»Nu handlar det om att äta, sova, plugga och träna«

När Linda Sällström svarar i tele­fonen i Åbo på andra sidan Ös­tersjön ska Finlands damlandslag snart möta Slovakien i sin första match i UEFA Nations League (senare ska det visa sig att Linda Sällström nätar efter bara 5 minuter och Finland vinner med 4–0).

Linda Sällström är Finlands bästa målskytt genom tiderna, men just nu spelar hon också för Vittsjö GIK i Damallsvenskan – och är läkarstudent på termin 6 vid Lunds universitet.

Vet du hur många mål du har gjort i landslaget?

– 56 … 57 … 58 … Nej, 56 är det nog.

Minns du dem alla?

– Nej, det gör jag inte. Jag kommer ihåg det senaste, och så kommer jag ihåg några betydelsefulla mål. I EM-kvalet 2021 gjorde jag 1–0 i sista sekunderna mot Portugal och tog oss till EM, det är ett mål som är svårt att glömma.

Vad finns det för likheter mellan att spela en match och arbeta på ett sjukhus?

– Man inser att allt handlar om att kunna jobba i lag. Det är viktigt både på planen och på sjukhuset. Man behöver laget runt omkring sig, man klarar sig inte själv.

Enligt ryktet är du ofta kritisk till hur du presterat på planen. Gäller det också inom medicinstudierna? 

– Det är lite jobbigt nu när jag är ute och träffar patienter, att jag inte kan allt jag skulle vilja kunna. Jag har nu varit på klinik i 2 månader, och varit fotbollsproffs i 16 år. Men det är väl det som är hela tanken med utbildningen: att man ska lära sig.

Har du hunnit lära någon läkarkollega hur man fintar?

– Det har jag absolut inte tid för. Nu handlar det om att äta, sova, plugga och träna.

Hur mycket hinner du med på ett dygn?

– Det är ganska mycket som krockar. Det är inte lätt att få ihop träningen med den kliniska fasen. Om man ska sluta kl 17 på sjukhuset så är det inte lätt att vara kl 16 på träning.

Hur får du det att funka?

– Jag blir ju tvungen att kompromissa på båda delarna, och det är jobbigt, och så blir det noll minuter över för fritid. Jag får typ schemalägga när jag ska diska. Men vi har de mest fantastiska supportrar. Ibland får jag skjuts av dem då jag kommer direkt från kliniken. Då kör de mig från Hässleholm till Vittsjö. Andra supportrar agerar ibland barnvakt för and­ra spelares barn. Hela byn sluter upp och lever fotboll.

I år blev Vittsjö GIK 5:a i Damallsvenskan. Hur kändes det?

– Vi hade länge chansen att komma topp 3 och få spela Champions League. Det hade varit helt otroligt för en liten by som Vittsjö om vi hade nått ända fram. Vi har världens underbaraste fans, och det hade jag verkligen unnat dem.

Hur har fotbollen påverkat ditt intresse för medicin?

– Jag har alltid varit intresserad av hur människokroppen fungerar. Jag har haft korsbandsskador och tänkt att fotbollen kanske inte blir som jag önskat. Jag trodde att man behövde vara ett supergeni för att komma in på läkarlinjen, men jag sökte och plötsligt slapp jag in. Det har skett en del uppehåll i studierna, men nu har jag gjort termin 4, 5 och 6 i sträck.

Kommer fotbollen att påverka vad du specialiserar dig i?

– Det skulle vara roligt att jobba inom idrotten. Men jag tror att jag kommer få en tydligare bild när jag kommit ut och fått prova på mera. Jag tror att jag har mycket att ge and­ra idrottare, när jag själv har varit elitidrottare hela mitt vuxna liv. Jag kan sätta mig in i deras situation. Vår landslagsläkare vet att jag studerar medicin och visar gärna och lär mig. Det har varit roligt.