Ivo-anmäldes för misstänkt narkotikaförskrivning

Det rekommenderade brevet från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) brände i handen. Hudläkaren Björn Sonesson i Lund hade under sitt 35-åriga yrkesliv aldrig haft med myndigheten att göra. Den 27 september förra året skulle det ändras.

– Min första tanke var: »Vad har nu hänt? Kan jag ha skadat någon av mina patienter?«

Med det var inget patientskadeärende. I brevet stod att Ivo fått in ett anonymt tips om att Björn Sonesson »förskriver stora mängder narkotikaklassade läkemedel till patienter utan att träffa dem« och att myndigheten nu öppnat ett granskningsärende mot honom.

Med tanke på händelserna månaderna dessförinnan borde kanske inte brevets innehåll ha kommit som en överraskning.

En dag i slutet av februari förra året blev nämligen Björn Sonesson uppringd av en tidigare chef på en klinik han hade arbetat på för flera år sedan. Den tidigare chefen berättade att någon kvällen innan hade lämnat in ett pappersrecept på 800 Treo Comp på ett apotek i närheten. Receptblanketten, som hade sett äkta ut, var försedd med Björn Sonessons förskrivarkod och klinikens arbetsplatskod.

– Jag förstod ingenting. Det var definitivt ingen förskrivning som jag hade gjort. Dessutom skriver jag aldrig ut pappersrecept.

På apoteket omvandlades pappersreceptet till ett elektroniskt recept, och en del av de 800 tabletterna – apoteket hade inte hela mängden i lager – lämnades ut. Med hjälp av det elektroniska receptet gjorde förfalskaren senare under kvällen nya försök att hämta ut mer läkemedel på olika apotek i närheten.

Händelsen, som rubriceras som urkundsförfalskning, polisanmäldes och Björn Sonesson hoppades att saken därmed skulle vara ur världen. Det var den inte.

Redan här fanns dock en enkel lösning som hade kunnat få stopp på förfalskningarna, men den skulle Björn Sonesson få upp ögonen för först senare.

De kommande månaderna fortsatte det att dyka upp recept på narkotikaklassade läkemedel med Björn Sonessons förskrivarkod och olika arbetsplatskoder – i vissa fall från kliniker där han aldrig arbetat. Nya polisanmälningar gjordes, men ganska snart stod det klart att det inte skulle stoppa förfalskningarna. Polisutredningarna lades ned, då det bedömdes att den som identifierats som skyldig redan var så brottsbelastad att straffet vid en eventuellt fällande dom skulle sakna betydelse.

Medan allt detta pågick försökte Björn Sonesson att hitta någon ansvarig. Men det visade sig vara svårt.

Apoteken har visserligen det slutliga ansvaret att kontrollera ett recepts äkthet – men en skicklig förfalskning kan ändå slinka igenom systemet. Läkemedelsverket är tillsynsmyndighet för apoteken, men har inget ansvar vad gäller receptförfalskningar på apotek. Sådana ska i stället anmälas till polisen, där de riskerar att bli utredningsärenden bland många andra.

Björn Sonesson kontaktade även de två tryckerier som trycker receptblanketter i Sverige samt Socialstyrelsen för att försöka få stopp på förfalskningarna, som fortsatte att dyka upp.

Som fackligt ansluten vände han sig till slut till Läkarförbundet, men inte heller där upplevde han att han fick någon hjälp.

– Det är omöjligt att som enskild individ försöka reda ut allt detta själv, men förbundet har inte gjort särskilt mycket. Som medlem förväntar jag mig bättre stöd, säger han.

Björn Sonesson vet inte hur förfalskningarna gick till, varken hur förfalskaren fick tag på receptblanketter, hans förskrivarkod och de olika arbetsplatskoderna, eller hur hen lyckades skapa de streckkoder av dessa som behövs på ett recept.

– Det finns stora säkerhetsbrister i det nuvarande receptsystemet. Mina erfarenheter är ett tydligt exempel på det.

Till slut, mer än fem månader efter det hela startade, tipsades Björn Sonesson om att byta förskrivarkod. Sett i backspegeln borde det kanske ha varit den rimliga åtgärden redan när det första falska receptet dök upp konstaterar han själv, men säger att han då inte insåg att det var det första han borde ha gjort.

– Dessutom trodde jag att om jag byter förskrivarkod kommer det senaste årets egna recept att bli ogiltiga, och det skulle ha inneburit ett fruktansvärt merarbete.Det var först när det dök upp recept från arbetsplatser där jag aldrig arbetat som jag insåg att jag måste byta kod.

Det är Socialstyrelsen som utfärdar de personliga förskrivarkoderna, och det är också där man ansöker om byte. Recept med den gamla koden och korrekt arbetsplatskod är fortfarande giltiga ett år efter ett byte, men de med felaktiga kombinationer blir ogiltiga.

För Björn Sonessons del tog bytet några veckor, och sedan dess har inga nya falska recept i hans namn dykt upp.

– I alla fall inte såvitt jag vet, säger han.

Ungefär sex veckor efter Ivos besked om den startade granskningen damp ett nytt brev från myndigheten ned i brevlådan. Denna gång med ett mer lugnande besked: ärendet var nedlagt, då Ivo bedömde att det inte längre fanns skäl att »utreda Björn Sonessons yrkesutövning vidare«.

– Det var naturligtvis en befrielse. I efterhand är jag till och med tacksam över att Ivo startade en granskning, det är det enda stöd jag har fått. På jobbet kan man alltid få stöd av sina kollegor, men här kände jag mig fruktansvärt ensam.

Vad behövs, enligt dig?

– Att någon har ett helhetsansvar för att vi har en receptfunktion som är säker. Nu verkar det som om alla har varsin tårtbit. De som ansvarar för detta borde sätta sig ner och utvärdera hela systemet, för det är inte säkert som det är nu.

Exakt hur många falska recept som förskrevs i Björn Sonessons namn vet han inte. Tillsammans med de som upptäcktes i Ivos utredning rör det sig om minst ett 50-tal, säger han.

Vad vill du ge för råd till den som eventuellt råkar ut för samma sak som du?

– Vänd dig till Socialstyrelsen och byt förskrivarkod på en gång. Det är det enda du kan göra.

Läs också:
Hål i lagstiftningen – förfalskare kan beställa egna receptblanketter
Läkarförbundet: Förfalskade recept i första hand ett fall för rättsväsendet