Så är då infektionssäsongen här igen, som så många år förut. Det hostas och snörvlas i många familjer, och riskgrupper uppmanas att vaccinera sig, vilket ibland leder till långa köbildningar. Men ändå är allt inte riktigt som förr. Tidigare var den stora relevanta skillnaden både för vården och patienterna om infektionen orsakats av en antibiotikakrävande bakterieinfektion eller av en virusinfektion, som bara skulle uthärdas.
I dag däremot kannstöper vi gärna om vår hosta utlöses av ett adenovirus eller influensa – eller är det kanske covid? Eller måhända RS-virus? Inte helt utan skäl, förstås. Enligt Folkhälsomyndighetens veckorapport om covid-19 fortsatte smittspridningen att öka under vecka 45. Både bekräftade fall, beläggning inom slutenvården, nya intensivvårdade patienter och avlidna med covid-19 ökar. Höstens vaccinationer är i gång sedan ett par veckor, och hittills har ungefär 25 procent av dem som är 80 år eller äldre vaccinerats.
Ändå verkar en samstämmig uppfattning vara att gemene man kan bete sig som vid en vanlig förkylning om man har symtom från luftvägarna och att testning är utan större värde. Tidigt i pandemin var det flera experter som förutspådde att sars-cov-2 med tiden skulle bli en naturlig del av vårt årligt återkommande infektionspanorama för lång tid framöver. Kanske är vi där nu.
Sars-cov-2 blev till sist att betrakta som alla andra virus som orsakar feber och symtom från övre luftvägarna.
