Många förslag på förändringar efter årets tidspressade fullmäktigemöte

Redan vid inledning på det två dagar långa fullmäktigemötet, Fum, varnar mötesordföranden Henrik Hagström, till vardags  kardiolog i Umeå, för att tiden kommer att bli en utmaning. Som ordförande är det han som ansvarar för att hålla mötet inom ramarna.

Programmet är fullspäckat och motionerna många: 69 stycken. Året innan var det 41 motioner, och de två föregående åren 63 respektive 52 motioner.

Dessutom har tre externa talare bjudits in.

Henrik Hagström har suttit i mötespresidiet tre gånger tidigare. Niki Shams, som är AT-läkare och tidigare ordförande för SLF student, är vice ordförande för första gången.

Den andra mötesdagen blir snabbt pressad. Mötespresidiet föreslår att ett stort antal motioner, som anses vara okontroversiella, ska tas i blockbeslut. Det innebär att de klubbas igenom direkt i ett sjok. Delegaterna har dock rätt att lyfta ur motioner som de vill diskutera mer. Det gör många. Klockan tickar snabbt och Henrik Hagström och Niki Shams tvingas bli allt strängare.

Talartiden minskas från två och en halv minut till 30 sekunder på eftermiddagen den andra dagen. För att spara tid ber mötespresidiet till och med delegaterna använda så kallade »jazzhands«, alltså vifta med händerna i luften, i stället för att applådera.

Det räcker ändå inte. Till slut presenterar Henrik Hagström två alternativ: Ajournera mötet och skjuta de sista motionerna till ett digitalt möte längre fram, eller förlänga mötet för att hinna beta av alla motionerna. Det blir det sistnämnda. Motionerna som är kvar avhandlas i rask takt med nedbantad talartid medan allt fler delegater måste lämna mötet för att hinna med sina bokade hemresor. Mötet är slut 45 minuter efter utsatt tid.

Efter årets möte har Läkartidningen talat med ett flertal kritiska delegater.

– Man hade behövt arbeta mer stringent redan från början. De första tio motionerna tog väl ungefär lika lång tid som de sista trettio, så det var jättestor diskrepans, säger Cecilia Nordenson från Västerbottens läkareförening.

Hon tycker det är problematiskt.

– På slutet var folk rätt less och en del var tvungna att lämna för att hinna med tåget eller flyget. Det blir inte bra med de sista motionerna.

Ylva Sandström, från Distriktsläkarföreningen i Stockholm som precis lämnat Läkarförbundets förbundsstyrelse, beskriver debattreglerna som orimliga.

– Det fanns fler problem med årets möte – men tidsbristen var kanske det allvarligaste. Det kändes inte bra att man drog ner talartiden till 30 sekunder. Jag tror många tyckte att det blev för styvmoderlig behandling av motionerna i slutet.

Det riskerar att leda till att viktiga argument missas eller att motioner som saknar stöd glider igenom, enligt Ylva Sandström som, liksom flera andra, reagerar starkt på att reglerna ändrades under pågående möte.

– Jag hoppas detta styrs upp till nästa fullmäktige. Jag tror inte jag var ensam om att vara frustrerad. Det finns en risk att Läkarförbundet inte uppfattas demokratiskt om man forcerar debatter eller fattar beslut där en stor del av de deltagande inte hänger med i hur besluten fattas.

Även Elin Ekdahl och resten av delegationen från Västra Götalands läkarförening beskriver det som problematiskt att talartiden kortades och mötet förlängdes med så kort varsel.

– Det blev inte rättvist när talartiden justerades allt eftersom mötet förlöpte, och att få så kort tid som 30 sekunder för ett anförande är väldigt stressigt, säger hon.

Benny Ståhlberg, ordförande Östra Skånes läkarförening, vill se åtgärder för att det inte ska bli så tidspressat igen.

– Det som definitivt krävs är att mötespresidiet har en hållbar tidtabell.

Både han och Västra Götalands läkarförening tycker dock att mötet i sin helhet fungerade bra. Det gör även Mattis Gärtner Nilsson från Sverige yngre läkares förening, Sylf. Han tycker det var rätt att förlänga mötet, men beskriver det samtidigt som en svår avvägning.

– Det är såklart ett demokratiskt problem att motionerna inte får så mycket tid som de behöver, men det hade också varit ett problem om man hade bordlagt dem och röstat digitalt.

Seniora läkares ordförande Torsten Mossberg, som precis avgått från Läkarförbundets styrelse, tycker inte att demokratin »var i fara« eftersom alla hade sett motionerna och diskuterat dem på åsiktstorgen (se faktaruta). Men han tycker det finns lärdomar att dra.

– Det var inte utan problem att slutet av Fum forcerades. Det drabbade framför allt diskussionerna, säger han.

Seniora läkare var en av föreningarna som hade motioner som låg sist i programmet. Föreningens motion handlade om patientsäkerhet.

– I den nästan obefintliga debatten kunde man få intrycket att förbundsstyrelsen inte tyckte detta var särskilt viktigt. Flera ledamöter hade redan lämnat salen, resten var för trötta, säger Torsten Mossberg.

Många som Läkartidningen talat med vill se förändringar. Elin Ekdahl från Västra Götalands läkarförening tycker att externa talare ska slopas om tiden är för knapp.

– Fum måste prioritera att avhandla sin huvudsakliga agenda. Fortsätter det att inkomma så här många ärenden som ska avhandlas kan även mötets längd behöva ses över, så att fler delegater har möjlighet att närvara mötestiden ut.

Benny Ståhlberg instämmer:

– Det var bra föredrag av gäster, men det åt upp tiden för plenummötet.

Yvonne Dellmark från Stockholms läkarförening tycker att åsiktstorgen kan optimeras så att det går snabbare och smidigare i plenum. En åsikt som delas av flera. Mattis Gärtner Nilsson föreslår att motionskoordinatorer, skilda från styrelsen, hjälper till att bereda motioner inför mötet och koppla ihop de som motionerar om samma frågor.

Ett annat förslag är att införa ett tak på hur många motioner varje förening kan lägga. Sten Östenson från Östra Skånes förening, som också hade en motion som låg i slutet av programmet, föreslår att 12 motioner får »VIP-status«, varav ett visst antal väljs av förbundsstyrelsen och ett visst antal av de olika föreningarna.

Cecilia Nordenson tycker att delegaterna behöver bli mer disciplinerade.

– Folk har en tendens att lyfta även ganska dömda motioner och tjata om dem i all evighet.

Ylva Sandström och Mattis Gärtner Nilsson instämmer i att delegaterna måste skärpa sig:

– Jag tycker nog att presidiet var ganska tydliga, och att det mycket vilar på plenum att begränsa och vara aktiva med streck i debatten, hålla sig till talartid och så vidare, säger Mattis Gärtner Nilsson.

– Anledningen till att det blev så ont om tid var att det var väldigt många motioner som lyftes ut. Då får man också acceptera att det kommer ta längre tid, säger Ylva Sandström som även efterlyser en utvärdering av modellen med åsiktstorg som infördes för några år sedan.

Hon fortsätter:

– Tanken är att man ska ha diskussionen där och inte så mycket diskussion i plenum. Men det som händer är att det blir dubbelt så mycket diskussion.

Läs också:
Mötesordföranden: »Håller med om att det är ett demokratiskt problem«