Visserligen fick önskemålet om att anställa egna läkare nobben av den dåvarande rödgröna regeringen, med motiveringen att frågan skulle utredas. Men förslaget från Växjö kommun gav ändå en extra skjuts till debatten, vilket också var en av målsättningarna.
– För mig kom det naturligt, jag vill inte sitta vid sidan av och vänta på att någon annan agerar. Så när den här frågan diskuterades och det blev uppenbart att det saknades viss medicinsk kompetens i kommunerna såg jag egna läkare som en möjlighet för Växjö att gå före, säger Anna Tenje.
Under hela pandemin var hon kommunstyrelsens ordförande och »satt i stabsläge i stort sett hela tiden«. Mycket av arbetet kretsade just kring kommunens äldre och hur de skulle skyddas.
– De senaste åren har de här frågorna verkligen hamnat i fokus och varit högst upp på dagordningen i mitt fall. Mycket av det – brister, möjligheter, samarbeten – tar jag med mig in i arbetet som minister.
Pandemin satte ljuset på en mängd problem inom äldreomsorgen. Samtliga regioner uppvisade allvarliga brister i medicinsk vård och behandling av äldre på särskilda boenden. En femtedel av patienterna på de värst drabbade boendena blev utan individuell läkarbedömning, enligt en granskning av Inspektionen för vård och omsorg gjord under pandemins första år. Coronakommissionens dom mot hur den förra regeringen hanterat pandemin blev också hård.
– I allt väsentligt tror jag att kritiken var ganska rättvis. Man pekade på tydliga brister, inte minst kring kunskapen om vilken verksamhet kommunerna faktiskt bedriver. Coronahanteringen fokuserade ju väldigt mycket på regionerna och hälso- och sjukvården. I min värld kändes det som att man inte riktigt var medveten om den ganska högspecialiserade hemsjukvården eller för den delen vården och omsorgen som bedrivs på särskilda boenden. Det fanns en kunskapslucka där som det tog ganska lång tid att fylla, säger hon.
Andra problem kopplade till äldreomsorgen var egentligen inga nyheter, men framstod i tydligare dager under pandemin, menar Anna Tenje.
– Brister i kontinuiteten bland personalen, nutrition, den medicinska kompetensen, men även glappet mellan kommun, region och i vissa fall stat. Det blev så påtagligt när samtliga kommuner och regioner gav samma signaler.
Där och då var det samstämmigt från politikens håll att situationen inom äldreomsorgen inte var acceptabel. Men i valrörelsen menade många att äldrevården glömdes bort.
I Tidöavtalet har inte äldreomsorgen en särskilt framträdande plats, ordet »äldreomsorg« nämns bara två gånger. Hur ser du på det?
– Det kan man se utifrån flera olika perspektiv. Där vi tycker samma sak och vill gå åt samma håll kanske det inte är nödvändigt att gå in och peta och reglera. När det gäller just äldreomsorgen och de brister som har påtalats upplever jag inte någon konflikt inom regeringen eller med vårt samarbetsparti Sverigedemokraterna. Inte i riksdagen i stort heller.
Så det faktum att äldreomsorgen inte får så mycket utrymme i Tidöavtalet ska inte tolkas som att ni inte har stort fokus på frågan?
– Det faktum att vi tillsätter en äldreminister i vår regering visar tydligt hur oerhört viktig vi tycker att frågan är. Vi vet i flera avseenden vad vi vill göra och vi är överens om den kritik som riktats från såväl Ivo och Coronakommissionen som från samhällsdiskursen i stort, och vi vill stärka och förbättra de delarna.
Regeringspartierna och Sverigedemokraterna vill bland annat tillsätta en utredning om att ge kommuner rätt att anställa läkare i den kommunala vården. På frågan om partierna tänker sig kommunala läkare både för rena patientkontakter och på en mer övergripande nivå, som medicinskt ledningsansvarig, svävar Anna Tenje på målet.
– Vi menar nog att det ska finnas möjlighet till både och.
En utredning om läkare inom den kommunala vården lades fram så sent som i somras. Varför behövs en ny?
– Det har till och med gjorts flera utredningar innan dess, men vi kan konstatera att man fortfarande inte riktigt har satt ner foten. Nu ska jag titta noga på de remissvar som har kommit in, inte minst de som rör den specifika fråga som vi diskuterar nu. Men det handlar också om hur man kan gå vidare och utreda fler förslag på hur man ska få läkare att vilja arbeta inom geriatriken och även inom det kommunala.
Blir det ännu en utredning oavsett vad remissvaren säger?
– Vi får lägga tilläggsdirektiv och gå vidare. Vi får återkomma kring det. Vi vill titta på hur det skulle vara möjligt att gå vidare med frågan om att stärka upp den medicinska kompetensen på både ledningsnivå och ute i kommunernas verksamheter.
Läkartidningens egen kartläggning från i somras visar dock på ljummet intresse för att anställa läkare på kommunal nivå. Bara ett tjugotal kommuner sa sig vara intresserade av att anställa läkare för egna läkarinsatser och knappt hälften av de svarande sa nej till att anställa läkare med övergripande medicinskt ansvar för den kommunala vården.
Anna Tenje understryker dock att läkare för egna läkarinsatser ska ses som en möjlighet och inte ett krav. Däremot är Tidöavtalet skarpare i formuleringarna om en medicinskt ledningsansvarig läkare: Alla kommuner ska ha en sådan.
Hur ska ni lyckas övertyga kommunerna om att det här är rätt väg att gå?
– Om vi ställer krav på kommunerna är ju regeln rent generellt att man också får skicka med pengar för vad de höjda kraven kostar. Men vi får återkomma kring den frågan också. Tanken är att utredningen ska belysa fler frågor för att kunna lösa problematiken också och inte bara stipulera krav.
Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell, som ledde den senaste utredningen om kommunala läkare, ville visserligen se medicinskt ledningsansvariga i alla kommuner, men rollen skulle kunna tillfalla såväl läkare som sjuksköterskor.
Varför menar ni att det är så viktigt med just en läkare i den rollen?
– Vi ska inte föregå utredningen som kommer att titta på det här, men det viktiga är att stärka den medicinska kompetensen. Vi har fantastiskt duktiga sjuksköterskor, men det skulle inte försämra läget om man fick in en annan kompetens, såsom läkares, för att kunna få ett bättre stöd och se saker utifrån ett annat perspektiv. Men låt oss titta på de här frågorna först innan jag fäller ett fast omdöme om huruvida det måste vara en ledningsansvarig läkare. Vi får se på för- och nackdelarna i den kommande utredningen.
Läs också:
Ett tjugotal kommuner vill anställa egna läkare: »Behöver rätt kompetens«
Läkarstrateg blir språkrör för kommunal äldrevård i Örebro
