Statens insatser för att förhindra vårdskador bedöms som ineffektiva

Riksrevisionen har granskat statens insatser för att förhindra vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre enligt bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah. Granskningen visar på att det finns en underrapportering av allvarliga vårdskador och missförhållanden, något som leder till att bland andra Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, inte nås av de brister som finns.

– De statliga myndigheterna ska bidra till att lagstiftningen efterlevs. Om det arbetet inte är effektivt ökar risken för att brister i äldreomsorgen inte åtgärdas, och att vårdskador och missförhållanden inträffar igen, säger Olof Widmark, projektledare för granskningen, i ett uttalande på Riksrevisionens hemsida.

Granskningen visar att många vårdskador och missförhållanden inte upptäcks, och att utredningar inte alltid leder till förbättringar. Det gör också att allvarliga händelser inte rapporteras till Ivo som då får svårare att rikta sin tillsyn mot de största problemen. Riksrevisionen konstaterar också att den tillsyn som Ivo bedriver utifrån lex Maria och lex Sarah har vissa brister. Ivo avslutar ärenden, trots att verksamheterna inte utrett det inträffade ordentligt och utan att de föreslagit åtgärder som går till botten med grundorsakerna.

Slutsatsen är att det inte finns en sammanhållen statlig styrning för att minska antalet missförhållanden i vården och omsorgen om äldre. Utöver det så saknas det insikt om hur mycket dessa brister inom vården kostar samhället i slutändan.

– Regeringen bör stärka den nationella styrningen, till exempel genom att ta fram en nationell handlingsplan för ökad kvalitet i omsorgen, och prioritera den kommunala hälso- och sjukvården i arbetet mot vårdskador. Dessutom behöver patient- och brukarperspektivet stärkas i lagstiftningen, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett uttalande på Riksrevisionens hemsida.