Replik. Våra kolleger Ida Stuart-Beck och Erik Faxén argumenterar i Läkartidningen den 16 november mot Socialdemokraternas förslag att lägga ner Hötorgets närakut [1]. Vi, som jobbar som distriktsläkare i Stockholm, tror att stockholmarna får en bättre vård utan närakuter – förutsatt att deras resurser förs över till vårdcentralerna och att man återinför husläkarjourer.

Tanken bakom närakuterna har varit att erbjuda akut sjukvård till patienter som inte är i behov av sjukhusets resurser. I nästan hela landet bedrivs sådan vård inom primärvården, men Region Stockholm har valt att etablera ytterligare en nivå för just denna vård.

Det tror vi är olyckligt av flera skäl.

1. Närakuterna splittrar vården. Det är väl känt att kontinuitet i vården är viktig för kvaliteten. Det ger inte bara lägre kostnader, utan också lägre sjukvårdskonsumtion och till och med lägre dödlighet [2]. Att organisera vården så att så hög kontinuitet som möjligt uppnås borde vara högprioriterat, inte bara på den enskilda vårdcentralen, utan också när vi organiserar vården i stort.

2. Det blir dyrare med närakuter. Skribenterna skriver att ett besök på en närakut är billigare än ett besök på ett akutsjukhus. Enligt den rapport man refererar till är ett besök på vårdcentral ännu billigare [3], och med denna argumentation är det således självklart att det är där pengarna ska läggas. Ytterligare kostnader blir följden av det dubbelarbete som ofta uppstår när patienter först tas om hand på en närakut och sedan följs upp med ett besök på vårdcentral. Detta tar Stuart-Beck och Faxén inte alls hänsyn till i sina ekonomiska kalkyler. Patienter som söker akut direkt hos sin egen husläkare på vårdcentralen behöver ofta bara följas upp med ett telefonsamtal i stället för dubbla besök, eftersom husläkaren redan är insatt i fallet.

3. Det finns en otydlighet med alltför många vårdnivåer. Region Stockholm har vårdcentraler, närakuter, akutmottagningar och dessutom Karolinska universitetssjukhusets högspecialiserade akut. Vårdcentralens och närakutens uppdrag överlappar i väldigt stor utsträckning, även om det också finns enstaka åtgärder som görs på en närakut och inte på en vårdcentral. För patienter blir det otydligt vart man ska vända sig, inte minst när närakuterna har öppet samtidigt som vårdcentralerna. Vi anser att det hade varit både bättre och tydligare om man behållit de husläkarjourer som fanns tidigare och som var öppna kl 17–22 på vardagar och kl 8–22 på helger som komplement till vårdcentralerna.

Trots att närakuterna avlastar oss i primärvården är vi beredda att stötta beslutet att lägga ner närakuten vid Hötorget. Vi kan till och med tänka oss att det är klokt att lägga ner alla regionens närakuter. Men de resurser som då frigörs i form av pengar och läkare måste föras över till vårdcentralerna. Precis som Stuart-Beck och Faxén skriver kan väntetiderna till vårdcentralen ibland vara orimligt långa. Visserligen prioriterar vi svåra fall, såsom misstänkt pyelonefrit eller hjärtbesvär, men om alla som i dag söker närakut hänvisas till sina vårdcentraler skulle det innebära att väntetiderna för patienter med icke-akuta besvär ökar ytterligare om inte också resurserna ökar. Därför delar vi våra kollegers önskan om en risk- och konsekvensanalys.

Katastrofscenariot är att regionen stänger närakuten och ersätter den med »ingenting«. Vi vill att regionen redovisar vart närakutens pengar tar vägen när man gör denna nedläggning. För att vården ska fungera behöver merparten av pengarna gå till att bemanna vårdcentralerna. Dessutom behöver regionen staka ut en plan för hur man ska kunna återinföra husläkarjourer som komplement till vårdcentralerna, i stället för mellannivån närakuter.

Läs mer
Sämre tillgänglighet när S stänger Närakut Hötorget
Slutreplik: Närakuterna både avlastar och slutbehandlar