EU:s nya arbetstidsdirektiv, som ska främja återhämtningen genom att garantera kommun- och regionanställda minst elva timmars dygnsvila mellan två arbetspass, har varit ett hett diskussionsämne för vårdpersonal i hela landet i år. Med bara en dryg månad kvar till att de skärpta reglerna börjar gälla även läkare presenterar nu forskare vid Karolinska institutet en kunskapsöversikt i ämnet. Tyngdpunkten i rapporten ligger på forskning om hur återhämtningen, hälsan och säkerheten påverkas av korta vilotider mellan jobbpass.
– Studierna visar ganska entydigt att sömnen blir kortare och att man därför blir tröttare. Det är ju inte så konstigt, eftersom man inte har lika mycket tid på sig att sova, säger Anna Dahlgren, docent i psykologi vid Karolinska institutet och en av rapportförfattarna.
Forskningen ger också ett visst stöd för att den som jobbar många arbetspass med kort vilotid mellan passen har en ökad risk för korttidssjukskrivningar.
– Däremot verkar inte några enstaka pass vara något problem, men var den gränsen går är omöjligt att säga utifrån den här forskningen.
För den som tidigare regelbundet har jobbat med kort återhämtning mellan arbetspassen bör regelskärpningen därmed leda till förbättrad sömn och minskad risk för sjukskrivning. Men det finns flera brasklappar. Bara för att mycket av forskningen hittills har fokuserat på effekterna av färre än elva timmars dygnsvila betyder inte det att den siffran är den optimala.
»Vad som är optimal längd för dygnsvila varierar sannolikt mellan olika arbetskontexter och mellan olika individer. I de schemalösningar som nu tas fram kan man i respektive verksamhet utforska lämpliga vilotider mellan arbetspassen i relation till kontext och individfaktorer«, skriver rapportförfattarna.
Återhämtningen och hälsan behöver inte heller bli bättre, om det visar sig att personalen i stället får andra problem i sina scheman. Många läkare har exempelvis lyft svårigheterna med att bemanna jourer när ett fåtal läkare ska fylla alla nya schemaluckor som uppstår i och med de nya reglerna. Andra har påtalat att de föredrar långa arbetspass mot att de sedan får långa sjok av ledighet, och menar att återhämtningen snarare blir lidande med de nya reglerna.
»Vad effekten på hälsa och säkerhet blir när dygnspassen ersätts med andra arbetstidslösningar är (…) avhängigt hur personalens möjlighet för sömn såg ut innan förändringen samt hur den nya schemalösningen ser ut och dess konsekvenser för sömn och återhämtning«, skriver rapportförfattarna. Dygnspass behöver alltså inte alls innebära ökade hälsorisker om man på de flesta arbetspassen får några timmars kvalitetssömn, säger Anna Dahlgren.
– Men den som vill ha ett svartvitt besked om hur man lägger det bästa schemat hädanefter kommer inte att få svar. Jag tror att många har underskattat komplexiteten i den här frågan.
Hon hoppas att rapporten leder till att schemaläggning får högre prioritet. Högre kompetens kring schemaläggning behövs, liksom bättre tekniska lösningar, eftersom det är en svår ekvation att få ihop arbetstiderna med de nya reglerna. Men sammanställningen kan nog tas emot på olika sätt i olika läger, gissar Anna Dahlgren.
– Som med all forskning kan man plocka delar för att använda i sin egen argumentation. Men generellt vore det bra om vi kan börja diskutera trötthet som risk, även för läkarkåren. Jag tror inte att det finns någon patient som vill bli opererad av en läkare som har varit vaken i 24 timmar.
Efter årsskiftet fortsätter Anna Dahlgren och hennes kollegor att fördjupa sig i frågan om dygnsvila. Då kommer dock fokus att ligga på att undersöka hur schemana faktiskt blev och om de ledde till färre sjukskrivningar, som man trott. De ska också ta reda på hur arbetsplatserna har förberett inför förändringen – och hur den har landat hos medarbetarna.
Läs också:
Grönt ljus för dispens i svenska tolkningen av regler om dygnsvila
Läkarförbundet ingår i ny nämnd som ska lösa tvister om dygnsvila
Vissa läkare undantas från reglerna om dygnsvila – men orosmoln är kvar
