Patienten hade kommit in till den psykiatriska akutmottagningen och blev erbjuden en kortare inläggning på grund av riskfaktorer och förberedelser till självmord. Patienten ombads att lämna urinprov och vägrade först, men lämnade sedan ett prov.

I en anmälan till Ivo skriver patienten att avdelningen krävt ett urinprov under övervakning av personalen på akuten. »Detta var extremt kränkande och jag har aldrig varit med om något liknande krav från en avdelning. Detta trots att det inte fanns några misstankar om missbruk«, skriver patienten och fortsätter: »att presentera det som ett ’val’ att lämna prov eller gå hem (…) är inte ett val«.

Enligt sjukhuset är drogtester viktiga för att säkerställa den medicinska säkerheten. Undantag kan göras, men i det här fallet bedömde inte överläkaren att det fanns skäl. Tjänstgörande underläkare och bakjour uppfattade ett drogtest som ett krav från heldygnsvården. Verksamhetschefen framhåller dock att det inte går att villkora vården med drogtest, och att i detta fall skulle självmordsrisken ha varit avgörande.

Ivo ser inte att det fanns någon direkt misstanke om missbruk i den aktuella patientens fall. Det tycks inte heller som att vårdgivaren gett patienten tillräcklig information för att kunna fatta ett välgrundat beslut om ett frivilligt test. Myndigheten kan inte heller »konstatera att bedömningen om att lämna urinprov varit förenligt med medicinsk säkerhet och/eller förutsättning för inneliggande heldygnsvård«.