Dags att byta ut begreppet antiepileptika

Den internationella epilepsi­organisationen ILAE (International League Against Epilepsy) har föreslagit att termen »antiepileptic drugs« (antiepileptika) ändras till »antiseizure medications« (med förkortningen ASM), eftersom dessa läkemedel inte påverkar den underliggande sjukdomsprocessen eller förhindrar utveckling av epilepsi (epileptogenesen) [1]. Behandlingen är endast symtomatisk och syftar till att minska risken för anfall hos personer med epilepsi.

Svenska epilepsisällskapets styrelse föreslår en motsvarande anpassning av den svenska terminologin. En direktöversättning av det engelska »antiseizure medications« skulle ge oss begreppet »antianfallsläkemedel«, vilket är problematiskt av flera skäl. Det engelska ordet »seizure« är starkt associerat till epileptiska anfall, medan vårt svenska ord »anfall« är ospecifikt, det vill säga inte kopplat till anfallens natur. Därutöver känns konstruktionen språkligt främmande.

En förändring bör beakta att olika läkemedel har olika behandlingssyften hos personer med epilepsi. Förutom anfallsförebyggande preparat finns läkemedel för att avbryta pågående långvariga anfall och status epilepticus. Inom en inte alltför avlägsen framtid kan vi också få tillgång till läkemedel som ingriper i den epileptiska sjukdomsprocessen.

Vi förordar därför »epilepsiläkemedel« som övergripande begrepp, och för att förtydliga användningsområden föreslås följande undergrupper:

• sjukdomsmodifierande epilepsiläkemedel – för framtida läkemedel med mer än symtomatisk effekt
• anfallskuperande epilepsiläkemedel – för preparat som syftar till att bryta pågående anfall
• anfallsförebyggande epilepsiläkemedel – för läkemedel som vi hittills benämnt antiepileptika.

Några alternativ till »anfallsförebyggande« epilepsiläkemedel skulle kunna vara »anfallshindrande«, »anfallshämmande« eller »anfallsbegränsande«, men särskilt de två sista alternativen är mindre lämpliga, då de skulle kunna leda till uppfattningen att läkemedlet kan ha effekt på pågående anfall i stället för en förebyggande effekt.

Det finns naturligtvis även en risk för att »anfallsförebyggande« misstolkas som att behandlingen förebygger epilepsi, men det är ändå enligt vår mening den bästa benämningen eftersom »förebyggande« är en mer etablerad medicinsk term än »hindrande«.

Ett problem är att »anfallsförebyggande epilepsiläkemedel« onekligen är ett långt uttryck, men beroende på sammanhanget behöver inte hela uttrycket användas. Om det är uppenbart att det rör sig om epilepsi räcker det att tala om anfallsförebyggande läkemedel.

Vissa preparat är både anfallsförebyggande och anfallskuperande, och många epilepsiläkemedel används också vid andra tillstånd (exempelvis neurogen smärta, migrän och bipolär sjukdom), men denna »off label«-förskrivning är ju inget nytt, utan existerar i samma utsträckning med benämningen »antiepileptika«. Likaså inser vi att begreppet antiepileptika kommer att leva kvar i flera olika sammanhang, exempelvis i texter i Fass, vilka omfattas av särskild reglering.

Trots de invändningar som kan finnas anser vi att tiden är mogen att ansluta sig till den internationella linjen: att kalla saker för vad de är i epilepsisammanhang. »Anfallsförebyggande epilepsiläkemedel« bör därmed ersätta begreppet antiepileptika.