Paolo Macchiarini döms till fängelse

Hovrätten har kommit fram till att Paolo Macchiarini i samtliga tre patienters fall avlägsnat deras luftstrupar och att patienterna orsakats kroppsskador och lidande. Man har på så sätt gått på åklagarens linje att ingreppen inte har överensstämt med vetenskap och beprövad erfarenhet och att ingreppen inte kan vara straffria.

Hovrätten har, till skillnad från tingsrätten, kommit fram till att det inte var fråga om nödsituationer när ingreppen på den första och den andra patienten gjordes. Utredningen talar i stället för att de hade kunnat leva relativt länge utan ingreppen, skriver hovrätten.

När det gäller ingreppet på den tredje patienten har hovrätten kommit fram till att en nödsituation förelåg men att ingreppet trots detta var oförsvarligt.

– Vi har ansett att utrymmet för att med stöd av nödbestämmelsen utföra obeprövade ingrepp på människor i strid med de regelverk som finns för sjukvård och forskning måste vara mycket begränsat, säger hovrättsrådet Maria Hölcke, i en kommentar på domstolens webbplats.

Utredningen, alltså de sakförhållanden som rätten tar ställning till, var i huvudsak desamma som i tingsrätten, framhåller Svea hovrätt.

Den stora skillnaden mellan hovrättens och tingsrättens bedömning är om det förelåg nödsituationer när Paolo Macchiarini gjorde sina operationer.

Hovrätten instämmer i åklagarens bedömning att ingreppen inte kan ha ansetts utgöra sjukvård, då de inte har överensstämt med vetenskap och beprövad erfarenhet. Ingreppen har alltså varit fråga om forskning, enligt hovrätten, och dessutom forskning utan tillstånd. Men detta har »ingen omedelbar relevans för skuldfrågan i målet«, skriver juristerna. Det skulle nämligen kunna finnas någon tillämplig ansvarsfrihetsgrund. En sådan grund skulle kunna utgöras av nödbegreppet. Men hovrätten anser inte att handlingarna ska vara straffria på grund av nöd. »Inte i något fall har bedömningen gjorts att det vid den tidpunkten förelåg ett akut hot mot patienternas liv«, skriver hovrätten.

Patient 3 befann sig visserligen i en nödsituation vid tiden för transplantationen, men eftersom det vid tiden för ingreppet inte fanns några belägg för att metoden skulle fungera, och att riskerna alltså var stora, så måste det vägas in, resonerar hovrätten. Patient 3 drabbades svårt av komplikationer, och hovrätten anser därför att riskerna var så stora att det var oförsvarligt att utföra ens i en livshotande situation.

Hovrätten kommer fram till att även om faran hade varit mer akut än den var, och att nöd faktiskt hade förelegat i samtliga tre av de bedömda fallen, hade ingreppen varit oförsvarliga.

Hovrätten anser också att Paolo Macchiarini insett risken för att ingreppen skulle orsaka patienterna kroppsskador och lidande och att han, även om han har haft en förhoppning om att metoden skulle fungera, varit likgiltig inför riskernas förverkligande.

–Vid uppsåtsbedömningen har vi lagt vikt vid att det inte rört sig om några impulshandlingar utan om planerade ingrepp och att det därmed har funnits utrymme för överväganden, säger Maria Hölcke.

När det gäller frågan om ansvaret ska vara kollektivt, eller om det ska vara Karolinska universitetssjukhusets ansvar, för rätten ett resonemang om att Paolo Macchiarini varit den drivande kraften bakom operationerna. »Varken det faktum att vårdgivaren har ett övergripande ansvar för verksamheten, att så kallade multidisciplinära konferenser har hållits före två av ingreppen eller att andra personer har utövat kirurgi vid ingreppen på patienterna kan frita Paolo Macchiarini från ansvar för det egna handlandet«, skriver hovrätten.

Att det fanns en lång rad framstående läkare vid Karolinska som inte tycks ha ifrågasatt metoden, väger dock lätt för hovrätten, då luftsvägskirurgi inte var en specialitet på sjukhuset. Inte heller det faktum att tidskriften The Lancet publicerat forskningsartiklar om metoden kan ses som förmildrande, då dessa innehållit vilseledande och felaktig information

Hovrätten anser alltså att Paolo Macchiarini agerat med likgiltighetsuppsåt.

Hovrätten framhåller att den erfarna kirurgen visste att den aktuella metoden var helt obeprövad och att inga klara belägg fanns för att den skulle fungera. Redan dessa omständigheter innebär att han måste ha insett risken för att han genom ingreppen skulle kunna orsaka patienterna kroppsskador och lidande. Åklagaren hade yrkat på fyra års fängelse för tre fall av grov misshandel. Försvaret menade att Paolo Macchiarini borde frikännas helt på alla punkter.

Hovrätten har kommit fram till att gärningarna ska bedömas som tre fall av grov misshandel och att påföljden ska bestämmas till fängelse i två år och sex månader.

Åklagarsidan hade argumenterat för fyra års fängelse, men överåklagare Mikael Björk uppger för nyhetsbyrån TT att han är nöjd och inte kommer att verka för en överklagan till Högsta domstolen.

Det var i juni förra året som Paolo Macchiarini fälldes i tingsrätten för grovt vållande till kroppsskada i ett av de tre ingrepp med syntetiska luftstrupar som han gjorde på tre patienter under åren 2011 och 2012. Han friades dock när det gäller de två andra patienterna. Rätten lutade sig i de fallen mot bestämmelsen om nöd, som hänger samman med om det förelåg fara för patienternas liv och hälsa.

Läs mer:
Åklagaren yrkar på fyra års fängelse för Paolo Macchiarini
Nu prövas Paolo Macchiarinis ökända operationer i Svea hovrätt
»Macchiarinis syfte var att rädda liv«
Åklagaren: Paolo Macchiarini visste att metoden inte fungerade