Replik. Cecilia Bergh, Michael Leon och Per Södersten skriver i Läkartidningen att mina uttalanden om Mandometermetoden har lett till att Socialstyrelsen och Region Stockholm nu utesluter behandlingen från planeringen av ätstörningsvården [1].

Kriterierna för att betrakta en behandling som evidensbaserad är relativt transparenta och tydliga [2], och en hörnsten är oberoende replikationer. När jag har blivit ombedd att uttala mig om Mandometermetodens evidens har jag påpekat att metoden saknar oberoende replikationer som stärker evidensen. Den enda oberoende publicerade studien om Mandometermetoden visar till och med på sämre effekt för metoden i jämförelse med »behandling som vanligt« [3]. Den studien har sina svagheter, så jag hoppas att vi någon gång får se fler oberoende randomiserade kontrollerade studier (RCT) av Mandometermetoden.

Bergh med kollegor har genomfört en RCT med 32 deltagare som visade fantastiska resultat [4]. Vetenskapligt bör man dock beakta resultaten i ljuset av risken för selektions- och rapporteringsbias, eftersom den är genomförd och utvärderad av metodens grundare, som har patent och potentiella ekonomiska intressen i metoden.

Bergh, Leon och Södersten hänvisar ofta till sin grundforskning om svält. Jag uppskattar dessa studier, men de ger inte evidens för Mandometermetodens effekt. Skribenternas syn på KBT och andra behandlingar är föråldrad och felaktig. Även en översiktlig läsning av litteraturen gör det tydligt att »hävande av svälten« är den mest centrala aspekten i både KBT och familjebaserad behandling av anorexia nervosa. Hänvisning till en egen skräddarsydd sammanställning av evidensen för KBT stärker inte heller evidensen för Mandometermetoden [5]. En granskning av evidensen för Mandometermetoden, gjord av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), är också talande: SBU avstod från att uttala sig om evidensen för metoden [6].

Eftersom skribenterna flitigt kritiserar andra studier utifrån vetenskapliga kriterier förväntar jag mig att de tillämpar samma kritiska perspektiv på sina egna studier och resultat.

Data som bygger på Mando Groups egen rapportering av register, där det finns en möjlighet att selektera vilka patienter som ingår samt hur man tolkar och rapporterar tillfrisknande, utgör inte solid evidens för en behandling. Det är därför denna typ av registerstudie inte bidrar med ett entydigt vetenskapligt värde i behandlingsforskning.

Det är glädjande att se att Bergh, Leon och Södersten pratar om psykologiskt stöd. Ståndpunkten från deras sida har annars varit att anorexia nervosa inte har med psykiatrin att göra och att psykiska problem försvinner när vikten normaliseras. I fältet förnekar man inte betydelsen av psykiska faktorer, såsom samsjuklighet vid anorexia nervosa, även om vi kanske ska börja betrakta anorexia nervosa som en psykiatrisk-metabolisk störning [7].

Bergh, Leon och Södersten beskyller mig för att min ståndpunkt ligger till grund för Region Stockholms beslut. Jag föreslår att de kontaktar regionen för fakta bakom beslutet, inklusive regionens granskning av Mandometerklinikernas verksamhet.

Läs mer
Sakkunniga ger fel bild av Mandometerbehandlingen