Kirurgen, som tidigare jobbade vid en privatklinik i Mellansverige, tyckte sig se en mängd brister hos en narkosläkare som hon arbetade tillsammans med. Det gällde såväl bristande kompetens som kommunikationssvårigheter, och kirurgen skrev därför ett stort antal avvikelserapporter kopplade till narkosläkaren och hans yrkesutövning. Narkosläkaren upplevde sig dock trakasserad och konfronterade kirurgen i början av förra året. Därefter omplacerades kirurgen tillfälligt. Kirurgen betraktade åtgärden som repressalier på grund av hennes upprepade larm och har sedan dess drivit frågan rättsligt med hjälp av Läkarförbundet.

På onsdagen föll domen. Tingsrätten gick till stora delar på arbetsgivarens linje, att repressalierna inte hade någon koppling till läkarens larm. För kirurgen har det varit ett turbulent dygn och hon vet fortfarande inte om hon ska överklaga.

– Jag behöver först diskutera det med Läkarförbundet, säger hon.

Som kirurgen ser det har rätten missat flera viktiga delar. Bland annat påpekar domstolen att det gått så pass lång tid mellan avvikelserapporterna och repressalierna att det saknas ett tidsmässigt samband.

– Det här innebär att en arbetsgivare som vill göra sig av med en obekväm medarbetare bara behöver ha is i magen och vänta tillräckligt länge.

Hon menar också att det faktiskt finns en nära koppling i tid – eftersom bristerna hon påtalade aldrig åtgärdades.

– Måste jag rapportera en gång i veckan att felen kvarstår? Är det min plikt att påminna arbetsgivaren? Tydligen, för om jag inte gör det finns det en risk att rätten säger att det saknas samband.

Tingsrätten skriver också i domen att det »framstår som onaturligt att i efterhand lägga ihop ett antal vitt skilda avvikelseanmälningar« och hantera dessa som en enda rapport om missförhållanden enligt visselblåsarlagen. I stället har rätten valt att fokusera på varje rapport enskilt och då kommit fram till att bara ett fåtal av dem handlar om allvarliga brister.

– Men jag har ju rapporterat om och om igen för att jag har sett ett mönster, i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer. Rätten har bara tittat på de enskilda händelserna och tyckte inte att de var så farliga var för sig.

Kirurgen arbetar numera i sitt eget företag, men är bekymrad över sina kollegor i vården efter rättens utfall.

– Om jag inte var min egen skulle jag i framtiden känna oro varje gång jag skriver avvikelser. Den här domen har gjort visselblåsarlagen nästan helt tandlös.

Läs också: 
Visselblåsardomen prövad för första gången – läkare förlorade målet