Myndighet: Så kan läkares och annan vårdpersonals arbetsmiljö bli bättre

2021 fick Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag av förra regeringen att samla och sammanställa kunskap om vad som gör att hälso- och sjukvårdspersonal blir sjuka på grund av arbetet och vilka friskfaktorer som kan förhindra det.

Rapporten, som är baserad på fyra tidigare delstudier, består av en kunskapssammanställning av den nordiska forskningen, en sammanställning av resultat från arbetsplatsnära psykosociala interventioner, intervjuer med nyckelaktörer samt en enkätundersökning som gjorts bland 2 200 undersköterskor, 2 900 sjuksköterskor och 2 700 läkare i den kommunala och regionala vården.

Enligt myndigheten är både de flesta risker och friskfaktorer kopplade till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. De största riskerna för ohälsa är hög arbetsbelastning, bristande stöd, problem med kompetensförsörjning och hot och våld.

Resultatet från enkätundersökningen visar att de som jobbar i sjukvården mår sämre jämfört med svenska arbetstagare i stort. Nästan tre av tio har symtom på utmattning och runt hälften funderar på att lämna sitt arbete.

Något färre av läkarna – var tredje – uppger att de funderar på att byta jobb. Det är vanligast att läkare under utbildning eller som bara hunnit arbeta en kort tid i yrket, är 21–36 år, samt är bland dem som arbetar mer än 45 timmar per vecka, har de tankarna.

Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor sticker även ut eftersom de upplever mer krav, etisk stress och större obalans mellan arbete och privatliv. En annan sak som utmärker sjukvårdens anställda är att den sociala gemenskapen beskrivs som starkare i vården än på arbetsplatser generellt.

Olika grupper har olika behov och erfarenhet, och det bör arbetsgivare och chefer ta hänsyn till enligt Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Yngre medarbetare med kort erfarenhet uppfattar riskfaktorer annorlunda än de äldre, mer erfarna. Det finns också skillnader mellan olika yrkeskategorier och kön. Läkarna mår bättre än sjuksköterskorna och undersköterskorna. Men många mår ändå dåligt. Var femte läkare har symtom på utmattning. Kvinnliga läkare i åldern 48–57 år är mest utsatta.

Läkare uppger att det är svårare att få ihop arbetet med privatlivet än vad sjuksköterskor och undersköterskor gör. För läkare är de »kvantitativa kraven« i arbetet den mest framträdande riskfaktorn. Det kan handla om att arbeta under tidspress eller ha en stor arbetsmängd. Läkare tycks däremot inte utsättas för etisk stress lika ofta som sjuksköterskor och undersköterskor, eller anse att de har onödiga arbetsuppgifter.

Kvinnliga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor upplever en sämre arbetsmiljö än sina manliga kollegor. Kvinnliga läkare upplever i högre grad kvantitativa och känslomässiga krav samt moralisk stress i arbetet än sina manliga kollegor, liksom större svårigheter att få ihop arbetsliv och privatliv och tycker att de har mindre kontroll och inflytande.

Nästan 40 procent av läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna har upplevt hot och våld de senaste tolv månaderna. I nästan alla fallen är förövaren en patient eller anhörig.

Vad hjälper då för att hålla vårdens medarbetare friska?

Chefer med mandat att leda och stödja, stabila arbetslag och att kompetensen som finns tas tillvara. Gemenskap och socialt stöd har också stor betydelse. Ett väl fungerande arbetsmiljöarbete är ett annat plus, enligt rapporten.

För att få bukt med brister i arbetsmiljön är det bästa att kombinera individinsatser med insatser i den organisatoriska arbetsmiljön. En annan slutsats är att styrningen av sjukvården bör organiseras så att den både erbjuder patienterna god vård och personalen bra arbetsmiljö, samtidigt som organisationens värderingar och prioriteringar stämmer överens med personalens uppfattning om vad som är god vård.

Rapporten riktar sig till chefer, skyddsombud, beslutsfattare och andra som har ansvar för arbetsmiljön i hälso- och sjukvården.