Slutreplik. Vi välkomnar debatten kring vår artikel i Läkartidningen om fysisk aktivitet på recept [1]. David Gyll och Minna Johansson skriver i en replik att det ökande stillasittandet är ett stort folkhälsoproblem, men hävdar att det vetenskapliga stödet för fysisk aktivitet på recept är svagt [2].

SBU-rapporten »Metoder för att främja fysisk aktivitet« kom redan 2006. I den konstaterade författarna – mot bakgrund av en systematisk litteraturgenomgång av 87 studier – att råd om ökad fysisk aktivitet i hälso- och sjukvården leder till en ökad fysisk aktivitet, och att Far förstärker effekten [3, 4].

Far-metoden har studerats i sju doktorsavhandlingar sedan 2008 [5-11]. Många vetenskapliga publikationer av både kvantitativ och kvalitativ karaktär har dessutom lagts till evidensgrunden.

Vi valde av utrymmesskäl att referera till den systematiska översikt och metaanalys som David Gyll och Minna Johansson kritiserar [12]. Naturligtvis finns svagheter i några av studierna men majoriteten visar goda effekter. Metaanalysen publicerades i den vetenskapligt högt rankade tidskriften British Journal of Sports Medicine, och författarna konkluderade att den svenska Far-modellen leder till ökad fysisk aktivitet och kan användas rutinmässigt i hälso- och sjukvården.

David Gyll och Minna Johansson skriver att hälsonyttan av livsstilsråd generellt har dåligt vetenskapligt stöd. Randomiserade kontrollerade interventionsstudier, epidemiologisk forskning och experimentella studier visar att stöd till ökad fysisk aktivitet och/eller hälsosammare matvanor bland annat halverar risken för typ 2-diabetes och minskar risken för att insjukna, återinsjukna och dö i hjärtinfarkt samt att avlida i förtid [13-15].

Författarna skriver vidare att införande av Far riskerar att leda till undanträngningseffekter. En stor andel av patienterna i primärvården har besvär av tillstånd och kroniska sjukdomar vars koppling till fysisk inaktivitet är stark. Att utnyttja alla positiva effekter som fysisk aktivitet har för att förebygga sjukdom, vilket författarna inte ifrågasätter, är en vital del av primärvårdens uppgift och främjar på sikt såväl människors hälsa som samhällsekonomin.

Hälso- och sjukvårdens roll är inte enbart att behandla sjukdom. Det är tydligt uttryckt i regelverk och riktlinjer att hälso- och sjukvården även ska arbeta förebyggande [16,17]. Mer än hälften av landets regioner arbetar nu proaktivt och med riktade hälsoundersökningar, vilket är exempel på hur hälso- och sjukvården tar sitt preventiva ansvar genom att utnyttja den breda kontaktytan mot befolkningen i livets alla skeden.

För att lösa problemet med fysisk inaktivitet måste hela samhället bidra. Hälso- och sjukvården har en nyckelroll [18]. Om vi ska uppnå målet god och jämlik hälsa räcker det inte med att behandla alla som är sjuka. Vi ska också förebygga ohälsa och på så sätt motverka våra stora folksjukdomar. I det arbetet är hälsosamtal och fysisk aktivitet på recept ett viktigt verktyg som både efterfrågas av vårdtagarna och har ett starkt vetenskapligt stöd.