Positiva resultat av bättre behandling

Stroke fortsätter att vara en folksjukdom med stor påverkan på patienter, närstående, sjukvården och samhället i stort. Globalt är stroke den näst vanligaste dödsorsaken och den tredje vanligaste orsaken till död eller funktionsnedsättning. Behandlingen har dock förbättrats radikalt de senaste decennierna, och nu finns goda möjligheter att minska hjärnskadan. Vid ischemisk stroke har reperfusion med trombolys och/eller trombektomi etablerats med snarast möjliga behandling, eftersom varje fördröjning kan resultera i ökad hjärnskada. Gränserna för när och hur reperfusionsbehandling kan genomföras flyttas successivt fram. Snabb diagnostik inklusive kärlavbildning för detektion av eventuella tromber som kan avlägsnas interventionellt har blivit allmänt utbredda, och effekten för den enskilda patienten kan vara enorm. Även akut handläggning vid hjärnblödning har utvecklats påtagligt. Den insats som kanske mest gynnar hela gruppen av patienter med stroke är direktinläggning på stroke­enhet, vilket blivit ett viktigt kvalitetsmått som sjukhusen bedöms efter.

Strokeprevention har också utvecklats. Förbättrad blodtrycksbehandling, ökad behandling med nya anti­koagulantia vid förmaksflimmer, statinbehandling och förbättrade levnadsvanor inklusive rökstopp ger möjlighet att förhindra såväl förstagångs- som återinsjuknanden. Dubbel trombocythämning för vissa patienter med lindrig ischemisk stroke eller svår TIA har visats ha gynnsam effekt under de första veckorna. Snabbt insatt sekundär prevention, fortsatt långsiktig behandling, återkommande rehabilitering och att identifiera behov av rehabilitering och erbjuda den i nära vård är exempel på gynnsamma åtgärder, som emellertid innebär en utmaning för vårdkedjan.

Effekterna av bättre behandling ger positiva resultat. Sedan början av 2000-talet har strokeincidensen sjunkit i landet, och andelen som återinsjuknar med ny stroke ligger nu på historiskt låga 20 procent. Men även om färre personer insjuknar lever en ökande grupp i dag med sviterna efter stroke.

Nu arbetar många regioner med att implementera det nya strukturerade och personcentrerade vårdförloppet för stroke och TIA. I synnerhet strukturerad uppföljning och återkommande rehabiliteringsinsatser är en svårighet med de ofta uppsplittrade vårdkedjor som finns i dag.

Detta temanummer riktar sig främst till dem i sjukvården som inte har stroke som sitt huvudsakliga fokus och avser att belysa stroke och TIA hos vuxna från flera vinklar och med olika tidsperspektiv, det akuta och det livslånga. Etiska frågeställningar uppstår inte sällan i strokevården, och de tas också upp.

Avsnitten i temanumret belyser flera nya, ibland banbrytande landvinningar. Detta, liksom aktuella riktlinjer för strokesjukvård från till exempel Social­styrelsen och Sveriges Regioner i samverkan är av största vikt att känna till för alla som ansvarar för patienter med stroke, både akut och senare. Men det är också angeläget att individanpassa handläggningen utifrån varje enskild patients specifika förutsättningar. En utmaning för oss alla är nu att verka för att modern handläggning blir tillgänglig i hela Sverige, oavsett geografiskt läge och socioekonomiska faktorer. Vi ser med tillförsikt fram mot ett förbättrat förebyggande och omhändertagande av stroke under de närmaste åren, förväntar oss ytterligare landvinningar inom en nära framtid och hoppas att artiklarna i detta temanummer kan bidra till detta.