Egenreferat. Hjärnskador är den vanligaste dödsorsaken efter hjärtstopp, och enligt vissa tidigare studier kan höga syrgasnivåer i blodet (hyperoxemi) efter återkomst av spontan cirkulation (ROSC, return of spontanous circulation) leda till sämre neurologiskt utfall. Patofysiologin är inte helt klarlagd men involverar bildningen av fria syreradikaler, exotoxicitet, vasokonstriktion och inflammation. Trots att internationella riktlinjer i över ett decennium rekommenderat att undvika hyperoxemi efter ROSC är kunskapsläget ofullständigt. Är hyperoxemi efter hjärtstopp farlig, och vid vilka nivåer börjar den bli skadlig? Syftet med denna studie var att undersöka sambanden mellan olika nivåer av hyperoxemi kort efter hjärtstopp och överlevnad.

Detta var en rikstäckande observationsstudie med data från fyra svenska register: Svenska intensivvårdsregistret (SIR), Hjärt–lungräddnings (HLR)-registret, Patientregistret och Dödsorsaksregistret. Respiratorvårdade hjärtstoppspatienter som lades in på Iva mellan 2010 och 2021 inkluderades. Det partiella syrgastrycket (PaO2) registrerades vid inläggning på Iva på ett systematiskt sätt (när man fyller i det så kallade SAPS-3, där man bland annat anger lägsta PaO2 ± 1 timme från Iva-inläggning). Därefter delades patienterna in i grupper baserat på denna PaO2-nivå. Normoxemi definerades som PaO2 8–13,3 kPa och hyperoxemi definierades som lindrig (13,3–20 kPa), måttlig (20–30 kPa), svår (30–40 kPa) eller extrem (>40 kpa). Primärt utfallsmått var 30-dagarsöverlevnad. Vi korrigerade för förväxlingsfaktorer (confounders) såsom ålder, kön, första rytm, huruvida hjärtstoppet var bevittnat, tidigt insatt (bystander-) HLR, komorbiditet och SAPS-3-poäng.

Totalt inkluderades 9 735 patienter, varav 4 344 (44,6 procent) var hyperoxemiska vid Iva-inläggning. Jämfört med normoxemigruppen var den justerade relativa risken för 30-dagarsöverlevnad i hyperoxemigrupperna; 0,91 (lindrig), 0,88 (måttlig), 0,79 (svår) och 0,68 (extrem). Majoriteten av resultaten var statistiskt signifikanta. Liknande samband sågs vid hjärtstopp både utanför sjukhus och på sjukhus.

Sammanfattningsvis visade denna studie att hyperoxemi, jämfört med normoxemi, vid Iva-inläggning var associerad med lägre 30-dagarsöverlevnad, och denna association var tydligare ju mer uttalad hyperoxemin var, vilket skulle kunna tyda på ett dos–responsförhållande. Detta stödjer nuvarande riktlinjer, som rekommenderar att undvika hyperoxemi hos hjärtstoppspatienter med ROSC.