Nyligen larmades det om fusk vid läkarprogram vid utländska lärosäten inom EU, vilket skapat stor debatt eftersom dessa utbildningar även leder till svensk läkarlegitimation. Fusk är givetvis inte acceptabelt. Det finns dock också en del att fundera kring när det rör de svenska läkarutbildningarna och kvalitetskontrollen där. Exempelvis är möjligheten till omtentor väldigt generös, och frågan är om det är rimligt med så många försök som tillåts i dag.
Det är svårt för Sverige att kontrollera utländska lärosätens utbildningar. Vi måste därför säkerställa adekvat kompetens på hemmaplan. I och med avskaffandet av den legitimationsgrundande allmäntjänstgöringen och AT-tentan är den tidigare kontrollen borta. Bastjänstgöring (BT) är ju inte nödvändig för legitimation och förskrivningsrätt. Därmed duger BT tyvärr inte som kvalitetskontroll, även om den förstås kan vara meriterande.
Det är synd om alla duktiga kollegor som nyligen utbildats eller just nu håller på att utbildas utomlands och som nu riskerar att utmålas som fuskare. Vi har dock ett ansvar mot våra patienter och kollegor att säkerställa adekvat kompetens. Det gäller inte bara inför legitimation utan även för yrkeslivet efter det.
Hur kontrollerar vi adekvat kompetens efter avklarad specialisttjänstgöring och för det fortsatta yrkeslivet – i synnerhet i svåra ekonomiska tider som dessa då fortbildning tycks vara få förunnad?
