Inge Axelsson, professor emeritus i medicinsk vetenskap vid Mittuniversitetet, har arbetat som barnläkare i Östersund i 30 år, men även arbetat kliniskt, undervisat och forskat på tre olika kontinenter. I den här boken sammanfattar han flera decenniers erfarenheter, både kliniska och forskningsrelaterade. Boken är indelad i tre större delar, med korta kapitel i varje del. Den första delen fokuserar på verktyg som krävs för att skriva och tolka studier, exempelvis vad ett P-värde är och varför vi randomiserar. Den andra delen beskriver evidensbaserad vetenskap ur ett meta-perspektiv, exempelvis vad Cochrane-biblioteket är och pressen att publicera sina studier för att få anslag. Den tredje och avslutande delen, som heter »Rädda vården«, innehåller teman som vinster i välfärden och lärdomar från covid-19-pandemin.
Boken riktar sig dels till personer inom vården, men som titeln antyder ligger även visst fokus på samhällsvetare och politiker. För att nå ut till den bredare massan har Inge Axelsson försökt göra boken lättläst, utan för mycket medicinsk eller vetenskaplig jargong, vilket jag tycker att han har lyckats med. Flera av kapitlen innehåller författarens egna artiklar och insändare från bland annat Läkartidningen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som i sig är lätta att förstå. Dessa sätts sedan in i ett större sammanhang, där författaren ibland inkluderar andras åsikter, till exempel när han skriver om skakvåld och åldersbestämningar av barn. Som läsare måste man vara beredd på att många av kapitlen inkluderar författarens egna åsikter och tankar, vilket en del kan se som negativt. Själv tycker jag att det gör hela boken mer personlig och intressant.
En invändning jag har mot boken är att en del kapitel upplevs väl korta. Jag kan exempelvis sakna djup i vissa kapitel om vetenskapliga verktyg, men å andra sidan finns det gott om andra böcker inom statistik och epidemiologi som täcker de områdena. På så vis ska man inte se boken som ett uppslagsverk för exempelvis studenter. Jag skulle i stället rekommendera boken till kliniker eller samhällsvetare med några års erfarenhet för att få en inblick i forskningsvärlden. En mindre invändning är att en extra korrekturläsning inte skulle skada inför en andra utgåva.
Sammanfattningsvis tycker jag att Inge Axelsson har skrivit en bra bok som sammanfattar flera svåra vetenskapliga begrepp, gör dem mer lättförståeliga och placerar dem i aktuella sammanhang. Med sina 227 sidor går boken snabbt att läsa från pärm till pärm.
