Egenreferat. Klorokin och hydroxiklorokin fick mycket uppmärksamhet i internationella medier på grund av förmodad effekt mot covid-19 under pandemins inledning. Det ledde till ökad förskrivning och uttag av läkemedel på apotek som medförde en hotande bristsituation för patienter som fått läkemedlen förskrivna på godkänd indikation, framför allt hydroxiklorokin vid reumatoid artrit. I Sverige kan förskrivning ske inom såväl som utanför godkänd indikation, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet med några få undantag.

I mars 2020 fick Läkemedelsverket rapporterat om att reumatologer erfarit brist på hydroxiklorokin, och Läkemedelsverket noterade kraftigt ökade uttag på apotek av klorokinläkemedel.

Myndigheten begärde hos regeringen ett beslut om en temporär förordning. Den 2 april 2020 trädde den i kraft (SFS 2020:11) och innebar att utlämnande från apotek bara kunde ske om förskrivaren var specialist i reumatologi, dermatologi och venerologi, barn- och ungdomsmedicin eller infektionssjukdomar.

En nyligen publicerad studie från Läkemedelsverket [1] visade att antalet unika personer som förskrivits klorokin ökade tiofaldigt och hydroxiklorokin trefaldigt från januari till mars 2020. Under första veckan i april föll förskrivningen markant. Under senare delen av april var den på samma nivå som före pandemin, se Figur 1.

Vi använde data från Region Stockholm, som omfattar 2,4 miljoner av Sveriges 10,5 miljoner invånare, och beräknade tids­trender per vecka för förskrivet och rekvirerat klorokin med avseende på förskrivarnas registrerade arbetsplatskoder.

Fynden gav stöd åt att den regulatoriska åtgärden som syftade till att motverka brist till följd av extraordinär förskrivning och uttag på apotek hade effekt. Uttagen minskade och en hotande bristsituation kunde undvikas. Ingen patient som förskrivits klorokinläkemedel inom godkänd indikation kom att stå utan läkemedel.

Samtidigt som den temporära förordningen trädde i kraft publicerades ett pressmeddelande som förklarade den regulatoriska åtgärden på Läke­medels­verkets webbplats, vilket även kom att publiceras i flera svenska medier och dagspress.

Generellt bör patienter hålla en viss egenberedskap för att motverka kortvariga bristsituationer. Önskvärd är även viss lagerhållning i de olika delarna av läkemedelsförsörjningskedjan. Utöver restriktioner i utlämnande, som beskrivs ovan, finns vid hotande läkemedelsbrist ytterst ransoneringslagen att ta till för regeringen.