Läkare utanför den regionala verksamheten kan ibland känna sig lite bortglömda. Ungefär så sammanfattar Svenska skolläkarföreningens ordförande Pernilla Gudmundsson arbetet för skolläkarna, som har sina arbetsgivare bland 1 100 huvudmän i landet, både kommuner och friskolor.
Det försvårar också att driva vissa frågor gentemot huvudmännen. Man vill exempelvis se att skolläkare har specialistkompetens i skolhälsovård. Men det finns bara 56 specialister under 65 år i hela landet. Nu talar man inte bara om en kompetensbrist, utan en kompetenskris.
– Det är det verkligen. Det är 56 kvar för 1,3 miljoner skolbarn. Det är horribla siffror, säger Pernilla Gudmundsson.
Skolläkarföreningen menar att skolornas huvudmän har otillräckliga kunskaper om sitt uppdrag inom hälso- och sjukvård. I sin motion lyfter de barnperspektivet och skriver att skolläkare med specialistutbildning i skolhälsovård är särskilt angeläget »med tanke på specialitetens ansvar för tidig upptäckt och tidiga insatser genom bland annat allmänna hälsokontroller och bedömningar av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt intellektuell funktionsnedsättning«. Man menar också att specialiteten är viktig i hälsofrämjande arbete.
Men föreningen har noterat att Läkarförbundets kompetensförsörjningspolicy bara omfattat kompetensförsörjning av specialister inom de 21 regionernas verksamhetsområden. Och det ville man ändra på i årets fullmäktigemöte.
Föreningen hade motionerat för en revidering av kompetensförsörjningspolicyn, så att den skulle omfatta också andra läkare. Vidare ville föreningen att förbundet skulle arbeta för att skolornas huvudmän avsätter resurser för att ge skolläkare möjlighet att bli specialister i skolhälsovård.
Och föreningen fick tummen upp av förbundsstyrelsen. Därmed seglade de två kraven friktionsfritt igenom omröstning i fullmäktige.
Skolläkarnas tredje att-sats handlade ursprungligen om att Läkarförbundet borde arbeta för att specialistkompetens i skolhälsovård ses som »ett självklart krav vid arbete som skolläkare och efterfrågas vid alla tillsättningar av skolläkartjänster«. Där påpekade förbundsstyrelsen att man i regel inte rekommenderar vilken typ av specialistkompetens som krävs inom olika verksamheter och att en sådan rekommendation skulle ställas mot arbetsgivarens fria anställningsrätt.
Där yrkade förbundsstyrelsen således på avslag. Men efter ett förslag om att den tredje att-satsen formulerades om, jämkade styrelsen sig med det. Den nya att-satsen, som röstades igenom i fullmäktige, innebär att förbundet »verkar för att lyfta vikten av att specialistkompetens i skolhälsovård rekommenderas vid arbete som skolläkare«.
Motionen blev alltså en framgång för Skolläkarföreningen, något som egentligen redan var tydligt innan omröstningen i plenisalen, när Läkartidningen pratade med Pernilla Gudmundsson.
Vad får det här för betydelse?
– Det blir mycket lättare för oss att driva den här frågan på lokal nivå, säger hon och fortsätter:
– Och att vi kan visa att det här inte bara är något vi skolläkare kommit på, utan att det är något som Läkarförbundet med alla delegater stöttar. Då blir det en tyngd i det.
(uppdaterad 2024-02-07)
