Trots att det råder konsensus om att patientmedverkan är värdefullt i hälso- och sjukvården kan arbetet bli mer strukturerat. Det menar Myndigheten får vård- och omsorgsanalys som har samlat in enkätsvar från närmare 450 patient-, brukar- och närståendeföreträdare samt företrädare för regioner, verksamheter och professioner.

En majoritet av de svarande upplever att patientföreträdare bidrar med perspektiv som region- och verksamhetsföreträdare ofta saknar. Ändå tas inte synpunkterna om hand på ett systematiskt sätt, menar många. Ofta kommer patientföreträdarna in för sent i processen, om ens alls, och saknar tillräckligt med tid för att förbereda sig och förankra ståndpunkterna i den egna organisationen.

Det råder också oklarheter om vilken typ av inflytande patientföreträdarna ska ha. Själva har de ibland en bild, medan regionerna har en helt annan.

– Om det saknas en gemensam förväntansbild kan det leda till att patientföreträdare uppfattar att de bjuds in till samverkan för syns skull, utan mening eller mål. Det är varken resurseffektivt eller värdeskapande, säger Sara Blume, analytiker i projektet, i ett pressmeddelande.

Ett annat dilemma rör arvoderingen. Merparten av de patientföreträdare som har svarat på enkäten är visserligen arvoderade, men eftersom de inte får full kompensation för inkomstbortfall och ingen ersättning utgår för att sätta sig in i material, krävs det god ekonomi eller gott om tid för att över huvud taget kunna delta.

Medlemstalen i organisationerna minskar generellt och nästan alla patientföreträdare i undersökningen är välutbildade och födda i Sverige. För att kunna företräda breda grupper behöver patient- och brukarorganisationerna också arbeta aktivt med nyrekrytering om de vill vara en relevant samverkanspart även i fortsättningen, skriver Vårdanalys.

Myndigheten föreslår också nationell samordning av patientmedverkan i högre grad än i dag. En statlig strategi och en nationell plattform för kunskapsspridning skulle kunna vara en väg framåt, enligt Vårdanalys.