Jag har som konsultläkare träffat ett antal patienter med misstänkt »post-finasteridsyndrom«. Post-finasteridsyndromet är ett svårdefinierat och kontroversiellt tillstånd med okänd incidens. Tillståndet är associerat med sexuella, fysiska och psykologiska fynd, som typiskt kvarstår minst tre månader efter utsättning av 5-alfareduktashämmare (finasterid).

Målgruppen för finasterid i lågdos (1 mg/dag) är främst yngre män med androgen alopeci, en progressiv, icke ärrbildande form av håravfall som drabbar cirka 30 procent av alla män vid 30 års ålder. Tillståndet beror på ett samspel mellan androgener och genetiska faktorer och uppfattas som fysiologiskt [1].

Håravfall hos yngre män ökar risken för lågt självförtroende, låg självkänsla, social fobi och depression med suicidtankar, varför många söker hjälp för att återfå hårväxten [2, 3]. Finasterid uppfattas ha en positiv effekt, som dock brukar avta då medicineringen avslutas.

Finasterid godkändes 1992 för behandling av benign prostatahyperplasi. 1997 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA finasterid 1 mg i dosen 1 mg/dag vid androgen alopeci [4], vilket anses ge en minskning av hårförlust på 20–30 procent efter sex månaders terapi.

Interna utredningar hos läkemedelsbolaget Merck (945 patienter) visar att 3,8 procent av patienter som avbröt terapin på grund av biverkningar beskrev erektil dysfunktion och minskad libido [5]. Efter upprepade rapporter i ett flertal länder begärde FDA 2012 ett tillägg i bipacksedeln som inkluderar risk för kvarstående biverkningar. 2015 inkluderades post-finasteridsyndrom i NIH:s (National Institutes of Health) lista över »rare and genetic diseases« [6].

Flertalet studier påvisar påverkad sexuell funktion, inklusive nedsatt libido, påverkad orgasm samt erektil dysfunktion hos patienter som behandlas med finasterid för androgen alopeci [7, 8]. Många besvär kvarstod efter terapiavslut [9, 10]. Dock noteras inga tecken till androgenbrist, minskad perifer androgen verkan eller kvarstående perifer inhibition av SRD5A-receptorn [11]. Divergenta svar föreligger gällande spermiepåverkan, men fallrapporter påvisar förbättrat spermiestatus efter seponering av finasterid [12-13].

I nuläget är rådet att finasterid mot alopeci ska ges med försiktighet till patienter med tidigare depression, sexuell dysfunktion eller infertilitet. Samtidigt finns en stor grupp patienter som ordnar medicineringen på egen hand.

Diskussion avseende post-finasteridsyndrom mellan androloger, endokrinologer, hudläkare, psykiatrer och primärvårdsläkare bör nu uppmuntras. Konferenser där intresserade specialister presenterar det aktuella kunskapsläget och där forskning kan initieras bör komma till stånd. Prospektiva, placebokontrollerade studier med terapiinriktning, som även diskuterar läkemedelseffekter kontra sociala problem som förklaringsmodeller till post-finasteridsyndrom, är av vikt.

Förhoppningsvis kan den här artikeln lyfta upp detta tillstånd till den nivå inom svensk sjukvård som det förtjänar.