Gräsrotsprojekt lättade på hårt tryck inom akuterna i Lund och Malmö

Akutmottagningarna vid Skånes universitetssjukhus, Sus, i Lund och Malmö var hårt pressade. Dessutom upplevde personalen att patientflödet var felsorterat. Det blev upptakten till projektet »Omställning akuta vårdflöden« som startade i slutet av förra året.

– Vi är, som alla andra sjukhus, hårt trängda på akuten. Man upplevde inte heller att det var rätt patienter. Det var mycket patienter som redan hade etablerade kontakter på specialistklinikerna, säger Patrik Tydén, kardiolog och tf verksamhetschef för hjärt- och lungmedicin på Skånes universitetssjukhus.

Målet med projektet är rätt patienter på rätt ställe och i rätt tid, förklarar han.

– Tidigare har akuten tagit hand om många patienter som kan klassas som »subakuta«, och kan vänta en dag för att sedan tas om hand på rätt ställe.

Representanter från akutmottagningarna i Lund och Malmö, vårdcentralerna och specialistmottagningarna har arbetat sida vid sida med projektet från start. Ungefär 80 offentliga och privata vårdcentraler ingår tillsammans med akutmottagningarna för barn och vuxna samt all specialistvård på Skånes universitetssjukhus.

På universitetssjukhusets specialistmottagningar och akuterna i Lund och Malmö har det öppnats direktlinjer som är öronmärkta åt distriktsläkarna som bemannas klockan 8–21 på vardagar och 10–21 på helger. Tanken är att distriktsläkarna ska ringa och rådgöra vid oklara fall. Dessutom har alla specialistmottagningar skapat subakuta tider och ett flertal har öppnat dagvårdsavdelningar, för att snabbt kunna ta in sina patienter när de har akuta besvär.

Initiativet till att ändra arbetssättet kom från personalen själva, berättar Anna Gislén, sektionschef och läkare på akutmottagningen i Lund.

– Det är verkligen personalen som har gjort förändringen. Vi har haft jättemycket stöd av ledningen, bra projektledning och korta beslutsvägar. Det är inte alls toppstyrt och vi har fått en bra dialog med primärvården.

Inspirationen kommer från »direktlinjen« i nordvästra Skåne, som Läkartidningen skrev om förra året. Direktlinjen mellan lasarettet i Helsingborg och läkarna på vårdcentralerna började som en nödlösning för att akutmottagningen skulle klara sommaren. Men det gav så goda resultat att sättet att arbeta på numer införts permanent.

– Vi var en grupp som var på studiebesök i Helsingborg och föreslog sedan för ledningen att vi skulle göra något liknande här. Ledningen sa direkt: »Gör det!«, säger Anna Gislén.

Hon ser stora vinster med arbetssättet. Kontaktvägarna mellan primärvård, akutsjukvård och specialistvård har blivit tydligare. Patienterna kommer snabbare till rätt specialitet och vårdnivå, och vårdens resurser används mer effektivt.

— Egentligen är det ganska enkelt, men när man får till det gör det stor skillnad. Vi tar jättegärna emot våra akuta patienter – men vi kan inte ta andras patienter. I många fall är det mycket bättre för patienten att få en tid hos specialistläkare dagen efter än att sitta 8-10 timmar på akuten och sedan träffa en läkare som inte är expert på deras sjukdom.

Under sina arbetspass på akutmottagningen har Anna Gislén själv ofta tagit emot samtalen från vårdcentralerna.

– Jag tycker att det är otroligt bra att vi kan diskutera oklara fall, samarbeta och hitta andra vägar när akuten inte är den bästa lösningen. Nu sätter vi verkligen patienten i centrum.

Personalen på akuterna tycker att patientflödet sorteras bättre. Känslan av kontroll har också ökat, enligt Anna Gislén.

– Personalen uppfattar att det är »rätt« patienter som kommer till oss. Och när det inte är det känner man att man har ett sätt att säga till och att någon lyssnar och löser det, säger hon och ger ett konkret exempel.

Om personalen noterat att en patient hamnat fel, förs uppgifterna in ett centralt dokument som projektledningen regelbundet går igenom. Hittar de ett mönster – som att många patienter remitterats till akuten av en viss läkare eller vårdcentral trots att de kunnat tas om hand bättre på en annan vårdnivå, har projektledningen genast följt upp det.

– Jag har i realtid kunnat se att inflödet till akutmottagningen gått ner efter deras insatser, vilket gjort stor skillnad för vår belastning. Men alla involverade är också nöjda med att vi kommunicerar bättre, det gör stor skillnad för patienten.

Inför projektstarten var specialistmottagningarna på universitetssjukhuset oroliga för undanträngningseffekter och att få »fel« patienter från akuten.

Farhågorna har inte besannats, enligt Patrik Tydén.

– Det är vi själva som sorterar i flödena och det har varit patienter som behöver vår hjälp. Patienten hamnar på rätt vårdnivå på ett bättre sätt. Hos oss kan de få träffa en hjärtspecialist redan dagen efter de besökt primärvård eller akutmottagningen.

Förutom att skapa subakuta mottagningstider på de tre kardiologmottagningarna för patienter som kommer via primärvården, har en särskild dagvårdsavdelning öppnats.

– Jag har bara fått uppskattning för detta från mina 55 kardiologer i Lund. De upplever att de kan använda de subakuta tiderna och dagvården till att ge sina patienter bättre vård och behandling, säger Patrik Tydén som ser ett behov av att bygga ut verksamheten ännu mer framöver.

På vårdcentralerna innebär det nya arbetssättet att fler patienter bedöms där, och att kontakterna med sjukhuset har blivit tätare, enligt Sara Persson, verksamhetschef på Vårdcentralen Dalby.

– Vi är vana vid att ringa konsulterna på sjukhuset. Men vi är inte vana vid att göra det vid en mer akut frågeställning, vilket vi gör nu. Klinikerna har inte heller kunnat erbjuda subakuta tider för sina patienter.

Samtalet till sjukhuset leder ibland till att patienten får en subakut tid, att man beslutar sig för att avvakta med att skicka in patienten eller att primärvården tar ett prov eller gör en undersökning som kan underlätta vårdförloppet. I enstaka fall handläggs patienterna färdigt på vårdcentralerna.

Vad tycker distriktsläkarna?

– Ingen tycker det är roligt att skicka patienter som inte behöver det till akuten. Olika kompetenser ska inte göra varandras arbete, säger Sara Persson.

Projektet har nyligen utvärderats, och ledningen har beslutat att arbetssättet ska fortsätta. Enligt Region Skåne har mer 2 500 patienter fått rätt vård utan att behöva uppsöka akutmottagningarna till och med vecka 23 i år jämfört med samma period 2022. Antalet remisser till akuterna har också minskat med omkring 1 000, samtidigt som vistelsetid på akuten har krympt från cirka 6 timmar i genomsnitt till knappt fem under perioden.

Finns det några farhågor på vårdcentralerna nu när arbetssättet ska fortsatta?

– För att det ska fungera bra krävs en någorlunda god bemanning. När man har en pressad arbetsdag ökar risken att man bara skickar i väg patienten i stället för att öppna upp för en dialog.

Både Patrik Tydén, Sara Persson och Anna Gislén beskriver det som en framgångsfaktor att den högspecialiserade vården, akutsjukvården och primärvården ingått samma projektgrupp samtidigt som de har haft starkt stöd av ledningen.

– När man börjar prata och ha gemensamma projekt i stället för att kritisera varandra blir det ofta bra, säger Patrik Tydén.

– Personligen tycker jag att det varit bra med tydligheten i projektet att målet är ett bättre samarbete kring patienterna. Samtidigt har hållningen varit att det hellre får överlappa lite än det ska uppstå glapp, säger Sara Persson.

Det låter inte som »rocket science«. Varför har man inte gjort detta tidigare?

– Nej, det är inga revolutionerande idéer. Vi hade faktiskt en dagvårdsavdelning när jag jobbade som kardiolog i Malmö i mitten av 90-talet, säger Patrik Tydén som under sina år i yrket har noterat att goda arbetssätt tenderar att försvinna i och med exempelvis besparingar och omorganisationer.

– Man är inte uthållig i bra idéer i sjukvården. Det är lite märkligt att man ska uppfunna hjulen igen och igen i stället för att hålla kvar vid bra arbetsformer.