Replik. Jonas Lindbäck uppmanar i en debattartikel i Läkartidningen Sveriges yngre läkares förening (Sylf) att lägga mer fokus på AT-utbildningens kvalitet. Vi håller med om att kvaliteten på utbildningstjänsterna är viktig, men hur relevant blir en introduktionstjänst som AT eller BT när underläkaren redan arbetat i 2 år?
För att tjänsterna ska fylla sitt syfte måste de förutom att hålla hög kvalitet också komma i rätt tid, och för att göra det behövs fler utbildningstjänster. Underläkare som inte genomfört AT kräver också stöttning och handledning. Föga förvånande är arbetsplatsnöjdheten i denna grupp betydligt sämre [1], och vi riskerar att tappa kompetenta kollegor i läkarkåren som följd av den onödiga väntetiden.
Underläkarnas arbetsinsats är på många ställen dessutom nödvändig för sjukvården, och att dessa inte kan ersättas med AT-tjänster är därför besynnerligt. För allas skull vore det bättre med utbildningstjänster där handledarna får avsätta tid för utbildning, så att underläkaren kommer vidare i karriären på väg mot en specialisttjänst.
Sylfs årliga AT-rapport med tillhörande rankning får stor uppmärksamhet och är till lika delar en arbetsmiljörapport och en utvärdering av AT-orternas utbildningskvalitet [2]. I rapporten får AT-läkare betygsätta hur de upplever handledning, kollegialt stöd, instruktioner i den kliniska vardagen, introduktion och formaliserade utbildningstillfällen. Dessa parametrar återspeglar utbildningstjänstens kvalitet, och det skriver de flesta nog under på.
AT-rankningen ger inte hela bilden av utbildningskvaliteten på de olika orterna, men i Sylf är vi övertygade om att den påverkar dem att hela tiden utvärdera och förbättra sitt AT-upplägg och därigenom öka utbildningens kvalitet för våra underläkare.
Fler utbildningstjänster behöver inte nödvändigtvis innebära sämre kvalitet, men det kan komma att ställa nya krav på hur vi lägger upp arbetet tillsammans med våra nyexaminerade läkare. Ett exempel är så kallade gaffelmottagningar eller utbildningsmottagningar, där en specialist avsätts för att handleda flera underläkare samtidigt.
Jonas Lindbäcks förslag att mäta kvalitet med resultaten från det obligatoriska AT-provet ger dessvärre inte heller en tydlig bild. Att resultatet helt skulle avgöras av utbildningskvaliteten under AT:n ställer vi oss tveksamma till. Troligen har grundutbildningen en större påverkan på resultatet på AT-provet.
Sylfs fokus på antalet utbildningstjänster är en direkt konsekvens av att regionerna inte tar ansvar för sin kompetensförsörjning. Stora pensionsavgångar bland specialistläkare ligger framför oss, och om vi inte får bukt med problemet snarast kommer det att bli ännu svårare att examinera färdiga specialister som erhållit adekvat handledning och utbildning. Vilken vård får våra patienter då?
Läs debattartikeln:
Prata om kvalitet i stället för kvantitet av utbildningstjänster
Referenser
- Väntetidsrapporten 2019. Stockholm: Sveriges yngre läkares förening
(Sylf); 2019. - AT-rapporten 2022. Stockholm: Sveriges yngre läkares förening (Sylf);
2022.
Efter AT får man sin legitimation. Det är den viktigaste kontrollpunkten för patientsäkerheten. Efter legitimation arbetar man självständigt, och förväntas ansvara för sina egna bedömningar och förskrivningar. Det är tråkigt att SYLF tar såpass lätt på legitimationsfrågan, och tycker att det är angeläget att legitimationen ska påskyndas - för egen del känner jag snarare en stor oro för den kommande omställningen, där läkarstudenterna får legitimation mer eller mindre automatiskt. Ett extra halvår som vik UL före AT hade snarare varit utmärkt, för att säkerställa att man börjat känna sig varm i kläderna, så att man på bästa sätt kan ta till sig erfarenheterna från AT-tjänstgöringen, med legitimationen som ett välförtjänt kvitto därefter.
Enligt min mening hade det varit betydligt bättre om SYLF hade arbetat för högre löner, och adekvat handledning även för vik UL, snarare än att pusha suboptimal AT bara för att "alla ska igenom".
Just legitimation är, som du skriver, en kontrollfunktion för att därefter kunna verka mer självständigt i vården. Fint att höra att era underläkare som vikarierar innan AT får landa på en och samma arbetsplats. Det är tyvärr inte norm och många underläkare vittnar om att de bollas runt på olika avdelningar, mottagningar och akut verksamhet utan adekvat stöd, formaliserad utbildning och i de värsta fallen även utan legitimerad kollega på plats som kan vara den kontrollfunktion som jag läser mellan raderna att du menar, garanterar patientsäkerheten.
För det är just det som är problemet, det finns ingen formaliserad "kontrollpunkt" och garanti för patientsäkerheten för läkare innan AT och innan legitimation. Dessutom är läkare utan fast anställning mindre benägna att rapportera om oegentligheter inom den egna verksamheten som riskerar att bli en patientfara. Att argumentera för längre vikariat innan AT är detsamma som att argumentera för sämre patientsäkerhet.
Vården borde inte vara beroende av nykläckta underläkare på avdelningar, mottagningar och jourlinjer. Där ska vi ha AT-och ST-läkare - med handledning och fortlöpande utbildning. Om vården inte går runt utan vikarierande underläkare kan man verkligen undra hur det står till med kompetensförsörjningen.
Det är inte meningen att man först ska få "landa i rollen" som läkare för att sedan gå en introduktionstjänst. AT föreskriften är väldigt tydlig på den punkten (https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/19995-om-allmantjanstgoring-for-lakare/)
4 § Under AT skall den nyutexaminerade läkaren ges förutsättningar att tillämpa och utveckla sina kunskaper och erfarenheter från grundutbildningen. AT skall bestå av utbildning samt läkararbete under professionellt ansvar för att ge klinisk träning och introduktion i arbetslivet. AT skall ge tillfälle till både yrkesmässig och personlig utveckling.
Hur mycket ska egentligen en legitimerad läkare kunna och vilken erfarenhet ska denne ha? Det är en högst aktuell fråga. Jag tror att vården är bortskämd av att få medgörliga, rädda underläkare som gör allt för att få en AT-tjänst. För att få legitimation för de som går gamla läkarprogrammet skall det räcka med 18 månaders AT-tjänst som håller måttet. Punkt.
Och att slänga in dubbelt så många underläkare bara för att "få dem igenom" är inte ett recept för framgång. Alla läkare före AT vill ha fler AT-platser, men alla läkare på AT vill ha bättre AT - det är en svår kombination för studierektorn att möta.
Jag tycker SYLF skulle vara ärliga i sin kommunikation. Om SYLF vill driva fler AT-platser trots att studierektorerna signalerar att det inte är möjligt med bibehållen kvalitet, så borde SYLF driva "Sämre men snabbare AT", så underläkarna förstår vad konsekvenserna blir. Annars är SYLF lika illa som regionerna/politikerna som ger oss uppmaningar att korta vårdköer, utan verktyg att göra det med (förutom "spring snabbare").
Vi är mycket ärliga i vår kommunikation, men man kan inte rymma alla dimensioner i Stockholm n mening eller en slogan. När vi vill ha mer platser vänder vi oss inte mot studierektorn utan mot politiker och tjänstemän i regionen. När vi säger mer platser, säger vi alltid i samma mening också bättre arbetsmiljö, fler vårdplatser, mer handledning och bättre styrning av vården. Vi vill att regionerna ska rycka upp sig, bristen på AT-platser är bara en av alla manifestationer av dålig styrning.
Vi vill samma sak, det vi behöver är inte sparka på varandra utan sparka uppåt mot ansvariga inom regionerna och förmodligen på SKR.
