Är det bara jag som saknar ord med »sam«- i. Vart har alla de orden tagit vägen? Är de för gammaldags eller inte tillräcklig konsultaptitliga för att passa in i modern sjukvårdsvokabulär? Utan plats för »sam«-orden i vårt uppe­hälle här på jorden blir det rätt tråkigt och nästan obehagligt. Eller kanske mer konkret uttryckt, vart har vårt samhälle tagit vägen? Jag tänker att samhället är väl själva urbeståndsdelen och grunden för vårt gemensamma leverne. Vad vore vi utan vårt samhälle? Så mycket av män­niskans strävan har »sam«- i sig, men jag upplever ett skifte senare årtionden med ett annat språkbruk. 

Tänk om vi tillsammans kunde utveckla eller återta ett mer gemensamt grepp på samvaron. Inom sjukvården till exempel, då skulle samarbetet återigen premieras. Vi skulle liksom kunna ha samma mål för våra patienter och inte som nu skuffa dem mellan oss. Samtalet oss läkare emellan skulle må bättre liksom vårdens ekonomi. Många läkares samveten skulle också må bättre om patienten verkligen sattes främst. Samförståndet mellan läkare, kliniker och sjukhus har liksom frätts sönder under senare decennier till en samling som inbördes är osams. Många samverkande och sammansatta faktorer har drivit oss hit. Centraliseringar och sammanslagningar har gjorts under mottot »samma vård överallt«, men egentligen under devisen »sak samma«, eller med andra ord »skit samma«. Bara slutsumman är densamma eller mindre i budgeten. På ledningsnivå förekommer visserligen begreppet »verksamhet«, men »processer« och »flöden« är nog mer utmärkande för den industriliknande avhumanisering som det medicinska språket har genomgått. 

Ja, »sam«-ordet har missbrukats, det också! Är det så att det har erövrats av en samling sammansvurna?! Efter 50 år i vården tycker jag mig märka att det successivt har ändrat sig i toppen, som breddats till brädden och blivit en egen församling. Vi måste samla mod och agera mot detta sammelsurium till ledning av sjukvården. Samla kraft och snarast eller med detsamma sammantaget uttrycka vad vi vill. 

Att författa en sammanfattning där det framgår att patienter, av patientsäkerhets- men också kostnadsskäl, bör träffa samma läkare såväl i primärvården som på sjukhusen. Då skulle så mycken överbyggnad falla samman och den ursprungliga idén om en god vård bli densamma i hela vårt land.