Ivos beslut bygger på en anmälan av patienten som det handlar om. Hen genomgick en könsbekräftande operation för ett antal år sedan men upplevde därefter att den plastikkirurgiska mottagningen och urologmottagningen inte tog sitt ansvar när det uppstod komplikationer efter ingreppet. I stället ska patienten ha blivit bollad fram och tillbaka. Enligt patientjournalen, som Ivo refererar till, har urinvägsinfektioner och problem med att kissa varit återkommande.
Ett par år efter den första operationen, gjordes en ny. Men komplikationerna avhjälptes inte, vilket gjorde att ytterligare operationer krävdes. Patienten upplevde återigen att hen skickades fram och tillbaka mellan avdelningarna, där bägge ansåg att patienten var den andres ansvar.
Ytterligare ett år senare genomgick patienten ytterligare en operation, ett första stadie av falloplastik med urinrör. Det ingreppet valde patienten att göra vid ett annat universitetssjukhus, utan att det första sjukhuset kände till det. Enligt patienten berörde den inte områden som sedan tidigare hade komplikationer, och den bidrog inte heller till några nya. Det bekräftades också vid ytterliga undersökningar.
Att patienten vände sig till ett annat sjukhus för en operation, gjorde också att det första sjukhuset avbokade ett möte med patienten. Efter det har patienten och det första sjukhuset förvisso fortsatt haft kontakt, men under den period som Ivo granskat har ingen planering gjorts för att komma till rätta med komplikationerna.
Ivo anser att de båda verksamheterna vid det första universitetssjukhuset brustit i sin samverkan runt patienten. Det har lett till att vårdförloppet dragit ut på tiden. Det är också klarlagt att patienten drabbades av en komplikation, som var av ett välkänt slag efter den typen av operation.
Ivo tycker inte att komplikationen i sig kan härledas till fel i vården. Men, med stöd av ett yttrande från Socialstyrelsens vetenskaplig råd, anser myndigheten att samverkan mellan verksamheterna »inte har varit optimal«. Det finns en uttalad ansvarsfördelning mellan enheterna som borde stävja brister, men Ivo påtalar att den också måste följas. Därmed har sjukhuset brustit mot patientlagen för att tillgodose behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet.
Det finns några omständigheter som Ivo ser som förmildrande. Exempelvis att ingreppen skedde under covid-19-pandemin, och att patienten valde att göra ett ingrepp vid ett annat sjukhus utan att informera det första. Därtill fanns oklarheter om var patienten var skriven, och därmed vilken vårdgivare som hade ansvaret.
Chefen för urologin har i ett yttrande sagt att kritiken mot verksamheten inte varit befogad. Verksamhetschefen påtalar att det har funnits en överenskommelse på sjukhuset att planering, operationskoordinering och uppföljning skulle ligga hos verksamhetsområde plastik.
Ivo framhåller att samverkan inte bara handlar om ansvarsfördelning, utan även ett »övergripande gemensamt handlande«.
