Det handlar om en patient som fick en njurtransplantation 2012 på grund av inflammation i njurarna (IgA-nefrit). Patienten behandlades därefter kontinuerligt med immunhämmande för att förhindra avstötning och följdes regelbundet av njurmottagningen. Och de immunhämmande läkemedlen kom senare att bli en nyckelfråga i den granskning av ärendet som Ivo gjorde.

2020 sökte patienten vård för buksmärtor och opererades. Patologens undersökning bekräftade misstanke om bukhinneinflammation men visade ingen cancer.

Året därpå sökte patienten för buksmärtor och tarmbesvär, och bedömdes ha bråck i ärret. Koloskopi visade inget avvikande. Men svar på MR-undersökning sex månader efter att patienten sökt, visade inflammation i tunntarmen. Behandlande läkare begärde eftergranskning av vävnadsprov efter tidigare operation, i vilken tecken på inflammation men inte cancer efterfrågades.

I början av 2022 sökte patienten igen för ytterligare problem i buken med smärta, diarré och kräkningar. Skiktröntgen visade inflammation i tunntarm och förstorade lymfkörtlar. Vävnadsprov visade inte tydliga tecken på inflammation i blodkärl (IgA-vaskulit), men patologen menade att fynd kunde stämma med sådan diagnos. Vävnadsprover togs för cytologisk analys.

Skeenden drygt två månader senare kom att leda till korrekt diagnos. Patienten sökte för buksmärta med tecken på bukhinneinflammation och sepsis. Skiktröntgen visade stora tumörliknande förändringar. Efter analys som visade storcelligt B-cellslymfom opererades tumören bort med stora delar av tunntarmen. Den patologläkare som gjort eftergranskningen noterade nu att det gick att identifiera lymfomceller. Patienten återhämtade sig och fördes till hematologavdelning.

I augusti överfördes patienten till onkologavdelning och upplevdes av personalen som svag och ostadig, och kände smärta, illamående och kräkningar. I september fördes patienten till onkologavdelning på ett annat sjukhus. Några dagar senare fördes patienten till palliativ avdelning och ytterligare några dagar senare avled patienten.

Ivo bedömer att patientens lymfomdiagnos fördröjts ett år. Under den tiden var över 20 läkare från olika specialiteter delaktig i utredning och behandling.

Myndighetens externa experter menar att vävnadsgranskningarna i januari 2021 och januari 2022 inte utfördes i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet – lymfomcellerna var inte omöjliga att upptäcka och lymfom är en känd komplikation hos patienter som behandlats med immunhämmande läkemedel. De menar vidare att vårdgivare måste ha hög beredskap för att misstänka den sjukdomen hos transplanterade patienter.

När berörda patologläkare och företrädare för klinisk genetik, patologi och molekylär diagnostik uttalat sig om händelsen, har de sagt att bedömningen av proverna var svår på grund av inflammatoriska förändringar samt att remisserna inte gällde förekomst av cancer.

Ivo lägger därför inte ansvaret enbart på patologläkarna. Myndigheten påpekar i sitt beslut att det »var flera läkare på njurmottagningen, kirurgavdelningen och mag-tarmmottagningen delaktiga i patientens vård«. Enskilda yrkesutövare kan därför inte kritiseras. Myndigheten påpekar också att verksamheterna har vidtagit åtgärder för att öka kännedomen om händelsen.

Ivo menar sammanfattningsvis att patientens behandling med immunhämmande läkemedel borde ha fått sjukvården att fatta misstanke om cancer i ett tidigare skede. Därtill anser myndigheten att patientens smärtlindring tidvis brustit.