Socialstyrelsen har inte uppdaterat de nationella riktlinjerna för diabetes sedan 2018, samtidigt som det kommit allt mer evidens för att glukossänkande läkemedel av typen SGLT2-hämmare och GLP1-analoger skyddar hjärta och kärl hos såväl diabetespatienter som andra patientgrupper.
Även Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för glukossänkande läkemedel har några år på nacken vid det här laget. Den uppdaterades senast 2019, och då bara i mindre omfattning.
Nu har professionen tröttnat på att vänta. På uppdrag av det nationella programområdet för endokrina sjukdomar och LOK, nätverket för Sveriges läkemedelskommittéer, har en arbetsgrupp tagit fram ett förslag till nationella rekommendationer om glukossänkande behandling vid typ 2-diabetes.
Enligt det nya förslaget bör alla patienter med hög kardiovaskulär risk få behandling med en SGLT2-hämmare eller GLP1-analog i tillägg till sin basbehandling med metformin. I första hand bör en SGLT2-hämmare väljas och i andra hand en GLP1-analog – förutom hos patienter med ett BMI över 35, där man kan överväga en GLP1-analog i första hand.
Kristina Seling, specialist i allmänmedicin och ordförande i läkemedelskommittén i Region Jämtland Härjedalen, har lett arbetet med förslaget som nu är ute på remiss.
– Vi räknar med att få kritik från en del läkemedelskommittéer och regioner på grund av den kostnadsökning som förslaget kommer att innebära.
Om alla patienter mellan 55 och 79 år med hög kardiovaskulär risk behandlas med en SGLT2-hämmare beräknas årskostnaden för diabetesläkemedel öka med drygt 700 miljoner kronor jämfört med 2021.
Om hälften av dem i stället skulle få en GLP1-analog beräknas kostnaden öka med 1 miljard kronor per år.
– Det kommer oavsett att bli väldigt kostnadsdrivande. Det är ju ingen region som går med vinst i dag, säger Kristina Seling.
I dag råder det samsyn i regionerna om att diabetespatienter med etablerad hjärt–kärlsjukdom bör få behandling med den här typen av läkemedel.
Däremot varierar det i vilken utsträckning olika regioner rekommenderar behandling för patienter med hög kardiovaskulär risk – det vill säga patienter som är över 55 år och har minst två av riskfaktorerna hypertoni, höga blodfetter, obesitas, rökning eller nedsatt njurfunktion.
Syftet med rekommendationen är i slutänden att patienter ska få likvärdig vård oavsett var i landet de bor.
Kristina Seling påpekar samtidigt att det inte är någon styrande rekommendation. Det kommer fortfarande att vara upp till respektive region om den ska följas eller inte.
– Men vi hoppas ju att regionerna ska följa det här. Det är inte för vårt höga nöjes skull som vi rekommenderar dyra läkemedel, utan vi hoppas att färre patienter ska drabbas av komplikationer.
Förslaget till nya rekommendationer innehåller bland annat också ett avsnitt om diabetes och fastemånaden ramadan.
– Det tror jag kommer att vara väldigt uppskattat av alla kliniker, speciellt i områden där man har många personer som är muslimer. Vi har till exempel tydliggjort vilka patienter som faktiskt ska rekommenderas att inte fasta.
Hon tillägger att innehållet i rekommendationen rimmar helt och hållet med en översiktsartikel om hur man ska hantera diabetes under ramadan, som publicerades i Läkartidningen förra året (»Handläggning och behandling av diabetes under ramadan«, LT nr 11–12/2022).
– Den var jättebra, men det är ju lite besvärligt att leta upp artikeln så fort ramadan börjar närma sig. Nu blir det lättare, säger Kristina Seling.
Läs även:
»Jag har tydliga riktlinjer för mig själv«
Brist på läkemedel tvingar fram nya rutiner
»Det är lätt att bländas – men det fattas viktiga delar«
Bromsläkemedel väcker frågor om framtida screening
