Barnläkare och barnmorskor har reagerat negativt på de nya rekommendationerna gällande napp. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver en grupp läkare och barnmorskor att »en ökande nappanvändning redan från start« leder till att mammor som egentligen vill amma inte lyckas med det [1]. Bakom deras oro ligger den professionella bedömningen att nappanvändning från start försvårar amning. Men utöver den professionella och vetenskapliga bedömningen finns även starka värderingar om amning, föräldraskap (särskilt mödraskap) och risker. Amning är normen som ska upprätthållas till varje pris.
I artikeln i Dagens Nyheter påpekas att samtliga sjukhus i Sverige har utsetts till »amningsvänliga« av WHO som en del av det så kallade Baby-Friendly Hospital Initiative [2] och att det är något att vara stolt över. Som en del av WHO:s inititativ utbildades personalen och kompetensen höjdes. Man har dessutom satsat aktivt på att främja och utvärdera amningsarbetet.
Det finns många etiskt problematiska aspekter med dessa uttalanden. Det är naturligtvis tveklöst bra att man hjälper de mammor/föräldrar som vill att barnet ska ammas. Men det är ytterst märkligt att låta amningsnormen vara styrande och att tolka »kompetens« och »baby-friendly« som att amningsnormen är allmängiltig och att amning till varje pris bör främjas.
Baby-friendly borde innebära att man sätter barnets bästa först, vilket är komplext och innefattar relationen till föräldrarna, och måste sättas i sin kontext. Det är inte etiskt försvarbart att alltid tolka barnets bästa som att det bör ammas till varje pris. Dessutom bör sjukhusen även vara »parent-friendly«. Kompetens bör inte enbart innebära att man läst på om amningens fördelar, utan att man tar reda på hur man på bästa sätt bemöter föräldrar och förstår den unika situation som varje familj befinner sig i.
Att »främja amningsarbetet« borde ersättas med att främja ett empatiskt bemötande av nyblivna föräldrar och deras barn. Att »utvärdera amningsarbetet« borde ersättas, eller åtminstone kompletteras, med en utvärdering av bemötandet och omhändertagandet av alla föräldrar och barn. Om man utvärderar amningsarbetet bör man definitivt även ta hänsyn till hur icke-ammande kvinnor upplever vården, bemötandet och amningsnormen.
Jag skulle vilja veta om det finns sjukhus och barnavårdscentraler som intresserar sig för dessa föräldrar. I en kommande artikel [Nihlén Fahlquist, J. Experience of non-breastfeeding mothers: norms and ethically responsible risk communication. Opubl data; kommande i Nursing Ethics.] redovisar jag en kvalitativ undersökning där icke-ammande mammor fått beskriva hur de påverkats av amningsnormen som förmedlas av BB och BVC samt i informationsmaterial om spädbarnsnutrition.
Resultaten visar att många kvinnor blir deprimerade, känner sig som misslyckade mammor, får en sämre relation till sitt barn och känner en stor skuld för att de eventuellt riskerar sitt barns hälsa. Deras berättelser bör tas på allvar och större studier bör göras för att ta reda på hur denna grupp av föräldrar påverkas av rådande amningsinformation. Amningsvänliga och bebisvänliga sjukhus kanske i själva verket är fientliga mot dem som inte lever upp till normen.
Oavsett amningsfrågan, som aldrig riktigt försvinner ur samhällsdebatten, visar diskussionen om nappanvändning och spädbarnsdödlighet behovet av att riskinformation vad gäller hälsa tar etiska hänsyn. Budskapet, sättet det förmedlas på och effekterna på mottagarna bör analyseras etiskt. Hälsa är inte enbart en fråga om siffror, utan komplext samt kontext- och personberoende. Detta är särskilt viktigt när vi har att göra med den känsliga situation nya föräldrar befinner sig i.
Alla som är föräldrar vet hur förvirrad och sårbar man är när man just fått ett nytt litet liv att ta ansvar för. Hur risker för barnets liv och hälsa kommuniceras till denna grupp är ytterst känsligt, och hänsyn bör tas till hur föräldrar kommer att se på sitt eget ansvar och skuld om de väljer eller väljer bort napp, amning och annat för sitt barn.
Återigen förutsätts det att om det finns risker ska dessa kommuniceras. Det enda viktiga är effektiviteten i informationen, det vill säga resultatet i siffror. Kommer de nya »nappreglerna« att sänka Sveriges amningssiffror eller inte? Kommer siffrorna i spädbarnsdödlighet att öka eller minska? När ska denna typ av riskinformation ta hänsyn till de etiska aspekterna, till de värden som förmedlas och till mottagarna av budskapen? Evidens och effektivitet är naturligtvis viktigt, men det finns andra aspekter som också är centrala i kommunikationen av hälsorisker.
Läs repliken:
Familjernas val bör grundas på korrekt och begriplig information
Referenser
- Edstedt Bonamy AK, Ludvigsson J, Ahlberg M, et al. »Socialstyrelsens felaktiga nappråd försvårar amning«. Dagens Nyheter. DN Debatt. 14 okt 2014.
- The Baby-Friendly Hospital Inititive. Geneve: WHO, UNICEF; 2009.
Mellan åren 1999-2004 omcertifierades endast 33 av 52 sjukhus som Baby-friendly och inga alls därefter, amningsfysiologi och behandling av amningsproblem är fortfarande ytterst bristfällig på läkar- resp sjuksköterskeprogrammen, amningsmottagningar har stängt eller skurits ner. Mammor med smärta vid amning möter vårdpersonal som inte kan skilja på intraduktal candidainfektion, mastit eller Raynauds och som inte heller är intresserade av lära sig eller att korrekt behandla tillstånden. Mödrar föreslås avslutad amning vid för snabb viktuppgång och även planande viktkurva, helt utan vetenskapligt stöd för rekommendationerna.
Att propagera för amning men inte alls ge mammor och barn möjligheter att upprätthålla en initierad, önskad, amning är inte bara oetiskt utan direkt hånfullt. Men jag tycker lösningen är att ge adekvat vård vid amningsproblem och inte att slänga ut amningen med badvattnet!
