»Jag vill stoppa andra från att bli sjuka i utmattningssyndrom«

För drygt sju år sedan blev läkaren Lotta Sjunnesson sjukskriven för utmattningssyndrom. En läkare på vårdcentralen skickade hem henne med orden: »Du får inte lov att gå till jobbet mer.« Vägen tillbaka blev lång, och nu har Lotta Sjunnesson skrivit en bok om när hon blev liggande på soffan utan att klara av nästan någonting.

Boken är väldigt kort och lättläst. Varför?

– När jag blev sjuk förlorade jag förmågan att läsa och skriva, som jag alltid har gjort och har ett behov av. Så när jag ungefär ett år in i sjukskrivningen tog upp det igen klarade jag bara av att skriva enklare meningar, och när jag blev friskare behöll jag det språket. Mitt mål var att boken skulle vara lättillgänglig för andra som lider av utmattningssyndrom, eller som är på väg in i sjukdom. När jag själv var sjuk och ville läsa något om utmattning fanns bara tunga böcker, med text sida upp och sida ned, som jag inte kunde ta till mig. Det har hört av sig personer till mig som sagt: »Jag kunde inte läsa, men din bok kunde jag läsa«, och då känner jag att jag har lyckats. Så boken är medvetet skriven så att alla ska kunna ta den till sig.

Hur var det när du blev hemskickad av läkaren den där dagen?

– Jag blev helt nollställd, jag hade inte förstått att jag var så sjuk som jag var. Det var jättekonstigt och svårt att acceptera, och så fick jag dåligt samvete: skulle jag bara gå hem och vila?

Hur hade du mått innan dess?

– Jag sov dåligt, glömde möten, hade svårt med koncent­rationen och var arg både hemma och på jobbet. Men framför allt var det sömnen, jag kunde inte sova. Jag försökte att bara köra på, och har förstått efteråt att jag hade skygglapparna på.

Vad vill du med boken?

– Jag vill stoppa andra från att bli sjuka i utmattningssyndrom, och jag vill få dem med skygglapparna på att förstå att det är fara å färde. Men jag vill också att de som är sjuka inte ska känna att de är ensamma, och skriver därför konkreta exempel på sådant som jag inte klarade av, som att sätta på diskmaskinen eller att lyssna på barnen. Jag fick ett fint brev av en kollega som skrev att: »Din bok har gjort mig mindre ensam.« Det jag vill ge andra är att man kan bli frisk – vilket är svårt att se när man inte kommer upp ur soffan. När jag väl bestämde mig för att ge ut boken var det med tanke på att om jag bara kunde få en enda person att slippa genomgå detta så har jag gjort nytta. Men jag hoppas också att arbetsgivare ska läsa boken för att få mer kunskap om utmattning.

Hur var det för dig att börja jobba sedan?

– Det var tufft, jag har varit väldigt sjuk och hade många symtom kvar, framför allt de kognitiva. Men jag blev väl omhändertagen av mitt jobb och mina kollegor, jag fick ta det i min takt. Efter sju månaders sjukskrivning på heltid började jag på 25 procent och trappade sedan upp. Jag har alltid sett mig själv som en duglig person med många järn i elden, men nu blev jag en annan person som fick ta en sak i taget. Det har varit en lång resa.

Hur mår du i dag?

– Jag är nöjd där jag är nu, jag mår bra och har valt att inte jobba heltid. Det är också fantastiskt roligt att skriva – jag håller på med en barnbok, del 2. För tre år sedan hade jag inte klarat av att skriva. Men jag har insett att jag aldrig kommer att bli samma person som jag var för 8–9 år sedan, även om jag fortfarande blir bättre.

Är du orolig att drabbas igen?

– Det är klart att jag är försiktig. Jag lyssnar på min kropp på ett helt annat sätt nu och planerar in vila. Jag har lärt mig min läxa, detta får aldrig hända igen!