresällskapet (SLS) är genomsnittsåldern för läkare vid disputation 41 år, och samtidigt ses ett minskat antal läkare med docentkompetens [1]. SLS och forskande läkare efterlyser konkreta åtgärder för att bryta den negativa utvecklingen [2, 3] och pekar bland annat på att bristen på handledarkompetens är ett hot mot patientnära forskning.

Vid Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) arbetar vi systematiskt med strategiska satsningar för att få fler kliniska docenter, vilket presenterats i Läkartidningen 2018 [4]. Under 2021 kunde vi konstatera att den tidigare negativa trenden brutits, då antalet nyblivna docenter ökat med 33 procent jämfört med året före.

För att läkare ska slippa välja mellan forskning och klinik, och kunna få en lång forskningskarriär som kliniker och forskningshandledare, krävs strategiska satsningar på ledningsnivå.

En förutsättning för att kunna bedriva framgångsrik forskning är att den forskande läkaren kan ta ut den tid som krävs för att forskningsarbetet ska kunna bedrivas parallellt med kliniskt arbete. På SU säkerställer verkställighetsbeslut tid för forskning (oavsett längd), förutsatt att forskaren lämnat in ansökan om forskningstid minst 6 månader i förväg.

För att med god framförhållning kunna skapa schematekniska möjligheter att tillgodose forskarnas önskemål frågar verksamheterna vid SU regelbundet medarbetarna om de planerat uttag av forskningstid, vilket lett till att drygt 75 procent av verksamheterna kunnat bevilja 75–100 procent av ansökningarna.

Forskningserfarenhet och forskningsaktivitet ska vara meriterande vid anställning, lönesättning och lönerevision. Disputerade läkare är nyckelpersoner för att implementera forskningsresultat i den kliniska vardagen. Nydisputerade läkares löneutveckling försenas dock ofta för varje månad de förlänger sin väg till specialist [3].

Vi har skapat en lönemodell som betyder att forskande ST-läkare har en lön motsvarande en specialistläkares efter 5 år. Efter doktorsexamen får samtliga medarbetare 4 500 kronor i lönepåslag i månaden och ytterligare 7 500 kronor vid docentur. Utnämning till överprofession respektive universitetssjukhusöverprofession ger 5 000 respektive 2 000 kronor, vilket innebär att en läkare med docentur kan få totalt 19 000 kronor i lönepåslag.

Vi instämmer med författarna till en debattartikel i Läkartidningen, som anser att en forskningskarriär bör inledas så tidigt som möjligt [3]. Genom att stötta alla steg i forskarkarriären – från »prova på-forskning« för alla läkare och hälsoprofessioner till ALF-finansierade halvtidstjänster (ALF: avtal om läkarutbildning och forskning) för doktorander, nydisputerade och nyblivna docenter – möjliggörs finansiering av forskningstid för juniora forskare. Vid SU har tjänster som innebär en möjlighet att kombinera forskning med kliniskt arbete tredubblats sedan 2015.

Perioden efter disputation är särskilt kritisk för många forskande läkare, eftersom möjligheterna till forskningsanslag ofta är mer begränsade. ALF Västra Götaland har därför gjort en särskild satsning på blivande docenter genom ALF-projektmedel till yngre forskare. Akademiska tjänster är en annan möjlighet för fortsatt forskning efter docentur, och sedan 2019 har SU även ökat antalet akademiska tjänster kopplade till sjukvården.

För att skapa en forskningsmiljö där läkare slipper välja mellan forskning och klinik krävs strategiska satsningar på ledningsnivå från såväl sjukhus- som verksamhetsledning. En attraktiv arbetsmiljö skapar förutsättningar för forskande läkare att forma morgondagens rutinsjukvård.