I höstas fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att kartlägga förskrivning av läkemedel som inte görs inom ramen för vård som ges av en vårdgivare, det vill säga förskrivning som sker på fritiden och efter pension.

Bakgrunden är en punkt i det så kallade Tidöavtalet där det klargörs att felaktig läkemedelsförskrivning ska motverkas, »till exempel genom att avskaffa rätten att skriva ut recept för läkare som under en längre tid inte arbetat kliniskt i yrket«.

Maria State. Foto: Socialstyrelsen

Nu är rapporten klar. Maria State, enhetschef på Socialstyrelsen, har ansvarat för arbetet. Hon konstaterar att kartläggningen har varit utmanande att genomföra.

– Det har varit en utmaning att hitta rätt och avgränsa rätt. Eftersom detta är första gången en sådan här kartläggning görs har vi inte haft en tydlig metod, utan arbetet har varit i stor del explorativt.

Ett hinder har varit att regionerna har olika riktlinjer när det gäller förskrivning, säger Maria State.

– Samtliga regioner har egna regionala riktlinjer för hur förskrivningar dokumenteras och vilka arbetsplatskoder som ska användas. Därför har vi haft svårt att se hur detta efterföljs.

Enbart i en region, Region Kalmar, kunde utredarna kartlägga all fritids- och pensionärsförskrivning. Där utgjorde den typen av förskrivning 0,4 procent av regionens hela läkemedelsförskrivning.

En del generella slutsatser har utredarna dock kunnat dra. Det gäller till exempel att det vanligaste vid fritids- och pensionsförskrivning är att förskrivaren har en personlig relation till patienten, som kan vara en vän eller närstående, alternativt att läkemedlet var för personligt bruk. I den typen av förskrivningar var det också vanligast med läkemedel mot infektioner, smärta, inflammationer och sömnproblem.

Var sjunde förskrivning omfattade narkotikaklassade läkemedel, som till exempel läkemedel för att behandla ADHD. Detta var dock inget som förvånade utredarna, säger Maria State.

– Nej, det var ungefär som vi väntade oss. Det följer den normala förskrivningen. Då var det mer förvånande att det var en stor andel som förskrev diklofenak, vilket har en stor miljöpåverkan. Ingen region rekommenderar det längre, det finns likvärdiga alternativ som har samma effekt. Det trodde vi inte att vi skulle hitta.

Utifrån era resultat, finns det anledning att se över regelverket kring förskrivningsrätten, anser du?

– Det är alltid positivt att regelverk uppdateras kontinuerligt utifrån rådande situation. Men det finns inga alarmistiska signaler utifrån denna kartläggning som antyder att förskrivningsrätten behöver ses över.

Läs mer:
Läkares förskrivning av läkemedel utanför vården sätts under lupp