Risken för behov av förnyad axelprotesoperation var över 50 procent lägre om kirurgen utfört minst 10,4 axelprotesoperationer i genomsnitt per år, enligt en ny studie i BMJ.

Tidigare studier av höft- och knäprotesoperationer har visat att patienter som opererats av »högvolymkirurger« har uppnått bättre resultat jämfört med patienter som behandlats av kirurger som utför färre operationer. Av denna anledning har vissa vårdgivare infört en minimal operationsvolym för kirurger för att förbättra patientresultaten. Inom området axelproteser är forskningen dock inte lika omfattande. Därför gjordes en studie i England som inkluderade patienter som var 18 år eller äldre och genomgick kirurgisk behandling för första gången. Materialet baserades på data från 39 281 ingrepp utförda av 638 kirurger på 416 offentliga och privata sjukhus mellan 2012 och 2020.

Det primära utfallet som studerades var revisionskirurgi. Sekundära utfallsmått var reoperation inom 12 månader, allvarliga händelser vid 30 och 90 dagars uppföljning samt sjukhusvistelse längre än tre nätter. Revision definierades som tillägg, utbyte eller justering av en eller flera komponenter av ledprotesen. Reoperation innefattade andra relevanta kirurgiska ingrepp i samma axel inom 12 månader. Förväxlingsfaktorer som forskarna tog hänsyn till var bland annat ålder, indikation för kirurgi samt olika typer av kirurgiska procedurer.

Resultaten visade att risken för revisionskirurgi minskade med 45 procent om kirurgen hade utfört minst 10,4 operationer i genomsnitt per år. Färre operationer än så ökade signifikant risken för revisionskirurgi. Patienter som behandlades av högvolymkirurger hade också 53 procent lägre risk för reoperation och en minskning av allvarliga händelser och förlängd sjukhusvistelse på cirka 40 respektive 62 procent. Vidare visade det sig att operationsvolymen för enskilda år inte påverkade utfallen, vilket tyder på att det är kirurgens genomsnittliga operationsvolym som är viktigast att uppnå för de bästa patientresultaten.

Då detta är en observationsstudie betonar forskarna att det inte går att utesluta att andra omätbara faktorer kan ha påverkat resultaten, samt att de statiska modeller som använts i studien kan innebära en förenkling av den kliniska verkligheten. Styrkan med studien är att inkluderade data representerar alla huvudtyper av axelprotesingrepp samt patientgrupper med varierande ålder, etnicitet, kön och socioekonomisk bakgrund.