Sverige har en av världens starkaste arbetstidslagar. Ansvarsförhållanden, kompetensutveckling och tydliga arbetsbeskrivningar är också väl reglerade. Trots det ökar sjukfrånvaron, och drivs i första hand av psykisk ohälsa [1]. Sjukfrånvaron har länge varit högre inom vård- och omsorgssektorn än inom andra sektorer [2]. Läkarna har tidigare inte framstått som en högriskgrupp, men hos specialistläkarna ses nu en hög sjukfrånvaro främst på grund av utmattningssyndrom.

Kombinationen av höga krav och dålig kontroll (spänt arbete) har blivit allt vanligare hos läkare och andra yrkesgrupper i offentlig sektor [3, 4]. Tidskrävande, meningslösa eller kompetensmässigt illa matchande arbetsuppgifter skapar tidsbrist, vantrivsel och etisk stress. God kontroll av arbetets planering och utförande är en grundbult i psykosocial arbetsmiljö.

Oskäliga respektive onödiga arbetsuppgifter och hur dessa kan kopplas till negativ arbetsmiljö och ohälsa hos läkare togs upp i en artikel i Läkartidningen 2011 [5]. Författarna utgick från en enkät från Läkarförbundet (1 534 läkare svarade). I enkäten identifierades hög risk för såväl anspänning som utmattning på grund av höga nivåer av oskäliga och onödiga arbetsuppgifter.

En stor epidemiologisk studie [6] beskriver utvecklingen avseende kombinationen av höga krav, bristande kontroll och otillräckligt stöd, vilket medför hög risk för ohälsa. Hos anställda inom vårdsektorn ökade förekomsten av spänt arbete utan stöd från 4 till 10 procent åren 1999–2013, och inget tyder på att det skett en förbättring.

Förskjutningarna i kontroll och krav orsakar stress kopplad till sömnstörningar, stigande blodtryck under arbetet, aktivering av proinflammatoriska cytokiner och sänkta halter av hormoner med regenerativ funktion – variabler kopplade till  ökad sårbarhet i flera organsystem [7].

Ökande byråkrati och dissocierat kravställande har drabbat läkargruppen. Bristen på vårdplatser leder till konflikter med patienter, anhöriga och andra yrkesgrupper, men även till konflikter med den egna etiska och medicinska logiken. Medicinska beslut som uppfattas som orimliga grundas i faktorer man inte kan att påverka, och stöd från erfarna kolleger i patientarbetet har minskat.

Chefer som själva inte är läkare styrs ofta av andra incitament än läkaren samt av onödigt och oskäligt regelföljande, varvid läkaren även förlorar stödet från ledningen. Att hantera klagomål och förbättra patientsäkerhet är angeläget, men när juridifiering och skuldbeläggande riskerar att öka drabbas läkarna mer än andra grupper inom sjukvården.

Förändrade värderingar i samhället har påverkat de samhällsbärande yrkenas status [8]. Vården har tappat sitt huvudfokus – illa fungerande stödprocesser, oklar ekonomistyrning, detaljstyrning, floskler och marknadslogik har skadat professionella värden och utvecklingsmöjligheter.

Medarbetares brist på motivation och tilltagande stress kan mätas i form av sjukskrivningar, ökat deltidsarbete och flykt till bemanningsföretag. Högutbildade realiserar inte sin fulla potential, och kostnader för nyrekrytering, inskolning och mobbning ökar. Felbehandlingar och felaktigt bemötande kan aldrig undvikas, men de problem som uppstår till följd av stress bör vara undvikbara.

En effekt av akut stress är en sänkning av tröskeln för emotionella reaktioner, vilket ökar risken för konflikter. En olämplig styrning leder också till brist på struktur, felaktiga prioriteringar och sämre effektivitet, medan en medveten, professionell och situationsanpassad styrning omgående kan generera vinster.

Studier visar att man teoretiskt skulle kunna uppnå en minskning med 14 procent av depressiva tillstånd genom att eliminera allt spänt arbete [9]. Det finns med andra ord stora vinster att göra på att förbättra arbetsmiljön för läkargruppen.

Artikeln har inspirerats av tankar och lösningar som förts fram genom Nätverket mot olämplig styrning av sjukvården (www.network-styrning.com).