Cancerincidensen är i ökande, men Cancerfondens återkommande uppdateringar visar glädjande nog tydliga prognos-/överlevnadsförbättringar för många cancerdiagnoser. Området har alltså hög aktualitet, med potential för ytterligare överlevnadsförbättringar förutsatt att innovationer och användning av nya och bättre cancerbehandlingar implementeras mer effektivt. Utbildning är alltså helt central, och boken »Cancersjukdomar«, bör ses i ett sådant perspektiv. Man kan anföra både ris och ros av denna nya lärobok. Sammanfattningarna av varje kapitel borde ha samma struktur, och alla kapitel borde ha några centrala referenser, men dessa och länkar saknas i flera kapitel.
Det borde vara önskvärt med en ökad användning av neoadjuvanta terapier (endokrin terapi/radioterapi, enbart immunterapi, immunterapi med eller utan cytostatika följt av kirurgi med eller utan adjuvant terapi). Fördelarna med neoadjuvant terapi är att man kan avläsa effekterna in situ och har möjlighet att byta mediciner om tumören inte svarar på behandlingen (detta är ej möjligt om man primärt opererar). Utöver att graden av behandlingssvar kan ha prognostiskt värde vid neoadjuvant terapi ges prognosindikation tidigare i sjukdomsförloppet beroende på behandlingseffekten. Dessa aspekter borde ha diskuterats tydligare i boken.
Vid flertalet cancersjukdomar är tillgången på nya läkemedel, och en bättre förståelse för hur dessa läkemedel ska användas, helt avgörande. Dessa delar borde också beskrivits tydligare.
Det hade varit viktigt att beskriva hur cancerläkemedel kommer patienterna till godo i Sverige. Inom EU har man sedan 2005 ett centraliserat godkännande för alla EU-länder avseende nya mediciner och nya indikationer. Efter godkännande av EMA/EU är medicinerna formellt förskrivningsbara på recept eller kan rekvireras. Innan läkemedlen erhåller kostnadssubvention, efter EMA/EU-godkännande, sker en hälsoekonomisk analys i NT-rådet, som dock ej är en statlig myndighet. Den formella kostnadskalkylen genomförs av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Denna procedur för hälsoekonomisk utvärdering tar tyvärr flera månader, inte sällan ännu längre tid – i värsta fall upp till tre år efter ett formellt godkännande av EMA/EU.
Immunterapi blev den fjärde pelaren av cancerbehandlingar tillsammans med kirurgi, strålbehandling och anti-cancermediciner. Den etablerades definitivt efter att kontrollpunktshämmande terapi visade stora effekter i randomiserade studier av monoklonala antikroppar mot CTLA-4 och PD-1, baserade på upptäckter av James P Allison och Tasuku Honjo, som fick dela Nobelpriset i medicin 2018 (tyvärr glöms Honjo bort i boken). Immunterapi, speciellt anti-CTLA, användes tyvärr i mindre omfattning i Sverige jämfört med våra grannländer och länder med liknande struktur och BNP, precis som ett antal andra relevanta nya cancermediciner. Den politiska miljön har de senaste tio åren varit mån om en nationellt jämlik introduktion och användning av nya mediciner genom en så kallad nationell samordning. Denna nationella samordning har misslyckats. Det hade varit klädsamt om även dessa delar av realiteten avseende introduktionen av innovationet – nya mediciner och deras långsamma introduktion och bristande tillgänglighet för patienterna – hade beskrivits tydligt i denna svenska lärobok. Var annars?
Slutligen inställer sig också frågan vilka målgrupper boken vänder sig till. Om man önskar få mer djuplodande kunskaper, såsom detaljer inom ett speciellt område och rekommendationer och valmöjligheter om bästa möjliga terapier, så är tyvärr innehållet i allmänhet ej tillräckligt detaljerat. Läkare under specialistutbildning och specialister kommer nog att vända sig annorstädes för ytterligare kunskap.
Boken skulle kunna vara utmärkt för kandidatundervisningen och inom specialistutbildningen av sjuksköterskor. Insatta kollegor torde dock konsultera välskrivna och detaljerade vårdprogram med frekventa uppdateringar, söka i PubMed eller med Google eller använda sig av ständigt uppdaterade webbaserade format såsom UpToDate.
Undertecknad är förvisso en varm anhängare av böcker. Den snabba utvecklingen av modern cancerbiologi, sammantaget med den snabba ökningen av antalet relevanta cancermediciner, gör tyvärr att bokformatet svårligen kan vara uppdaterat med den mest aktuella informationen – det sistnämnda till gagn för patienterna och samhället.
