Replik. Johan Jendle och Andreas Carlborg argumenterar i Läkartidningen [1] för ett nationellt slutprov för läkare med svensk grundutbildning. Vi har en annan uppfattning.

Det 6-åriga läkarprogrammet har nya examensmål [2]. Alla lärosäten har fått lov att ansöka på nytt hos Universitetskanslersämbetet (UKÄ) om rätten att utfärda läkarexamen (samtliga ansökningar beviljades) och fick då uppge hur utbildningen möjliggör för studenterna att stegvis bygga upp kunskaper, färdigheter och förhållningssätt samt hur studenternas förmåga att verka som läkare säkerställs [2]. En del i ansökan var en tydlig redovisning av hur progressionen mot de 23 examensmålen säkerställs. Återkoppling som stöd för studenternas professionella utveckling är en central del i examinationsmodellen.

Ett nationellt teoretiskt slutprov inför läkarexamen – som gamla tiders studentprov – skulle innebära ett underkännande av såväl lärosätenas förmåga att examinera högskoleförordningens examensmål som UKÄ:s förmåga att bedöma detta, men ett nationellt slutprov strider även mot riksdagens beslut om ny läkarexamen.

Läkarutbildningarna strävar efter att identifiera studenter med otillräckliga teoretiska kunskaper långt före läkarexamen genom fortlöpande teoretiska och praktiska examinationer. Progression sker över hela programmet, då senare kurser förutsätter och bygger vidare på kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som studenterna skaffat sig tidigare. De som inte klarar examinationerna erbjuds stöd, men kommer inte vidare i sina studier.

Det saknas stöd i litteraturen för att ett slutprov av den typ som författarna föreslår skulle bidra till att säkerställa patientsäkerheten. Författarna har dock en poäng i att ett sammanfattande prov kan styra studenterna mot repetition, vilket är viktigt sett till det livslånga lärande som krävs inom yrket [2].

Vid Umeå universitet genomförs sedan två år ett progresstest som täcker den teoretiska delen av läkarutbildningen. Även andra lärosäten arbetar för liknande upplägg. För programledningen visar resultaten om studenterna utvecklas enligt plan och för studenterna ger provet löpande information om vad de förväntas kunna vid examen och vilka kunskapsluckor de har. Att använda provet i examinerande syfte kräver att studenterna fått öva på provformen och kompletterat sina kunskapsluckor systematiskt. En nationell frågebank för teoretiska provfrågor är under konstruktion, vilket möjliggör utbyte och kalibrering mellan programmen.

Fokuseringen på ett teoretiskt slutprov är något förvånande då bara en liten andel av de 23 examensmålen lämpar sig för att examineras på detta sätt. Övriga mål fokuserar på professionell förmåga och måste examineras på annat sätt. Här bör portföljexamination lyftas fram [4]. I portföljen samlar studenten underlag som stödjer uppfyllelse av mål som inte kan testas i teoretiska prov, exempelvis inlämningsuppgifter och handledarobservationer av studentens agerande i vården. EPA (entrustable professional activities) är ett annat viktigt verktyg som alla lärosäten använder för att tydliggöra aktiviteter som blivande läkare behöver träna på och visa att de nått självständighet i före examen [5].

Goda teoretiska kunskaper är en självklar förutsättning för att kunna utvecklas till en bra läkare, men det räcker inte. I stället för fler teoretiska prov bör vi fokusera på att de blivande läkarna tidigt får öva på att vara läkare och fortlöpande får återkoppling på hur de agerar och bekräftelse på att de är på rätt väg mot ett långt och bra yrkesliv. Detta säkerställs genom de planerade examinationer, inklusive teoretiska prov och progresstest, som läkarprogrammen fått acceptans för från UKÄ.