Slutreplik. Våra kollegor Magnus Isacson och Ylva Sandström skriver i en replik i Läkartidningen att det vore klokt att lägga ner närakuterna i Region Stockholm och listar tre orsaker till att etableringen av dessa varit olycklig [1].
Vi vill bemöta deras kritik av närakuterna.
1. »Närakuterna splittrar vården.« Kontinuitet är viktig i vården, absolut. Vi anser inte att närakuterna arbetar mot kontinuiteten, snarare tvärtom. För patienter med sjukdomar, frakturer och andra brådskande symtom är vårdcentralen kanske inte den rätta instansen. Vi både avlastar och slutbehandlar många av de diagnoser som vårdcentralen inte kan handlägga. Närakut Hötorget får 10–15 hänvisningar från vårdcentraler varje dag, och till dags dato har vi färdigbehandlat 25 000 av 28 000 sökande. Många av våra patienter behöver alltså inte uppta mer än ett vårdtillfälle.
2. »Dyrare med närakuter?« Många patienter som besöker vårdcentralen kan inte slutbehandlas på den vårdnivån, exempelvis vid frakturer, som ska röntgas och gipsas. Ett annat exempel är utredningar och behandlingar av djupa ventromboser i ben. Närakuterna tillhandahåller både provtagning och ultraljud för denna patientgrupp. Vidare syr vi sårskador, även av större slag, samt inciderar bölder. Eftersom vi slutbehandlar många patienter, blir vården snarare mer effektiv och mindre kostsam, inte minst för patienten som bara behöver besöka en vårdinstans i stället för både vårdcentral och akutmottagning.
3. »Otydlighet i vårdnivå.« Ja, det kan till viss del stämma, men vi handlägger bland annat de patienter som exempelvis har akuta infektioner och falltrauman (vilket är speciellt viktigt nu när halkan och vintern kommer) och som inte får tid tillräckligt snabbt på sin vårdcentral. Oavsett vårdnivå så behöver de hjälp som inte alltid kan ges på vårdcentralen, vilket gör att vårdnivån som närakuten befinner sig på i allra högsta grad är nödvändig.
Vi har tidigare arbetat på både husläkarjourer och vårdcentraler. Husläkarjourerna var ett bra komplement till vårdcentralerna, men de räcker inte för att stötta och avlasta akutmottagningarna i den utsträckning som närakuterna faktiskt gör.
Att lägga ner närakuterna är inte en lösning som frigör mer pengar till vårdcentralerna. Vården kommer i stället att bli dyrare, och fler patienter kommer att belasta både vårdcentralerna och akutmottagningarna då vårdcentralen inte kan slutbehandla dem. Det om något blir dubbelarbete.
Vi tycker att det är mycket oklokt att lägga ner närakuterna innan Region Stockholm, som Isacson och Sandström skriver, gjort en risk- och konsekvensanalys.
Läs mer
Sämre tillgänglighet när S stänger Närakut Hötorget
Replik: Stäng närakuterna och återinför husläkarjourerna
Referenser
Isacson M, Sandström Y. Stäng närakuterna och återinför husläkarjourerna. Läkartidningen. 21 nov 2023.
Jag har fler argument till att närakuterna bör vara kvar och utvecklas.(obs. Siffror motsvarar ej tidigare artiklars)
1.Personalbrist på vårdcentralerna.
Borde inte vara en nyhet. I det läget IGEN omstrukturera, kräva varje husläkarmottagning att bidra med personal till husläkarjour, det säger sig själv...Får bemannas med hyrläkare...
2. Ekonomi. Det kommer inte locka fler till anställning på vårdcentral för att man erbjuds något högre lön.
Att kollegor väljer arbeta som konsulter handlar mer om att inte känna den tyngd och ansvar, samt känsla av att aldrig räcka till. Ibland också pga att man inte står ut med dålig organisation, prioritering, ökande uppdrag och det faktum att man ska dividera om varje ledighet och när man har ledigt/går utbildning en dag, måste man jobba dubbelt nästa, pga allt som samlat sig. Trots allt väljer många konsulter jobba på samma ställe, skillnad att de kan styra när och hur,dessutom till högre lön. Med en bemanning av vårdcentraler som t ex 1400 pat på heltid, skulle kanske husläkare räcka till för att jobba och må bra.
De pengarna behövs, alltså för att kunna ha en sån personaltäthet.
Uppenbart svårt för politiker inse detta eller så vill de inte se verkligheten.
3.40-tallister. Trots allt prat i alla år om ^jätteproppen Orvar", så har mycket lite gjort för att möta den.
De är den gruppen som nu gäster oss på HLM och på sjukhus och akuten. De lever längre än tidigare och är vitala och kräver(och ska kräva)vårdinsatser. Även om framsteg gjort medicinskt, vårdtiden kortats på sjukhus, så är det en ekvation som ej går ihop när patienternas ålder, antal, antal diagnoser på var och en ökar, att samtidigt vårdplatser minskar.
Så klart blir det kö på akuten. Så klart får man ej tid förrän efter 2-4 veckor för icke akut åkomma på vårdcentralen. Politiker blundat för detta i flera år. Inte satsat på att få personal stanna kvar och bemanna avdelningar. Det är pinsamt!
4.Min arbetsdag får allt mindre plats
För rena patientbesök, då det är så mycket administration som följer med varje patient. Vi har inte längre många enklare besök utan medelålder hög på de som kommer och de är multisjuka. I tillägg sviktar även sjukhusmottagningar och vi får alltfler remisser om allt ovanligare åkommor som vi ska beställa prover på som vi inte själva kan tolka(då försöker jag returnera remiss). Vi har många kanaler in, Tillgänglighet är så viktig. Men, tillgänglighet i mina ögon, ska innefatta möjligheten att få en läkar/sjuksköterskebedömning och inte bara att man snabbt kan svara på telefon el chatt utan även kunna ge en tid(om det behövs) i rimlig tid)
5. Förslag. Utan att ha tänkt igenom alla vindlingar... Bryt upp organisation slutenvård/ öppenvård. Dela istället in i akutvård / planerad vård.
För tt få det fungera, utveckla närakuter. På VC fokus på kontroller, kunna kommunicera direkt med sjukhusavd, ang kron. Sjuka som behöver läggas in. Akuten sjukhus,svårt sjuka. Närakuten får sortera ej uppenbara inläggningfall,
Primärvårdläkare jokrar på de större närakuterna eller på egen akutlinje på VC för enkla fall.
Den planerade vården har bestämt antal vårdplatser.
Den akuta vården ska kunna öka upp en avdelning vb under influensavirus etc.
Vården måste upprustas och dimensioneras snarast. Bemanning a.o. seriös kartläggning av hur bemanning ärligt ser ut idag i Stockholm på vårdcentraler och sjukhus, då menar jag redovisning av antal fast anställda och konsulter. Ta förvguds skull ej bort konsulter i ett nafs! Då har man ingen läkare alls på många vårdcentraler!
Fram för en öppen syn för fungerande personal-och patientvård. Krävande rätt kompetens på varje plats i kedjan och en kontinuitet från hemmet till sjukhusvård. Värdesätt varje individ med erfarenhet och kunskap, ta ej lättvindigt på uppsägningar . Varje sådan är en förlust som vården ej har råd med. DEN MÅSTE FÅ KOSTA!
Vården i Sverige och Stockholm brottas med flera olika problem. Vi kristdemokrater menar att flera av dessa problem kan lösas genom en vård där vi stärker tilliten mellan patient och ansvarig läkare. För att uppnå det krävs det att patienter i högre utsträckning än idag vänder sig till primärvården och den fasta läkarkontakt patienter har lagstadgad rätt till. Det kräver dock ett förändrat arbetssätt i primärvården där mer resurser tillförs och att öppettider förbättras utifrån patienternas behov. Idag är standardöppettiderna på en vårdcentral mellan 08:00-17:00. Det är trots allt möjligt att råka ut för ett tillstånd som gör att man behöver uppsöka vården utanför dessa tider utan att man ska behöva utnyttja akutsjukhusets resurser i onödan. Den organisation vi har nu med närakuter togs först fram med socialdemokraterna i spetsen och har sedan utvecklats under senare mandatperioder. Vi menar att närakuternas roll för att lösa detta har prövats utan att visa sig lösa problemen på ett effektivt sätt. Antalet besök på närakuterna har ökat stadigt sedan införandet, men effekterna har inte blivit så stora som förväntat överallt i regionen. Dessutom förekommer det att patienter först behöver gå till sin husläkarmottagning, för att sedan bli hänvisade till närakuten och slutligen remitterade till akuten. Det belastar vården och den enskilde i onödan.
Kristdemokraterna menar att närakuternas resurser bör föras in under primärvården och låta husläkarmottagningarna inom en närakuts geografiska område få ansvar för vården. Syftet är att få en förbättrad kontinuitet med mindre rundslussning av patienter mellan enheter, samt att tillföra än mer resurser till primärvården för att få den att utvecklas ytterligare.
Därför har Kristdemokraterna landat i att det är dags för Region Stockholm att likt Västra Götalandsregionen göra om och förbättra dagens system med närakuter. Det möjliggör stärkt kontinuitet och en mer sammanhållen vård. Vårdcentralerna inom ett område skulle sedan med den ökade resurstilldelningen ges i uppdrag att bemanna den jouröppna vårdcentralen med utökade diagnostiska möjligheter. Samtidigt menar vi att det är direkt oansvarigt att lägga ner en närakut i centrala Stockholm utan att kunna erbjuda alternativ, vilket vänsterstyret nu gör i region Stockholm. Kristdemokraterna har föreslagit att avtalet förlängs i avvaktan på organisatorisk förändring.
Vårdtrycket på kvällar och helger är mindre än på dagtid och det är därför möjligt att ett antal vårdcentraler samarbetar för att klara bemanningen. Ett liknande system har tidigare funnits i Stockholmsregion vilket var både populärt hos patienterna och kostnadseffektivt för regionen.
Vi kristdemokrater är övertygade att tiden är mogen för en rejäl förändring med patientens och personalens bästa i fokus och samtidigt kunna behålla kostnaderna på en rimlig nivå. Vi beklagar att det inte fanns stöd i regionfullmäktige för att ens utreda frågan när Kristdemokraterna föreslog det för en månad sedan.
Vi är inte nöjda med vare sig växande vårdköer, dålig tillgänglighet eller medarbetarnas situation i våra verksamheter. Det krävs stora omtag och ett modigt politiskt styre, vi känner oss redo för det. Är den styrande koalitionen det?
Carl-Johan Schiller (KD), andre vice ordförande i Primärvårdsnämnden Region Stockholm
Antonella Pirrone (KD), ersättare i Primärvårdsnämnden Region Stockholm
Aram El Khoury (KD), ersättare i Primärvårdsnämnden Region Stockholm
Edvin Bernhardsson (KD), ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden
De 2 uppenbara styrmedlen är lön och arbetsmiljö. Så gott som hela våra landslag i fotboll, inte bara damerna utan herrarna också, spelar utomlands (även Häckens unga damer kan räkna med feta erbjudande inom kort). Läkare och sjuksköterskor marscherar efter samma trummor. Som kollegan Line Josefsson skriver – ”det måste få kosta”.
Ett antal landsting/regioner har valt att höja skatten med 1 kr för att försöka få bukt med underskotten i sjukvården. Dylika höjningar är ju inte hållbara i längden. – ”Båd´stat och lagar oss förtrycka/vi under skatter dignar ner”, lyder den 4e versen av Internationalen, versen som inte sjungs längre. Sammalunda kommer väljarna inte acceptera skattehöjningar i a f inte förrän all onödig personal beskurits. En möjlighet vore att minska på antalet politiker inblandade i sjukvården!
