Därför är Region Halland AT-läkarnas återkommande favorit

Varberg har varit bäst i landet på allmäntjänstgöring i tre år, enligt Sveriges yngre läkares förenings (Sylf) årliga AT-rankning. Hallands sjukhus Halmstad följer tätt efter. De två AT-orterna samarbetar nära och får beröm för lyhörda AT-chefer, den kollegiala stämningen och att det är högt i tak. 

I Varberg uppgav 100 procent av AT-läkarna att de kan påverka sin arbetssituation, och i Halmstad var det 88 procent. När brister påtalas återkopplar ansvarig chef snabbt med en åtgärdsplan. En annan styrka som nämns är balansen mellan eget ansvar och stöd.

Kanske har Hallands sjukhus svaret på en fråga som är avgörande för den framtida kompetensförsörjningen av läkare: Hur ska regionerna få de unga läkarna att vilja jobba kvar?

De senaste åren har flera undersökningar från Läkarförbundet, SLF student och Sylf nämligen visat samma oroande trend: unga läkare vill hoppa av läkaryrket. I Sylfs senaste AT-rapport uppgav 24 procent av AT-läkarna att de överväger det. Det beror främst på dålig arbetsmiljö, hög arbetsbelastning och låg lön. Många ser en framtid i en annan sektor som ett alternativ, exempelvis på en myndighet där de kan ha nytta av sin läkarkompetens. Men den stora majoriteten av dem som överväger att sluta som läkare vill lämna yrket helt.

Hallands sjukhus Varberg ligger precis intill havet. Här, liksom på systersjukhuset i Halmstad, har AT-läkarna som Läkartidningen träffar en ljusare framtidsbild.

– Jag funderar mer på vad jag ska välja för ST, svarar Verna Heikkilä, som är AT-läkare i Varberg, på frågan om hon någonsin har funderat på att överge läkaryrket.

Det lutar åt anestesi, avslöjar hon.

Inte heller Hanna Dixon Kassman, som också är AT-läkare i Varberg, eller Viktor Björkström, AT-läkare i Halmstad, tvivlar. Deras första steg i yrket har snarare stärkt viljan att satsa på läkaryrket, berättar de när vi går genom de långa korridorerna mot AT- och BT-läkarnas nyrenoverade tillhåll. Där finns ett lunchrum, ett par arbetsplatser och ett rum med hörnsoffa och pingisbord. Sammanhållningen är bra, säger Hanna Dixon Kassman.

– Vi har bland annat en bokklubb ihop.

De gick på intervjuer på flera AT-orter, men fastnade för den avslappnade stämningen, samtidigt som de tyckte att Halland vågade sticka ut.

– Det var den enda intervjun jag skrattade på, säger Verna Heikkilä.

I en blomkruka intill pingisbordet sitter en bild på den förre AT-/BT-chefen Niyaz Hareni nedstucken. Han har fått rött läppstift och mascara. Han pekas ut som en viktig del i Varbergs framgång. 

I år fick Niyaz Hareni Sveriges läkarförbunds hederspris »Läkare som leder« för sitt arbete med AT-läkarna. Han får bland annat beröm för att han lyckats skapa en kultur kring vikten av att jobba med mjuka värden.

När det stod klart att Varberg återigen parkerat på förstaplatsen, sa han till Sylfs tidning Moderna Läkare att han blev särskilt stolt när han såg hur få AT-läkare i Varberg som funderade på att byta jobb jämfört med riksgenomsnittet i förra årets rankning. Då var det 12 procent. I årets rankning var siffrorna däremot nästan lika dystra som för riket i stort, 21 procent.

Nu har Niyaz Hareni blivit verksamhetschef för ortopedkliniken och lämnat över AT/BT-stafettpinnen till Jana Hartelius, som är överläkare i psykiatri och tidigare har varit studierektor.

– Jag tror arbetsmiljön och att det känns meningsfullt är viktigast för viljan att stanna i yrket. Kollegialt stöd är också avgörande. När jag jobbade heltid som psykiater fanns det dagar då det kändes tungt att gå till jobbet. Det som fick mig att orka var alla mina fantastiska kollegor, säger hon.

Liksom sin föregångare satsar Jana Hartelius på att vara synlig på sjukhusgolvet för att behålla en nära kontakt med de nya läkarna. Det försöker även Varbergs AT/BT-samordnare Isabell Skoglund Forsvid. Hon beskriver sig som ett vandrande servicecentrum som löser allt – högt som lågt.

– Det är jättebra, för då kan man ta upp saker som hänt under dagen där och då. Annars glömmer man lätt bort dem. Det gör också att man känner sig sedd och att de lyssnar på en, säger Verna Heikkilä.

– Och då blir det enklare att ta upp lite jobbigare frågor när man behöver det, tillägger Hanna Dixon Kassman.

De tror att flera unga läkare skulle vilja fortsätta i yrket med högre löner och bättre arbetsmiljö. Liksom Sylf ser de tiden mellan examen och AT som extra sårbar. De tror att ytterligare en förklaring är att det i dag finns fler alternativa karriärer för läkare som lockar.

På Hallands sjukhus är allmäntjänstgöringen viktig för läkarrekryteringen. I hopp om att få AT-läkarna att stanna kvar har många AT-orter lokal anknytning som en merit. I Varberg och Halmstad är det inte så. Verna Heikkilä och Viktor Björkström kommer båda från Finland, men planerar för sin framtid i Halland. Även Hanna Dixon Kassman hoppas kunna stanna kvar.

– Fast jag vet inte om det går, eftersom jag tror att jag vill bli ögonläkare, säger hon.

Enligt Anders Bengtsson, som är studierektor för den somatiska slutenvården i Halmstad sedan 2013, arbetar AT-ledningen mycket med att pränta in att AT-läkarna är klinikernas framtid.

– Ju mer givande arbetsuppgifter de får och ju mer krut som klinikerna lägger på AT-läkarna, desto mer engagerade och duktiga blir de – och desto bättre ST-läkare får klinikerna framöver.

Drygt 70 procent av AT-läkarna är kvar på Hallands sjukhus ett år efter sin AT, och över 50 procent är kvar efter tre år. Överläkaren Anders Bengtsson gjorde själv sin AT i Halmstad.

Hallands sjukhus har inte alltid varit populärt bland nyexaminerade läkare. För tio år sedan låg Varberg på plats 50 och Halmstad på plats 57 i rankningen.

– AT-läkarens många placeringar innebär att de är nya på jobbet nästan varje vecka. Därför är det viktigt att de har en egen hemvist i form av ett AT-centrum och en egen chef. Jag tror också att vi i Halland blivit bättre på att få varje AT-läkare att inse att de gör ett betydelsefullt arbete, säger studierektorn om lyftet.

Det går aldrig att slå sig till ro utan det gäller att vara lyhörd och snabbt ta tag i problem, enligt Anders Bengtsson.

– Det gäller hela tiden att jobba med kvaliteten. Det räcker att något litet inte klaffar för att det ska bli en negativ trend. Man får inte slappna av, inte ta något för givet.

Förutom det har han svårt att svara på varför AT-orterna Varberg och Halmstad är så omtyckta.

– När jag får möjlighet att jämföra vår AT i Halland med andras, så har jag svårt att se vad vi egentligen gör bättre. Vi har en stark sammanhållning i AT-gruppen och de är uppskattade kollegor ute på klinikerna. Jag tror de uppfattar att vi är många som engagerar oss i att de ska få en så trivsam och utvecklande AT som möjligt.

En sak lyfts dock fram av såväl Sylf Halland som AT-läkarna och AT-ledningarna i Varberg och Halmstad: det kollegiala stödet.

– Man kan aldrig skyddas från tunga pass. Men får man bra stöd och känner att man gör nytta är det lättare att orka med dem, säger Viktor Björkström.

– Jag tycker det är ett bra klimat och en bra balans mellan jobb och fritid. Här ses fritid som något värdefullt, och vi uppmuntras att ha fritidsaktiviteter och gå hem i tid. Det tror jag är viktigt för att orka, fyller Verna Heikkilä i.

Även Tobias Halldén, ST-läkare på medicinkliniken i Varberg och vice ordförande för Sylf Halland, lyfter fram kollegialiteten, som han ser som en viktig skyddsfaktor. Han blev klar med sin AT för ett drygt år sedan. Sylf Hallands ordförande Emilie Laurell håller med:

– I AT-rankningen framkommer att det kollegiala stödet är viktigt, speciellt när man är ung, liksom känslan av att man inte är en i mängden utan att man behövs och är viktig för produktionen. Och att man har möjlighet att göra ett bra arbete.

Det kollegiala stödet gynnas av storleken på sjukhuset, att många seniora läkare själva har börjat här som AT-läkare och att det ofta funnits tillräckligt med vårdplatser.

– Man känner sig som en viktig kugge. Jag tror att det beror på att många ST-läkare gjort sin AT här och förstår vilken sits vi är i. Det kändes inbjudande, välkomnande och familjärt redan vid intervjun, säger Viktor Björkström.

Verna Heikkilä nickar:

– När jag var ute och surfade, hörde jag någon ropa »Hej Verna!« ute i vågorna. Sedan såg jag att det var en av kirurgerna i Varberg, säger hon och skrattar.

Men balansen mellan produktion, utbildning och arbetsmiljö är skör. Och nu har den börjat svaja.

I september införde Region Halland ett hyrstopp för sjuksköterskor dagtid. Sedan dess har vårdplatser stängts, och patienter blir oftare kvar över natten på akuten i brist på vårdplatser. I Varberg har akutpersonalen ibland varit tvungen att lägga patienter direkt på överbeläggningsplatser på vårdavdelning.

– Det är nytt för oss, säger Tobias Halldén.

Det påverkar arbetsmiljön. Läkarna tvingas till svårare och hårdare prioriteringar och stressen ökar.Tiden till handledning och att stötta nya läkare minskar, och den goda kollegiala stämningen riskerar att få sig en törn. Minskningen av personal och vårdplatser riskerar i sin tur att påverka AT-läkarnas utbildning, enligt AT-cheferna, som följer läget på klinikerna extra noga för att kunna göra snabba justeringar om det behövs.

Tobias Halldén är oroad.

– Arbetsmiljön är A och O. Än så länge har vi varit duktiga på det här i Varberg. Men när når vi den kritiska punkten? Till slut kommer den även för oss.