Läkarförbundet har utrett hur antalet utskrivningsklara patienter på landets sjukhus skulle kunna minska. Efter att kommunernas skyldighet att betala för dessa patienter infördes i samband med Ädelreformen 1992 såg man en minskning i antalet patienter som låg kvar på sjukhus efter att de var färdigbehandlade. Men sedan ett antal år har nivån stagnerat och ligger stadigt på ca 1 100–1 300 patienter per dygn i den somatiska slutenvården.
Läkarförbundet drar i rapporten slutsatsen att betalningsansvaret inte fungerar som ekonomisk drivkraft länge och att antalet betalningsfria dagar, i dag fem vardagar, kan behöva sänkas. Fem dagar var enligt Läkarförbundet rimligt sett till vårdtiderna för 20 år sedan, men i dag är patientflödena mycket snabbare. Som ett första steg föreslår man att även helgdagar börjar räknas in i tidsfristen. Man menar samtidigt att tidsfristerna borde vara mer flexibla och ta hänsyn till patientens behov.
Läkarförbundet menar dock att skärpta tidsfrister inte ensamt löser problemet. Kommunerna och landstingen måste också komma överens om mål, resurser och ansvarsfördelning för patienter med sammansatta behov. Förbundet vill att det ställs krav i Hälso- och sjukvårdslagen på kommuner och landsting att ingå samarbete för patienter som har behov av både sjukvård och socialtjänst enligt den modell som redan i dag gäller för personer med psykisk funktionsnedsättning och personer med missbruksproblem.
Man hänvisar också till ett tidigare lagt förslag från förbundet om en särskild vårdform, »anpassad äldresjukvård«, för att underlätta samordningen av vårdkedjorna för sköra äldre. En sådan vårdform hävdar Läkarförbundet skulle underlätta utskrivningen av de patienter som behöver fortsatt vård i hemmet eller särskilda boenden.
Regeringens nationelle samordnare Göran Stiernstedt ser för närvarande över om det behövs förändringar i kommunernas betalningsansvar, som en del i uppdraget att utreda hur resurserna inom hälso- och sjukvården kan utnyttjas effektivare.
