En läkare vid en psykiatrisk mottagning utfärdade vårdintyg för en kvinna varefter hon skulle överflyttas till psykiatrisk akutvårdsavdelning (PAKA) via sjukhusets kulvert. Två vårdare och läkaren följde med patienten som var mycket motvillig och krävde att få gå hem. Hon fick hållas under armarna av läkaren och en skötare under promenaden genom kulverten.

Patienten hävdar att läkaren senare drog henne i håret och slog henne i ansiktet.

En anhörig till patienten har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Enligt den anhöriga som träffade patienten senare på dagen fanns en svullen rodnad på vänster kind som ömmade.

Läkaren har i ett yttrande till IVO angett att patienten efter två tredjedelar av färden hängde med huvudet och att hon därför lyfte kvinnans huvud och klappade vänster kind. Detta för att få kontakt, kontrollera medvetandegraden och försöka bryta patientens tillstånd. Efter det tog hon patienten under armen igen och fortsatte att gå.

Skötaren som höll patienten på andra sidan har skrivit till IVO att patienten stannade och knäböjde och att läkaren då försökte förmå patienten att fortsätta. Då hon inte fick respons gav hon patienten en »lavett« på kinden.

Patienten har berättat för sin anhöriga att hon gick med nedböjt huvud och försökte backa när de närmade sig PAKA. Då tog läkaren tag i hennes hår och ryckte upp huvudet samt gav henne ett slag i ansiktets vänstra del och sa att detta var för att lugna henne. Anmälaren skriver att patienten hävdar att hon varken slogs eller sparkade.

Verksamhetschefen har gjort en egen utredning av händelsen som även är anmäld enligt lex Maria. Enligt verksamhetschefen hade händelsen kunnat undvikas om patienten hade förflyttats i rullstol eller om förflyttningen organiserats av samordnaren på PAKA.

IVO anser att det är olämpligt att ge en gående och vaken patient en klapp eller »lavett« på kinden för att få kontakt, kontrollera medvetandegrad eller försöka bryta patientens tillstånd. Läkaren kritiseras därför av IVO som menar att hon har brustit i att tillgodose patientens behov av trygghet och säkerhet i vården.