Forskare vill att läkares tid ska räknas med när riktlinjer skrivs

För att följa riktlinjerna för förebyggande vård i primärvården skulle amerikanska läkare behöva ägna drygt sju timmar av sin arbetsdag åt det. Skulle de dessutom följa alla riktlinjer för behandling av kronisk sjukdom och akutvård behövs det en arbetsdag på 27 timmar.

Allmänläkaren och forskaren Minna Johansson arbetar själv i primärvården på Herrestads vårdcentral i Uddevalla och känner igen mönstret från sitt eget arbete.

– Jag har jobbat som allmänläkare på samma vårdcentral i 13 år och en av de största utmaningarna i den kliniska vardagen är den stora mismatchen mellan det som rekommenderas i medicinska riktlinjer och genom kvalitetsparametrar och tiden vi har för att utföra rekommendationerna.

Exemplet ovan baseras på simuleringar i tidigare studier och presenteras i en analys i tidskriften BMJ författad av Minna Johansson och två andra forskarkollegor. I analysen förespråkar nu forskarna att läkares och annan vårdpersonals tid för att följa och implementera riktlinjer vägs in när riktlinjerna tas fram – något som inte görs i dag. Genom att införa kriteriet »time needed to treat« kan beslutsfattare och policymakare få en uppskattning av hur mycket tid olika rekommendationer tar innan de beslutas om att införas, menar forskarna.

– Jag tror ingen gjort detta av illvilja, men det är helt absurt – ingen kan arbeta 27 timmar om dagen, säger Minna Johansson.

Något förenklat kan »time needed to treat« räknas ut genom att multiplicera tiden det tar att ge en rekommenderad intervention till varje person med andelen i befolkningen som kvalificerar sig för interventionen, och därefter dividera produkten med den tillgängliga tiden för den yrkeskategori det gäller.

– Tanken är att det ska fungera som varningssignal för dem som skriver riktlinjerna, säger Minna Johanson.

I BMJ-artikeln nämner forskarna ett exempel från brittiska NICE (National institute for health and care excellence), vars riktlinjer för fysisk aktivitet till vuxna i primärvården, skulle ta 15 procent av allmänläkarnas samlade patienttid. Dessutom utan någon signifikant positiv evidens för bättre hjärt-kärlhälsa, psykisk hälsa eller andra utfallsmått.

En bättre bild av hur mycket en intervention kostar i tid skulle kunna få betydelse för hur den införs – om alls, säger Minna Johansson.

– I stället för att rekommendera för en intervention kanske man kommer fram till att rekommendera mot den. Eller man kanske kommer fram till att höja cutoffen för vilka som ska få interventionen, eller när den ska ges. I stället för att mäta blodtrycket fyra gånger per år kanske man mäter det två gånger per år.

Minna Johansson förtydligar att syftet med metoden inte är att spara resurser utan att öka kvaliteten på vården genom att säkerställa att tiden som patienten och vårdpersonalen har tillsammans används på bästa sätt.

– Det är jätteviktigt att vi jobbar evidensbaserat och riktlinjer är en stor del av det, men i dag fungerar det inte. Riktlinjerna hjälper oss inte att prioritera vad vi ska göra. Det här är ett första steg att försöka hjälpa riktlinjerna att ta hänsyn till att vårdpersonalens tid är en ändlig resurs som behöver prioriteras varsamt.

Artikeln i BMJ har enligt Minna Johansson rönt stort intresse, både nationellt och internationellt, och planen nu är att vidareutveckla forskningen och metoden. Samtidigt är metoden öppen för alla som vill att nyttja och vidareutveckla – själva eller tillsammans med forskarna.

– Vi som skrivit detta känner inget ägarskap över metoden utan vill att den ska användas, utvärderas och förbättras.