Vård, skola och omsorg. Det är tre av de mest grundläggande funktionerna ett samhälle måste ha för att fungera. Trygghet och säkerhet för de yngsta och de äldsta är nödvändigt för att människor ska kunna lägga energi på andra uppgifter. Vi människor har under årtusenden valt att bo nära varandra för att kunna hjälpas åt. De här viktiga byggstenarna riskerar i dag att svikta i delar av vårt avlånga land. Landet är uppbyggt av 21 regioner och 290 kommuner som var för sig försöker leverera den stabilitet som är nödvändig.
När det gäller vården är det inte entydigt att vi har arbetat fram en lyckad styrning, utan dagens organisation står tydligt inför stora utmaningar. Kompetensförsörjning, tillgång till läkemedel och behandlingar, platser för att vårda sjuka och inte minst närvarande ledarskap där medarbetarna känner delaktighet är exempel på bristområden i dagens struktur. Därför finns det ett tydligt incitament att se över hur vi styr vården i dag.
Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf säger att målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det är en svår uppgift att leverera lika villkor till människor i glesbygd när andra bor granne med stora universitetssjukhus, men det är en utmaning som Sverige behöver ta sig an och lösa. Sverige är nämligen en nation som består av en generellt väldigt högutbildad befolkning och har en välutvecklad infrastruktur gällande energi och digital kommunikation. Dessa är några av anledningarna till att stora multinationella teknikföretag lägger sin verksamhet i Sverige. Det ger också en möjlighet för Sverige att kunna bidra till lösningar för mänsklighetens större utmaningar, inte minst de klimatförändringar som kommer att definiera kommande århundrade.
Det kan kännas konstigt när man jobbar nattjour och tar hand om patient efter patient, men sett ur ett större perspektiv är varje person som arbetar inom vården en stöttepelare som skapar trygghet åt hela samhället, för att andra ska kunna sova tryggt. Utan fungerande vård, skola och omsorg kommer inte samhället att kunna rekrytera nödvändiga kompetenser och utvecklingen kommer inte att drivas framåt.
En viktig aspekt när vi hjälps åt att bygga det här samhället är långsiktighet och förutsägbarhet. Det är inte rimligt att beslut fattas på 21 olika sätt med en fyra års mandatperiod och baserat på en ekonomi med kvartalsrapportering. Det krävs att vi lyfter blicken och kompetensförsörjer, inte för dagens situation utan för organisationen om tio år. Det krävs att vi har personal med goda villkor och arbetsmiljö på alla positioner så att storhelger och semestrar inte kommer som en överraskning varje år. Det krävs att vi bygger leveransorganisationer som inte är baserade på ”precis i tid” utan som levererar stabilitet över tid även om delar av transportorganisationen blir nedstängd, som vid en global pandemi. Det krävs att vi har förståelse för hur man bygger en organisation där beslut fattas nära verksamheten, eftersom enheterna då blir självgående och kan fungera även i en situation då organisationsstrukturen brister. Ledarskapet behöver vara inlyssnande, stärka samarbete och gruppkänsla och använda varje kompetens som finns i gruppen.
Av de här anledningarna är det nödvändigt att lyfta flera beslut till en nationell nivå. Vi behöver se Sverige som ett samhälle där vi vet hur många som behöver utbildas till de olika tjänster som behövs i vårt avlånga land och därefter skapa en utbildning som håller i alla led. Vi behöver se över finansieringen, där regionernas förutsättningar att lösa sina uppgifter varierar betänkligt. Dessutom är det nödvändigt att informationen om hur vi ska behandla blir lika över landet. Medicinsk behandling ska baseras på forskning och beprövad erfarenhet. Denna praxis bör beslutas nationellt och sedan kommuniceras ut i landet för att kunniga läkare nära patienter ska omsätta den i faktiska behandlingsbeslut tillsammans med kollegor från alla professioner.
Då bygger vi ett fungerande samhälle.
