Medarbetarnas brev, daterat 27 november, riktas till såväl den centrala ledningsgruppen som politiker i Region Västerbotten. Det innehåller både omfattande kritik och förslag på förändringsåtgärder.
Medarbetarna påtalar bristen på slutenvårdsplatser och hävdar att endast 27 platser är tillgängliga trots att 55 behövs.
De nämner halverade elektiva operationsresurser och växande operationsköer.
Inte bara patientsäkerheten är påverkad, beskriver de, utan också arbetsmiljön.
– Vi har gått kräftgång under väldigt lång tid, säger Cecilia Nordenson, överläkare vid Kirurgcentrum och en av brevförfattarna.
Medarbetarna slår fast att en negativ trend behöver brytas – och det genom »övergripande samarbeten inom sjukhuset och i regionen«.
De lyfter också fram att fler kollegor i regionen upplever situationen på liknande vis och hänvisar till medicinkliniken som också skrivit brev med kritik till regionledningen och dess organisation.
Kirurgcentrums medarbetare vill därtill påminna om vad ett universitetssjukhus fyller för funktion och skriver att »ett universitetssjukhus vilar på tre viktiga ben«. Det första handlar om att producera vård, det andra om utbildningsuppdraget och det tredje om forskningens roll.
Medarbetarna tycker inte att Region Västerbotten klarar uppdraget.
»Vi saknar från Region Västerbottens ledning i sin helhet verklighetsförankrade visioner, strategiska beslut och effektiva åtgärder. Situationen eskalerar.«
– Det riktigt stora problemet är att vi inte har nog med vårdpersonal. Där måste regionen fundera över hur man ska lyckas rekrytera och förstå vad folk vill ha, säger Cecilia Nordenson.
Jonas Holm, ordförande i Västerbottens läns läkarförening och överläkare vid kirurgkliniken i Skellefteå, har inte varit med och författat brevet men instämmer i allt som sägs:
– Hela tiden begränsas den verksamhet som ska utföras. Detta är ett rop på hjälp.
Vilket problem är mest akut?
– Det är framförallt vårdplatsbristen som gör det svårt att jobba, säger Jonas Holm.
Medarbetarna på Kirurgcentrum radar upp problematiken och kommer med egna förslag:
Den högspecialiserade kirurgiska vården behöver också värnas, då Nus har ett uppdrag att förse hela norra regionen med högspecialiserad vård. Exempelvis har sjukhuset ett uppdrag inom cancerkirurgi och kärlkirurgi men tvingas remittera patienter till andra sjukhus, skriver de och beskriver situationen som problematisk. »Får man inte längre utföra sitt yrke kommer vi att tappa nyckelkompetens snabbt.«
– I år, till och med oktober, har vi remitterat 240 patienter till andra sjukhuset. 2021 låg årssiffran på 80 per år så det har blivit värre. Vi har inte operationsutrymme och kan inte ta hand om våra egna patienter, säger Cecilia Nordenson.
Medarbetarna flaggar även för att den planerade kirurgiska vården måste säkras. Ett högt inflöde av akuta patienter gör att planerade operationer ställs in, vilket riskerar påverka prognosen för patienter med cancer och livshotande kärlsjukdomar.
Därtill beskrivs prioritering av akuta operationsresurser som en stor utmaning. Medarbetarna tycker exempelvis att ytterligare ett operationslag behövs dagtid för att ta hand om akuta ingrepp som annars får vänta. Även på kvällar, nätter och helger skulle ett extra operationslag underlätta verksamheten enormt. »Genom att kraftigt stärka de akuta operativa resurserna både dagtid och jourtid kommer patienter behandlas snabbt, effektivt, med optimal kompetens och inom nationella rekommendationer och därigenom spara vårddygn och minska pressen på befintliga vårdplatser.«
Jonas Holm är försiktigt hoppfull till att det kan bli fler operationslag.
– Jag önskar att det blir så men jag är rädd att det inte blir så. Det är ju bekymmersamt med ekonomin, säger han.
Kirurgklinikens medarbetare ser även risker med att patienter med komplicerade sjukdomstillstånd får låg prioritet.
Slutligen lyfter de fram den kraftig ökade arbetsbelastningen som läggs på samtliga medarbetare att ständigt lösa den akuta och numera kroniska – bristen på vårdplatser. Tid som skulle kunna användas till att möta och behandla patienter, enligt brevet.
Flera i ledningsgruppen har läst brevet. Anders Byström, tillförordnad regiondirektör, kommenterar:
– Det här är en känd utmaning i tjänstemannaledningen. Vi delar den här utmaningen med Kirurgcentrum och vi har dialog och diskussion för att göra det så bra som möjligt. Cheferna är inte alls ovilliga att fortsätta ha dialog. Elisabet (Karlsson, biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör) och Magnus (Hedström, områdeschef Länssjukvård område 1) kommer att fortsätta ha dialoger.
Kommer det hända något konkret utöver dialoger?
– Det kan jag inte gå in på. Det får man hantera i diskussioner framåt, säger Anders Byström.
Cecilia Nordenson vet i alla fall vad hon önskar av regionen:
– Jag skulle vilja se ordentliga analyser av vad det kostar att vi skickar så många patienter utanför länet. Det kostar många miljoner – miljoner som skulle kunna användas till att bygga upp verksamheten igen. Tillfälligt kanske man skulle behöva ha fler hyrsjuksköterskor för att bygga upp en verksamhet med en arbetsmiljö där folk vill stanna. Man kan locka med lön, men det krävs mer för att folk ska stanna, säger hon.
