De skandinaviska länderna har gått i bräschen för en våldsfri uppfostran. Norge var först i världen att förbjuda skolaga 1936, och Sverige var först med att förbjuda aga i hemmen 1979. De skandinaviska länderna var länge ensamma om förbud mot att aga barn i hemmen, men under det senaste decenniet har allt fler länder antagit liknande lagar, nu sammanlagt 42 länder, varav 25 i Europa. 

Den internationella utvecklingen har troligen skett under intryck av FN:s barnkonvention från 1989, där artikel 19 anger att alla stater ska skydda barn mot kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling. 

WHO:s ökade intresse för våld som negativ faktor för hälsa och välstånd har säkert också haft betydande genomslag; kanske även det minskade våldet mot barn i Skandinavien [1]. 

I en svensk studie av vuxna mellan 18 och 74 år rapporterade 27 procent av kvinnorna och 34 procent av männen att de någon gång utsatts för våld av vuxna före 15 års ålder [2]. 17 procent av männen och 14 procent av kvinnorna angav att de utsatts för upprepat våld i hemmet under barndomen. Det är betydligt högre än vad skolbarnen rapporterade 2011 då 3–4 procent svarade att de varit utsatta för upprepat våld [1].  

Föräldrastudier visar att medan det på 1960-talet ansågs normalt eller till och med nödvändigt att använda våld i uppfostran, uppfattar drygt 90 procent av dagens unga föräldrar kroppslig bestraffning som ett klart avvikande föräldrabeteende [1].

De senaste 10 åren har det skett en närmast explosiv ökning av antalet studier som beskrivit typiska fynd vid tillfogade skador och hur de skiljer sig från skador till följd av olyckor. 

Försummelse av barn har dock länge varit ett förbisett område. Det beror troligen på att försummelse eller omsorgssvikt är svårare att definiera och avgränsa än kroppsliga övergrepp. Kunskapen har dock förbättrats, och framför allt har vi förstått att omsorgssvikt och vanvård oftast är kroniska problem, som följer barnet genom åren och som har minst lika negativa följder för barnens utveckling som kroppsliga, psykiska och sexuella övergrepp. Dessutom är svår försummelse ofta kombinerad med andra typer av kränkningar och övergrepp, s k polyviktimisering [3]. 

I detta nummer av Läkartidningen beskrivs barnens rätt till uppfostran utan våld samt hur adekvat diagnostik och handläggning bör ske vid misstanke om barnmisshandel eller försummelse av barn. Med ett begränsat utrymme kan tyvärr inte hela den problematik som rör övergrepp rymmas. Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar utgör i sig ett stort område och har därför exkluderats. 

Vi har heller inte skrivit om barn som bevittnar familjevåld. Där har mycket ny kunskap tillkommit sedan det för första gången beskrevs i Läkartidningen 2004 [4]. Från den aktuella svenska RESUMÉ-studien har man visat bl a att barn som bevittnar familjevåld i 9 fall av 10 gör det i sina hem, samtidigt som familjevåld på öppen plats indikerar allvarligare problematik. Studien bekräftar långsiktigt negativa effekter av att bevittna våld i familjen [5].  

Det våld som samhället kan utsätta barn för, särskilt de sårbara barn som är placerade i samhällsvård, diskuteras inte heller. Att detta våld tidigare varit vanligt även i vårt land är väl känt genom Vanvårdsutredningen [6, 7]. Upprättelseutredningen och Barnombudsmannens rapporter visar dessvärre att barn i samhällsvård kan fara illa även i dag.

När barnmisshandelsfall första gången beskrevs i Läkartidningen 1964 [8] sågs misshandel som en konsekvens av föräldrars avvikande beteende. Fokus flyttades efter hand till den långsiktiga relationen mellan barnet och dess vårdnadshavare. Under de senaste 30 åren har övergreppen alltmer satts in i ett ekologiskt sammanhang, dvs att barnets och familjens situation ses i relation till det omgivande samhällets sociala, kulturella och politiska kontexter. 

Det handlar således om individens anpassningsförmåga och hur samhället gör det möjligt för familjer att kunna utvecklas under gynnsamma förhållanden [9]. 

Sverige är ett gott och säkert land för barn att växa upp i, men vår bevakning av barnets rättigheter och skydd får aldrig svikta. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.