Snusets skadeeffekter inte så lindriga som tidigare påståtts

Marja Lisa Byhamre funderade över om hon skulle bli musiker eller läkare. Det blev medicin – och nu disputerar hon med avhandlingen »Fint som snus? Snusning, mortalitet och vad som finns där­emellan«.

Kan du berätta om din forskning?

– Jag har forskat på snusning och hälsoeffekter med huvudfokus på mortalitet. Vi har tittat på faktorer som skulle kunna orsaka den ökade mortaliteten som vi sett hos snusare. Det vi har sett är att den totala dödligheten är ökad med cirka 30 procent hos snusare jämfört med icke-snusare, och då framför allt genom hjärt–kärlsjukdom. Tidigare har man sett att snusare inte har en ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt eller stroke, men får man en sådan så ökar risken att dö av den. Exakt varför det är så vet vi inte än.

Vad händer efter disputationen, ska du fortsätta forska?

– Jag ska slutföra de studier som inte är publicerade och har tänkt att göra ytterligare en studie på snusning. Sedan vill jag forska mer inom mitt område, som är geriatrik; jag gör min ST inom geriatrik på Örnsköldsviks sjukhus.

Hur kom du då in på att forska om snusning?

– Det var helt enkelt så att jag blev intresserad av att forska, jag tycker att det är roligt att läsa och skriva. Jag tänkte efter min AT: »jag testar«, och så hittade jag en bra hand­ledare som var inne på detta, mycket eftersom vi har en stark tradition av snusning och snusforskning i norr. Så då hakade jag på det. Jag ville forska brett med ett folkhälsoperspektiv – en konkret forskning som är direkt applicerbar. Jag hade inte valt specialitet då, men i och med en kardiovaskulär inriktning på forskningen – och att geriatriken är mycket internmedicin – så passar det inte dåligt ihop!

Är det värt mödan att forska?

– Ja, det är en fantastisk möjlighet att bara få sitta och vara nyfiken – och få betalt för det! Man ska prova, i alla fall om man känner sig nyfiken, tycker jag. Vi är få forskare vid Ö-viks sjukhus, och jag tycker att det vore bra med fler forskare på små sjukhus. 

Men först ville du bli musiker?

– Jo, jag ville det ett tag. Jag gick på folkhögskola, men kände att det inte var på musiken jag skulle basera min karriär. Dels fick jag ont i ryggen av att spela fiol flera timmar per dag, dels behövde mitt huvud mer utmaning och saker att klura på. Nu spelar jag fortfarande mycket musik, men på det sätt jag gillar bäst: med intresse, lekfullhet och utan krav. Jag spelar i Örnskölds­viks musiksällskap med en massa härliga människor – vi ska faktiskt ha konsert nu i helgen. Sedan spelar jag i en folkmusikgrupp, och så sjunger jag i Örnsköldsviks kammarkör.

Till slut: Snusar du själv?

– Nej. Jag har tänkt att jag skulle prova, mest för att kunna säga att jag har gjort det, men det har inte blivit av. Men jag har många vänner och kollegor som snusar.

Vad säger de om din forskning?

– De flesta snusare jag har pratat med har varit positiva och tyckt att det ändå är bra att veta hur snusning påverkar – och så får man göra vad man vill med den informationen. Vi har tidigare haft dåligt kunskapsunderlag om snusningens effekter, det enda man har kunnat säga till patienter är »ja, det är ju bättre än att röka«, men nu vet vi att det inte är ofarligt. 

– Jag har inte känt mig som någon fiende till snusare, utan har gått in i detta med öppet sinne. Det hade varit bra om vi hade kunnat visa att snusning är ofarligt, men nu blev det inte riktigt så.