Medicinpedagogisk forskning krävs för utveckling av läkarutbildningen

Hälso- och sjukvården bygger på vetenskaplig grund och välutbildad personal, vilket förutsätter en forskningsbas. Svensk vetenskaplig produktion och tillämpning inom medicin och hälsa är stark; däremot ser vi inte motsvarande styrka i kunskapsbasen för utbildningsuppdraget. Vanligtvis riktas forskningsför­ankringen mot undervisningens innehåll, mer sällan mot utförandet. Den tillgängliga kunskapsbasen för medicinsk pedagogik utvecklas både i kvantitet och kvalitet, framför allt internationellt, där Kanada, Nederländerna och Nya Zee­land utgör de mest produktiva länderna per invånare [1]. Fältet har nu ett flertal internationella tidskrifter samt internationella konferenser för erfarenhetsutbyte. 

Insikten om värdet av en kunskapsbas om studenters lärande finns generellt i högre utbildning, inte minst genom ökad fokusering på pedagogisk meritering för lärare [2, 3]. Medicinskt skolade lärare är dock ofta ovana vid den medicinskpedagogiska forskningsgenren som evidensgrund [4]. Nuvarande karriärvägar prioriterar heller inte medicinpedagogiska aktiviteter eller sådan forskning [5]. Trots detta menar många internationella utbildningsaktörer att de använder fältets forskning för att utveckla sin undervisning [6]. 

Varje land har sitt regelverk och sin organisation för utbildning och praktik. Det innebär anpassningsbehov av internationella innovationer och att tillämpningen av nya pedagogiska metoder behöver utvärderas i lokal kontext. Utvecklingen av den legitimationsgrundande svenska läkarutbildningen innebär också ett ytterligare ansvar. Utöver att säkerställa måluppfyllelse för enskilda kurser handlar det om att säkerställa att den person som erhåller examen kan anförtros att självständigt utöva läkaryrket. Frågor att särskilt bevaka är exempelvis om godkända kursmål leder till att examensmålen uppfylls, när och hur studenter bör underkännas och hur vi säkerställer helheten i utbildningen. Kunskapsgrunden för utbildningens innovationer och kvalitet bör alltså relatera till svenska förutsättningar i utbildning och till hållbar professionsutveckling. 

Mycket av den medicinpedagogiska utveckling som genomförts i Sverige har baserats på forskning och inno­vation, där Nederländerna har legat steget före. Några exempel är problembaserat lärande (PBL), som Nederländerna anammade först i Europa, återinförande av flervalsfrågor (MCQ) som kunskapstest och inte minst en ny bedömningspraktik för klinisk kompetens som utvecklats i Nederländerna: förtroendebaserade professionella aktiviteter (entrustable professional activities, EPA) [7]. Det medicinpedagogiska fältets innovationskraft i Nederländerna kan troligtvis relateras till en stark medicinpedagogisk akademisk kultur, där kunskap om lärande och undervisning skapas och sprids. En nationell satsning på medicinsk pedagogik har gjort Nederländerna till en engagerad aktör i fältet [8].

I Sverige gavs det medicinpedagogiska fältet tyngd genom Karolinska institutets (KI) strategiska satsning på en professur (2005), följt av en professur vid Linköpings universitet. Internationella kontakter stärktes på KI genom en privat donation som etablerat ett forskarnätverk och ett pris som delas ut vartannat år [9]. Forskningen i Stockholmsområdet har också fått betydande stöd genom »pedagogisk ALF« samt KI:s interna sökbara medel. Medicinpedagogisk utbildning på avancerad nivå och forskarnivå finns också i viss omfattning vid dessa lärosäten. Fältet präglas dock fortfarande av opportunistiska studier och har få systematiska forskningsprogram [10]. 

Syftet med denna studie är att belysa svensk kunskapsproduktion inom medicinsk pedagogik och förutsättningar att tillämpa den.

Metod

Författarna är pedagogiska aktörer vid tre medicinska fakulteter och har granskat svensk och nederländsk kunskapsproduktion för medicinsk pedagogik och aspekter av dess tillämpning.  En bibliometrisk analys genomfördes av ett antal svenska och nederländska publikationer i nio etablerade medicinpedagogiska tidskrifter åren 1995–2021 med verktyget InCites och data från Web of Science den 31 juli 2022. Utöver antal publikationer analyserades också svenska affilieringar och finansieringskällor. Tidskrifterna var  Medical Education, Medical Teacher, BMC Medical Education, Advances in Health Sciences Education, Academic Medicine, Perspectives on Medical Education, Anatomical Sciences Education, Teaching and Learning in Medicine samt International Journal of Medical Education.

Den nederländska jämförelsen är relevant då förutsättningarna är likartade även om det också finns skillnader. Invånarantalet är större i Nederländerna, ca 18 miljoner mot Sveriges 10 miljoner, antalet läkarutbildningar snarlikt (8 respektive 7) och som EU-länder har länderna likartade förhållanden för högre utbildning. Gymnasieutbildning utgör grund för läkarutbildningen, vilken numera är sexårig och legitimationsgrundande. 

Ledamöter i tidskriftsredaktioner noterades från tidskrifternas webbplatser den 3 februari 2022. Forskning i medi­cinsk pedagogik i Sverige identifierades genom sökningar på »medicinsk pedagogik« på de medicinska fakulteternas webbplatser samt genom sökning på respektive lärosätes forskningsämnen/institutioner/forskargrupper. Övrigt organisatoriskt stöd för medi­cinpedagogisk forskningsanknytning har sökts på webbplatser och genom personliga kontakter.

Resultat

Antalet årliga publikationer i de nio tidskrifterna har från 1995 ökat fyra gånger: från ca 500 till över 2 000 de senaste åren. Under 10-årsperioden 2012–2021 publice­rades 17 013 artiklar i dessa tidskrifter, varav 1 441 från Nederländerna och 217 från Sverige. Nederländska pub­likationer ökade dramatiskt i det längre perspektivet för att plana ut till en hög produktion med 117–187 årliga publikationer under den senaste 10-årsperioden, medan svenska publikationer ökade makligt till 16–33 per år (Figur 1). Samtliga medicinska fakulteter bidrog, med stor dominans av KI med 59 procent av de svenska artiklarna (Tabell 1). Av angivna finansieringskällor 2012–2021 var KI den vanligaste (32), följt av ALF-medel från Region Stockholm (29), EU-medel (16) och Vetenskapsrådet (12).

De nio granskade tidskrifternas redaktioner bestod sammanlagt av 466 personer, varav 31 (7 procent) nederländare och 4 svenskar (<1 procent). Tre tidskrifter saknade nederländska och sex saknade svenska redaktörer. 

Sökningen på lärosätenas hemsidor efter medicinpedagogisk forskningsverksamhet visade sådan endast vid KI, Linköpings universitet och Örebro universitet. Linköpings universitet har en informativ webbplats för fältet, där det går att hitta både forskning och utbildning. Vid KI finns enskilda forskargrupper med hemvist på campus respektive två av de associerade sjukhusen; dock finns ingen samlad medicinpedagogisk forskningsbild. I Örebro finns medicinsk pedagogik som forskningsområde och en forskargrupp.

Organisatoriskt stöd till pedagogisk forskningsanknytning finns på alla medicinska fakulteter; i de flesta fall ges detta som en del av hela universitetets pedagogiska utveckling och kvalitetssäkring, men inte särskilt anpassat till professionsutbildning inom medicin och hälsa. Organisationsstöd för möjlig tillämpning av fältets forskning är tydligast på enfakultetsuniversitetet KI. Lunds universitet har pedagogiskt stöd för medicin, Uppsalas medicinska fakultet har stöd till viss del och Örebro universitet har etablerat en fakultetsspecifik kommitté för pedagogisk utveckling. Det finns få formella kopplingar mellan medicinpedagogisk forskning och utbildningens utveckling och kvalitet på fakulteterna. Den tydligaste återfinns på KI, där en nyinrättad professur har uppdraget att knyta forskning till utbildningen.

Diskussion 

Kvalitetsutveckling av läkarutbildningen ska säkerställa att målen i den nationella examensbeskrivningen motsvarar behoven i hälso- och sjukvården och att utbildningen ger förutsättningar att nå dessa mål och bäddar för kompetensutveckling i yrkeslivet [11]. Forskningsanknytningen med dess olika dimensioner är en viktig del i denna utveckling. Utöver utbildningens innehåll och närkontakt med forskare behöver alltså processen – det vill säga frågan »hur« i utbildningen – forskningsanknytas. Vi har undersökt omfattningen av svensk medicinpedagogisk forskningsproduktion samt organisatoriska förutsättningar för att omsätta forskningen i utbildningarna.

I de medicinpedagogiska tidskrifterna publicera­des 6 gånger fler artiklar av nederländska författare jämfört med svenska, och 7 gånger fler nederländare fanns i tidskrifternas redaktioner. Den låga svenska andelen av produktionen och tidskriftsengagemanget avspeglar en låg prioritering av fältet. Effekten av detta är svårmätt, men forskningsbaserad kunskap bör vägleda utbildningarna, och eget forskningsengagemang inom fältet skapar omdöme i utveckling och strategiska beslut. En stark produktion och ett starkt engagemang skapar också delaktighet i det internationella forskarsamhället som vi både kan lära av och bidra i.

För att omsätta fältets forskning till kvalitet i utbildningen krävs resurser att ta del av denna, och för att delta i internationella forskningsnätverk behövs en senior akademisk nivå. Nederländerna har skapat en nationell kritisk massa och akademisk senioritet på varje fakultet.  Alla nederländska medicinska fakulteter har minst en medicinpedagogisk professor [8], medan Sveriges sju fakulteter endast har tre aktiva. Utöver satsning på professorer har Nederländerna etablerat nationell forskarutbildning, en årlig konferens och ett avtal med en högrankad tidskrift i fältet om artikelpublicering [8]. Någon samordnad nationell arena för detta ser vi inte i Sverige. 

Forskningsstöd finns i huvudsak i Stockholms­området, framför allt genom avdelade ALF-medel. Ut­över ALF redovisade dock några studier stöd från Vetenskapsrådet och EU, och i en sekundäranalys av dessa hade 48 procent Stockholmsanknytning.  Stockholmsdominansen förklaras troligtvis av akademisk senioritet och finansieringsmöjligheter samt KI:s historiska satsning på fältet. KI:s initiativ har burit frukt och är motiverande, men fältet bör ses i ett nationellt perspektiv där även karaktäristika och utbildningsbehov vid mindre lärosäten bör beaktas. 

För att bibehålla och utveckla utbildningskvaliteten behöver vi stärka kunskapsbasen samt kompetensen att nyttja såväl den internationella som den inhems­ka forskningen. För dessa syften föreslår vi följande satsningar, som tillsammans bäddar för en hållbar kvalitetssäkring och pedagogisk innovationskraft: 

• Avsätt organisatoriskt stöd och sökbara medel vid varje fakultet till praktikrelevant pedagogisk forskning.
• Knyt sådan forskningskompetens till beslutande organ och pedagogisk utveckling vid fakulteten. 
• Etablera ett nationellt nätverk med årlig konferens för forskning i medicinsk pedagogik med uppdrag att upprätta systematiska forskningsprogram.
• Inrätta medicinpedagogisk forskarutbildning i form av en nationell forskarskola.
• Tillsätt akademiska tjänster i medicinsk pedagogik med utrymme för forskning.

Vår analys gäller läkarutbildning, men är relevant för flera hälsoprofessioner. Satsningarna bör samordnas med andra hälsoprofessionsutbildningar, både för att öka den kritiska massan i forskningsfältet och för relevansen i tillämpning som bör sikta mot profes­sionssamverkan i vården [11]. Flera intressenter, såsom professionsorganisationerna, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Vetenskapsrådet, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och regioner, bör samverka i en kunskapsbaserad kvalitetsutveckling av läkarprogrammen, men behovet bör artikuleras och prioriteras av de medicins­ka fakulteterna.

Konklusion

En fokuserad och långsiktig satsning på medicinsk pedagogik medförde innovation och kunskapsbaserad kvalitetsutveckling av nederländsk läkarutbildning. Det svenska medicinpedagogiska fältet bör inspireras av denna satsning för att stärka kontinuerlig kvalitetsutveckling i utbildningen.