Skillnaderna i regionerna är stora, visar Socialstyrelsens årliga uppföljning om regionernas omställning till god och nära vård. Läkartidningen redogjorde i onsdags för siffrorna i rapporten som bland annat visar hur stor andel av patienterna i olika regioner som har en fast läkarkontakt. Regionernas siffror gäller den 31 december 2022.

Av rapporten framgår exempelvis att 96 procent av befolkningen i Västra Götalandsregionen har en fast läkarkontakt, vilket kommunikationsavdelningen på regionen bekräftar i ett mejl till Läkartidningen.

Det låter osannolikt enligt Magnus Isacson, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, Sfam.

»Min kommentar är att det är oseriösa siffror. Jag vet med hundraprocentig säkerhet att om du går ut på stan och frågor folk i VGR om de har en fast läkare och vad vederbörande heter så kommer inte 96 procent kunna svara på den frågan. Det är det som är innebörden av fast läkare, inte vad regionerna anger i något dokument för att framstå som bra.«

Svenska distriktsläkarföreningens, DLF:s, ordförande Marina Tuutma tycker att regionernas siffror måste mätas enligt samma parametrar, för att de ska gå att jämföra över huvud taget. Årligen ställer DLF frågan till regionerna om hur många specialister i allmänmedicin som arbetar på vårdcentraler, och hur många motsvarande heltidstjänster detta innebär. Marina Tuutma förklarar vidare i ett mejl till Läkartidningen:

»Många gånger stämmer inte siffrorna när vi kvalitetsgranskar dem. Man kan få olika siffror även beroende vem man ställer frågan till. För att kunna jämföra siffror måste alla regioner börja mäta på samma sätt, men regionerna gör olika tolkningar av begreppet ’fast läkare’ och arbetar med fast läkarkontakt på olika sätt.«

Marina Tuutma anser följande: »Så länge patienter inte kan göra aktiva val och vi inte har en nationell listningstjänst, samt att regionerna inte har definierat listningstak för läkare, litar jag inte på de siffror som rapporteras av regionerna.«

Vårdanalys, som liksom Socialstyrelsen utvärderar omställningen i hälso- och sjukvården till en god och nära vård, drar andra slutsatser.

»Enligt våra senaste undersökningar har omkring 30 procent en fast läkarkontakt«, går att läsa hos Vårdanalys, vars undersökning är baserad på enkäter till befolkningen.

Socialstyrelsen, å andra sidan, baserar i stället sin uppföljningsrapport på tre huvudsakliga källor: redovisningar från regioner och kommuner, en fördjupad analys i sex län samt kvantitativa data i form av bland annat ekonomi- och personalstatistik.

Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen, är medveten om problematiken kring uppgifterna.

Är det relevant att redovisa uppgifter från regionerna när de gör på så olika sätt?

– En del av förklaringen är att regionerna tolkar begreppen på olika sätt. Siffrorna vi har är inte fullt jämförbara, men det beskriver vi också i rapporten.

För att öka enhetligheten hos regionerna hur man arbetar med och dokumenterar fast läkarkontakt finns stödmaterial av olika slag på Socialstyrelsens hemsida, vilket Iréne Nilsson Carlsson hänvisar till.

– Regioner ska också utarbeta rutiner för dokumentation så att den kan ske effektivt och likvärdigt, enligt överenskommelsen om en god och nära vård mellan SKR och regeringen, säger hon och konstaterar:

– Det är ett utvecklingsarbete som pågår som på sikt ger bättre jämförbarhet i tillämpningen av fast läkarkontakt och i uppföljningen.

Hur kommer det sig att ni ändå redovisar uppgifterna när man inte vet om de är jämförbara?

– Det är en avvägningsfråga förstås. Vi tycker ändå att det är viktigt att redovisa siffrorna eftersom de ger en bild av den pågående omställningen och de kan vara ett stöd för regionernas utvecklingsarbete, säger Iréne Nilsson Carlsson.